på Indiens kuster; i Beägalen, Cochachina
ych södra China, blott sporadiskt i Asien ända
ill Kaspiska hafvet; i Afrika, Egypten, Don-
gola, några delar a? östra och vesira kusterna
3arat isynnerhet på Madagaskar och öarne
Bourbon och Mauritiug.
I femtonde århundradet uppfanns konsten att
utur sockerröreasaften framställa sockret i fast
form, och i 16:de århundradet raffineringen.j
Deretter stog förbrukningen af socker hastigt.
Ifrån en apoteksvara blef det en nödvändig-
hetsvara i hvarje husbäll;s och den årliga pro-
duktionen uppgår nu enligt hvad Payen med
delat (Chimie industrielse, Paris 1849), till föl-
jande belopp :.
Årliga tillverk;ningen:
Kilogramrser.
i Bengalen, China, Siam . . - 100 millioner.
Engelska kolonierna . . - 206 ?
Spanska kolonierna . . - 135 P
Holländska kolonierna . - 30 o
Svenska och Danska kolonierna . 10
Franska kolonierna. . . - . 20
Frankrike. . . . 20
Brasilien . . - sv KV
Louisiana . . - 60 y
a Ryssland, Tyskland, Italien . - - 14
RM
Summa på hela jordklotet 780 mill. kilo-
grammer eller 1,835,000;000 svenska skålpund.
Den årliga sockerförbrukningen i Europa utgör:
I Eogland 162 mill. kil. eller 10 kil. på person.
1
Skottland 26 0
TFrland 21 ? 2,5
Belgien 31,; Tyg
Holland 19,, 7
x Frankriks 120 3,33
Spanien 43,3 FN ?
Schweiz 6,3 3
Portugal 8,, 2,; :
Danmark 5 2,5 ?
Polen 20 25 ?
Preussen 28 1,g
Sverige, Norge 16) D 1,; ?
Italien 19 1
Österrike 32,; 0,9
Ryssland 20 0.
Omkring mediet af förra århundradet bör-
jade Margraf i Berlin sina försök att utur in-
hemska rotfrukter utdraga socker. Han un-
dersökte i detta afseende förnämligast hvit-
ibetan, sockerroten och rödbetan, och fann att
dessa rötter lemnade ett socker, som var af
salldeles samma natur som hvitt rörsocker;
men den sockerhalt, som han af dem erhöll.
var ringa och utgjorde hos hvitbetan blott 1,6.1
hes aockerroten 1,3 och hos rödbetan 0,5
procent. Margrafs försök glömdes snart, men
äterupptogos omkring 50 är sednare af Acharo
i Berlin, som vid Cunern i Schlesien anlade
den första hvitbetssockerfabrik, och förarbe-
4tade der dagligen 70 centner betor. Eniigt
ihans egen uppgift erhöll han af hvarje cent-
ner betor 6 I odäckadt gult råsocker eller 5
2 hvitt socker och 3 IE melass.
Achards bemödanden hade kanske äfven
blifvit glömda, om de icke inträffat vid den
tid, då genom Napoleons kontinentaleystero
kandeln spärrades och sockerpriset derigenom
steg till en oerhörd höjd. I Frankrike väckte
framgången af Achards företag den största
smppmärksamhet, och flera utmärkta kemister
blefvo af franska nationalinstitutet skickade
till Schlesien för att noga undersöka den nya
gackertillverkningen, hvilken snart derefter in-
fördes i Frankrike. Hvitbetssockerfabrikerna
tillväxte nu hastigt, i synnerhet på 1830-talet ;
deras tillverkning, som år 1828 ej fullt upp-
gick till 7 millioner , utgjorde år 1836 mer än
115 mill. . Deras antal var då 466, mer
ökades snart till 600. Ännu var den inhem-
eka sockerfabrikationen skyddad genom en
ull af AD, till 49, francs för 100 kilogram-
mer, kvarmed kolonialsockret var belastadt.
Härigenom blefvo kolonierna lidande, en del
af deres sockerfabriker gingo under, och de
fabrikanter som sökte att genomgå krisen, nöd-
gades arbeta med förlust. Koloniernas klago-
mål blefvo alltmera högljudda och regeringen
fann sig deraf föranlåten att belägga hvitbets-
sockret med en skatt af 22 francs för 100 kilogr.,
hvilken skulle uppbäras från d. 1 Juli 1839.
Tillverkningen af inhemskt socker nedsjönk
nu til under hälften, och af Frankrikes 500
hvitbets-sockerfabrikanter kunde blott 450 bi-
behålla sig. Kolonierna gynnades ytterligare
gerom en Jeg af d. 3 Juli 1840, som ökade
tullen för amerikanskt socker till 49,5 å 56,65;
och för socker från Bourbon till 42,53 å 50,6
francs per 100 kilogr. — Införseln af kolo-
nial-socker steg nu åter, och antalet af hv:t-
betssockerfabrikerna minskades till 389. Dessa
hade dock ännu ett skydd af 26 francs per
100 kilogr. och lyckades att genom förbättrade
metoder öka sin tillverkning; så att denna
3r 1841 uppgick till 73 mill. och följande
3ret till öfver 96 mill. , hvarjemte åtskilliga
nya fabriker uppstodo.
Under sådana omständigheter fann regerin-
gen att den inhemska gockertillverkninger
borde undertryckas, emedan den minskade
statens inkomster af gockertullen. Denna, som
år 1831 utgjorde 31 mill., hade år 1838 ned-
gått till 28,407,000 francs. De åtgärder til)
koloniernas förmån, som blifvit vidtagne ärer
1839 och 1840, höjde tullinkomsterna för im-
porteradt socker, så att de år 1842 stego till
40 mill. franes, och man beräknade att de
ytterligare skulle kunna ökas till 600 mill
om khvitbetssocker-fabrikerna alldeles under
trycktes. För sådant ändamål beslöt man at
årligen öka skatten för dessa fabriker, så at
den, efter 5 år, skulle öfverensstämma mec
tullen på kolonial-sockret. Följden blef doch
endast en ringa minskning i fabrikernas anta
(från 308 till 297), och år 1848 i slutet a
Februari hade de åter ökats till 308, samt ut
härdade, oaktadt den förhöjda skatten, täflar
rg ee
EM I FA hosnl fl
EF RS TA