på Indiens kuster; i Beägalen, Cochachina ych södra China, blott sporadiskt i Asien ända ill Kaspiska hafvet; i Afrika, Egypten, Dongola, några delar a? östra och vesira kusterna 3arat isynnerhet på Madagaskar och öarne Bourbon och Mauritiug. I femtonde århundradet uppfanns konsten att utur sockerröreasaften framställa sockret i fast form, och i 16:de århundradet raffineringen.j Deretter stog förbrukningen af socker hastigt. Ifrån en apoteksvara blef det en nödvändighetsvara i hvarje husbäll;s och den årliga produktionen uppgår nu enligt hvad Payen med delat (Chimie industrielse, Paris 1849), till följande belopp :. Årliga tillverk;ningen: Kilogramrser. i Bengalen, China, Siam . . 100 millioner. Engelska kolonierna . . 206 ? Spanska kolonierna . . 135 P Holländska kolonierna . 30 o Svenska och Danska kolonierna . 10 Franska kolonierna. . . . 20 Frankrike. . . . 20 Brasilien . . sv KV Louisiana . . 60 y a Ryssland, Tyskland, Italien . 14 RM Summa på hela jordklotet 780 mill. kilogrammer eller 1,835,000;000 svenska skålpund. Den årliga sockerförbrukningen i Europa utgör: I Eogland 162 mill. kil. eller 10 kil. på person. 1 Skottland 26 0 TFrland 21 ? 2,5 Belgien 31,; Tyg Holland 19,, 7 x Frankriks 120 3,33 Spanien 43,3 FN ? Schweiz 6,3 3 Portugal 8,, 2,; : Danmark 5 2,5 ? Polen 20 25 ? Preussen 28 1,g Sverige, Norge 16) D 1,; ? Italien 19 1 Österrike 32,; 0,9 Ryssland 20 0. Omkring mediet af förra århundradet började Margraf i Berlin sina försök att utur inhemska rotfrukter utdraga socker. Han undersökte i detta afseende förnämligast hvitibetan, sockerroten och rödbetan, och fann att dessa rötter lemnade ett socker, som var af salldeles samma natur som hvitt rörsocker; men den sockerhalt, som han af dem erhöll. var ringa och utgjorde hos hvitbetan blott 1,6.1 hes aockerroten 1,3 och hos rödbetan 0,5 procent. Margrafs försök glömdes snart, men äterupptogos omkring 50 är sednare af Acharo i Berlin, som vid Cunern i Schlesien anlade den första hvitbetssockerfabrik, och förarbe4tade der dagligen 70 centner betor. Eniigt ihans egen uppgift erhöll han af hvarje centner betor 6 I odäckadt gult råsocker eller 5 2 hvitt socker och 3 IE melass. Achards bemödanden hade kanske äfven blifvit glömda, om de icke inträffat vid den tid, då genom Napoleons kontinentaleystero kandeln spärrades och sockerpriset derigenom steg till en oerhörd höjd. I Frankrike väckte framgången af Achards företag den största smppmärksamhet, och flera utmärkta kemister blefvo af franska nationalinstitutet skickade till Schlesien för att noga undersöka den nya gackertillverkningen, hvilken snart derefter infördes i Frankrike. Hvitbetssockerfabrikerna tillväxte nu hastigt, i synnerhet på 1830-talet ; deras tillverkning, som år 1828 ej fullt uppgick till 7 millioner , utgjorde år 1836 mer än 115 mill. . Deras antal var då 466, mer ökades snart till 600. Ännu var den inhemeka sockerfabrikationen skyddad genom en ull af AD, till 49, francs för 100 kilogrammer, kvarmed kolonialsockret var belastadt. Härigenom blefvo kolonierna lidande, en del af deres sockerfabriker gingo under, och de fabrikanter som sökte att genomgå krisen, nödgades arbeta med förlust. Koloniernas klagomål blefvo alltmera högljudda och regeringen fann sig deraf föranlåten att belägga hvitbetssockret med en skatt af 22 francs för 100 kilogr., hvilken skulle uppbäras från d. 1 Juli 1839. Tillverkningen af inhemskt socker nedsjönk nu til under hälften, och af Frankrikes 500 hvitbets-sockerfabrikanter kunde blott 450 bibehålla sig. Kolonierna gynnades ytterligare gerom en Jeg af d. 3 Juli 1840, som ökade tullen för amerikanskt socker till 49,5 å 56,65; och för socker från Bourbon till 42,53 å 50,6 francs per 100 kilogr. — Införseln af kolonial-socker steg nu åter, och antalet af hv:tbetssockerfabrikerna minskades till 389. Dessa hade dock ännu ett skydd af 26 francs per 100 kilogr. och lyckades att genom förbättrade metoder öka sin tillverkning; så att denna 3r 1841 uppgick till 73 mill. och följande 3ret till öfver 96 mill. , hvarjemte åtskilliga nya fabriker uppstodo. Under sådana omständigheter fann regeringen att den inhemska gockertillverkninger borde undertryckas, emedan den minskade statens inkomster af gockertullen. Denna, som år 1831 utgjorde 31 mill., hade år 1838 nedgått till 28,407,000 francs. De åtgärder til) koloniernas förmån, som blifvit vidtagne ärer 1839 och 1840, höjde tullinkomsterna för importeradt socker, så att de år 1842 stego till 40 mill. franes, och man beräknade att de ytterligare skulle kunna ökas till 600 mill om khvitbetssocker-fabrikerna alldeles under trycktes. För sådant ändamål beslöt man at årligen öka skatten för dessa fabriker, så at den, efter 5 år, skulle öfverensstämma mec tullen på kolonial-sockret. Följden blef doch endast en ringa minskning i fabrikernas anta (från 308 till 297), och år 1848 i slutet a Februari hade de åter ökats till 308, samt ut härdade, oaktadt den förhöjda skatten, täflar rg ee EM I FA hosnl fl EF RS TA