hanar nerv S, (Hotande) Jag skall lära er! AH. Mycket tacksam för hvarje hyfsad lärdom jag erhäller, vill jag.erindra, att jag känner mina skyldigheter som tjensteman och alltid sökt att efter yttersta förmåga fullgöra dem. S. (Hänfullt) Ja det visa handlingarne. HA. Har något varit att aomärka, så förmdar jag, att hr landtmäterisekreteraren ej uraktlätit å behörig ort anmäla förseelsen till ansvar; hvarom icke, vet jag ej hvad tankar man skall få om honom. S. (Med stor häftighet) Vet ni inte hut! glömmer ni att jag är er förman. H. Ar detta den försigtiga landtmäterisekreteraren Sandström, som på ett så groft sätt förgär sig. J-g beder en hvar af de närvarande aitnoga ihågkomma, hvad som nu blifrit ömsesidigt sagdt, och hvad som säges. S. Akta er! H. Hvar och en som har någon gnista heder, kan ej glömma sin tjenstemannavärdighet derhön, att sära en oförvitlig person, en kamrats hedar. SS... Kamrat, med er! H. Ja, ett par bekanta bref tyckes antyda sädant; men detta oaktadt, torde jag nu här tilltalas med den titel, som ätföljer min tjenstegrad. S.. Jag befaller ingeniörn, säsom förman, aitvara höflig och dermed tig! H. Befallningar och tillrättavisningar emottager jag i behörig ordning af öfverdirektörsembetet, icke af sekreteraren — enskildt: S: Men jag befaller er att tiga, lymmel! H. Jag vill äter erindra, att jag blifvit förolämpad och det för min tidskrifts skull, samt, att jag ganska väl känner en redaktörs sä rättigheter som skyldigheter och ingalunda skall förgäta dem; mer nu är jag tjensteman och på mitt embetsrum. Jag undanbeder. mig derföre, att af hr sekreteraren blifva öfverfallen med nedrigheter. För sådant ändamäl har herrm här icke. att skafta. Sekreterarens-rum är derute (pekande. på dörren)... Hoppa bara ej öfver skaklarne, det är mitt räd. Härefter gick sekreteraren ut och slog igen dörren. Efter -en stunds förlopp inkom vaktmästaren till mig med följande befallning: sekreteraren vill att inge: niören genast skall gä in till honom. Jag svarade: Helsa. sekreteraren, att ingeniör Hogner icke har tid att gå i enskilda ärenden. Han vet hvar mitt embetsrum är; der träffas jag., Vaktmästaren kom genast äter med följande ordres: Sekreteraren befäller säsom förman ingeniören att ovilkorligen genast komma; eljest skall det blifva anpat af. — På framställd fråga, svarade vaktmästaren mig, att sekreteraren sälunda ordagrannt befallt; hvarefter jag yttrade: helsa då br sekreteraren, att Hogner lyder inga enskilda befallningar från sekreteraren. Jag subordinerar ej under andra än öfverdirektörsembetet och ötveringeniören. Den 21 Maj (dagen efter Christihimmelsfärdsdag). Omkring kl. !, 11 f. m. inkom sekreteraren änyo till mig, och befallte mig komma till honom på hans rum. Jag upprepade då, att jag ej ansäg mig skyldigi lyda hans befallningar. Han yttrade dä, att, enär jag vore t. f. landtmäteri-sekreterare och han tjenstförrättande öfverdirektör i fråga om upprättande af underdänigt förslag till, återbesättande af ledigal första landtmätaretjensten i Götheborgs län, så vorel han ock min förman, samt att han i denna egenskapl nu befallde mig inkomma och föredraga handlingarne i saken. Härpå svarade jag, att jag efter denna upplysning visste min skyldighet och skulle hörsarama befallningen, blott tid för min inställelse utsattes. Derpä svarades: på slaget 12. Vid denna tid, och under det klockan slog i det närbelägna Jacobs kyrkotorn, var jag i öfverdirektörsembetets sessionsrum. Men sedan jag der en stund förgäfves afvaktat den tjenstförrättande öfverdirektörens ankomst, begaf jag mig in till honom i sekreterarerummet och anhöll om till-1 lätelse att föredraga de af mig medtagua ansöknings handlingarne. Men dessa tog han — vi voro nu ensamma — från mig; yttrande att fråga ej vore om föredragning, utan redogörelse för mitt uppförande i förrgärs. Det ena skymfliga tillmälet aflöste det andra ; slutligen afbröt jag tjenstförrättande öfverdirektören Sandström med frågan: skall allt detta intagas i prötokollet?, Svaret blef (med utbrott af minst sagdt öfverilning) ett ganska härdt Nej!, samt vidare: här föres intet protokoll!. Jag hotades härefter med stryk, men — blef slutligen endast utkörd; och detta allt utan att hafva tillätits fullgöra min tjenst, eller det hvarföre jag blifvit inkallad. Hvad som här emellan fyra ögon passerade kan jag naturligtvis icke bevisa, och tilltalar ej hr landtmäterisekreteraren derföre. Men utkörningen ur sekreterarerummet äsägs af tvenne vittnen. -Härför — och i synnerhet för hr sekreterarens brottsliga förfarande den 19 sistl. Maj — yrkar jag ansvar ä honom, och får fördenskull ödmjukast anhälla om laga kallelse och stämning, ej mindre på honom, än ock, för att såsom vittnen höras, åhrr öfveringeniören A. G. Ramsten, aktuarien N. Södergren, ingzeniörerne J. A: Wahlberg,.: O. Kruuse, A. F. Helander och-F. A. Schultz, rokognoscören G. Ljunggren samt skogsförvaltaren W. G. Källström, äfvensom vaktmästaren P. Linnander. Öppen talan i mälet och allt Hvad dermed har sarmanhang förbehålles mig ödmjukligen. Stockholm den 5 Juni 1852. Gustaf Hogner. Ingeniör i Kongl. general-landtmäteri-kontoret, och -kommissionslandtmätare. Landtmäterisekreteraren Sandström har inför rådstufvurätten bestridt att ban fällt några skymfliga.utlåtelser emot Hogner, under uppgift. att. landtmäterieekreteraren, som ej kunnat, undgå att känna en liflig barm öfver den väld, hvarmed ofvannämnde tidskrift behandlat det ifrågavarande ämnet, endast med den värma tillfället kräfde väckt Hogners uppmärksamhet på det otillbörliga i hans handlingssätt att i den af honom redigerade tidskrift väl offentliggöra ett beslut, som gått en kamrat emot, men deremot dölja,den upprättelse denne erhållit; och hvad beträffade den sednare delen af stämningspåståendena, eller den åtgärden att landtmäterisekreteraren skulle hafva utkört Hogner ur sitt embetsrum, så hade landtmäterisekreteraren endast tillsagt honom att derifrån aflägsna sig, utan att vidröra hanhs person. De åberopade vittnena, hvilka blifvit inför rätten hörda, hafva intygat att de förnummit en liflig ordvexling emellan parterne, uppkommen i följd af det anmärkta förhållandet rörande. ingeniören Schultz, äfvensom några af vittnena förmält sig dervid hafva hört Sandström. på ett förolämpande. sätt tilltala Hogner, ehuru de efter den längre tid som sedan dess förflutit ej kunde minnas uttryckens beskaffenhet. För protokollsjustering är målet uppskjutet till nästa tisdag. Dm dra ARA ee RN Jä Uppträdet på Långholmen den 5 Januari. I Aftonbladet ha förut meddelats underrättelser om en del af korrektionsfångarnes åå Längholmen väldsamma anfall å bevakningen den 5 i denna mä nad. För att lemna vära läsare fullständigare upplysning angäende detta uppträde intaga vi här följande vid kommendantsförhör den 7 Januari om händelsen afgifna berättelser. Af kapten Bergenstråhle; att då han kl. !, till 9 pä morgonen ifrögavarande dag erhällit rapport från vaktbefälhafvaren, att ett större antal fångar trängt sig ut genom fängelseportarne och höll på att öfvermanna den, efter afdrag af de vanliga posterna, af blott 2 korporaler och 10 man bestäende vakten; så hade han genast beordrat den icke förut -kommendeTAR MARIN... la I mai. FIL LR