kunde bryta. Likt alla, andra band, bragte detta med--sig sina pligters r Hester Prynne intog icke. nu. alldeles. samma ställning, i-hvilken vi sett. -henne under första perioden af hennes vanära, År hade kommit och gått. Perla var nu sju år gammal. Hennes mor med denlysande, fantastiskt broderade skärlakansröda bokstafven på bröstet, hade längesedan blifvit ett bekant föremål för stadens innevånare. Som det-ofta händer då en person befinner sig i en af samhället bes märkt ställning; och derunder icke blandar sig dess hvarken offentliga eller enskilda angelägenheter, hade en viss aktning för Hester Prynne så småningom uppstått. . Det. länder menniskonaturen till heder att, om icke egennytta kommer med i spelet, älskar den snarare än hatar. Sjelfva hatet kan: genom en sakta och lugn process blifva förvandladt till kärlek, såvida icke förvandlingen förhindras derigenom att-den ursprungligen fiendtliga känslan ständigt ånyo uppretas. Hvad Hester Prynne beträffar, var detta icke fallet. : Hon stred aldrig med publiken, utan underkastade sig utan klagan dess värsta misshandling; hon gjorde icke anspråk på den, i vedergällning för hvad hon led; hon räknade ej.på dess deltagande. Dessutom lände hennes rena, fläckfria vandel under dessa år henne till stor fördel i allmänhetens omdöme. Då hon numera ingenting hade att förlora i menniskors ögon, och icke egde något hopp. elle: någon önskan, som det tycktes, att eftersträfve någonting, så kunde det endast vara sanr aktning för dygden som återfört den arm: förirrade på det rättas stig, Det befanns äfven, att under. det Hester al: årig gjorde gällande det minsta anspråk på att dela verldens företräden, — vidare än at andas den gemensamma luften, och med sine händers arbete förtjena dagligt bröd åt lill: Perla och sig sjelf, — var hon.färdig att er. känna sitt systerskap med menniskoslägtet, si snart och hvarhelst hon kunde visa någon väl örenhet. Ingen var så: villig. som hon at gifva af sitt lilla förråd till hvarje fattig be höfvande, och detta till och med oaktadt de;