på kanalen utgjort: 70 stycken är 1848, 72 st. är 1949, 69 st. är 1850 och 69 st. år 1851. Sistnämnäe är inbringade denna trafik, enligt frih. De Geers berättelse, till kanalinkomstkassan bko rdr 5,109: 26. 6, — en summa som med nägra hundrade riksdaler öfverstiger de nästföregängne ärens intrader af transitorörelsen. Det är ledsamt att jag icke skall vara i tillfälle att lika säkert uppgifva antalet af transitofarande ängfartyg och den afgift dessa erlagt. Vare emellertid härmed huru som helst, så synes man hafva fullt skäl att säga, att visserligen var uppgiften i den af hr X. författade första artlkela: ati .styr:n för vägoch vattenbyggnader användt sex veckor för afgifvande utaf dess underd. utlåtande sangäende civilingeniör Totties alternativplaner för jernvägens sträckning mellan Svartå och Wenern, mera feiaktig än hr X. bästa bevis, för transitorörelsen, — ty de sex veckorne reducerades till tre dagar; — men ännu tyekes mycket återstå innan de upplysningar som hr X. meddelar till allmänhetens kännedom kunna antagas säsom tillförlitliga. Som hr X. anför, att det obestridligen var med hufvudsakligt afseende på den större transitotrafiken som beslutet tillkom hos rikets ständer om jernvägens anläggning, så torde det vara skäl att citera en del af rikets ständers underd. anförande till Kongl. M:t, uti skrifvelsen rörande den meddelade räntegarantien. Häruti yttras följande: Rikets ständer, hvilka funnit de fördelar som af ett väl ordnadt jernvägssystem kunna förväntas vara så många och, ur industriel synpunkt betraktade, af den stora vigt för landet, att jernvägars inrättande härsiädes torde få anses säsom ett oundgängligt vilkor, för möjligheten att tillgodogöra en betydlig: mängd uf landets naturalster, hvilka i följd af sitt) låga värde icke kunna bära så dryga kostnader soml nu erfordras för deras transporterande och hvilket l. vällat att en del af laudets produkter och tillverkningar så fördyrats genom höga fraktumgälder attaf-Å sättningen blifvit försvårad och näringsidkarnes billigt päräknade vinst nedsatt ) hafva, dä afhjelpande af dessa olägenheter, i den män statens tillgängar sädant medgifra, bör utgöra en af statsmakternes angelägnaste omsorger, för vinnande af detta ändamäl an sett anläggning afjernväg vara ett af de de verksammaste medlen. Äfvenledes hafva rikets ständer funnit för kommunikationens förbättrande särdeles fördelaktigt, att den vid 1848 ärs riksdag ifrågasatta jernväg mellan, Örebro och Hult utsträckes till Köping, hvarigenom en sammanbindning afrikets betydligare insjöar, Wenern och Mälaren, kan ävägabringas och dymedelst befordra en hastigare förbindelse mellan rikets 2:ne större städer, Stockholm och Götheborg, då jernvägen sälunda komme att få sin sträckning, dels genom 2:ne bördiga sädesproducerande provinser, dels äfven genom och i grannskapet af rikets förnämsta bergslager, hvilkas outtömliga malmtillgängar och öfriga bergseffekter derigenom kurde ä aflägsnare orter inom riket förädlas och afsättas, hvilket för närvarande icke med fördel läter sig verkställas. Af detta rikets ständers underd. yttrande synes, att rikets ständer satt den inre transportrörelsen ä jernvägen i främsta rummet, och transuofarten i det andra. Ja, man kan till och med hafva skäl säga att rikets ständer betraktat jernvägsfrågan, i högre grad än sedermera styrelsen för vägoch vattenbyggnader, såsom en angelägenhet för bergslagen. Jernvägskommitteens beräkningar visa neml. en framtida nettoinkomst pr mil: för linien frän Svartå öfver Åtorp till Wenern, af . ss 2553: 1 3. och för den närmare till Carlskoga bergslag böjda linien förbi Degerfors och Ölsboda, af . . . . . 3,012: 25. 2. På grund häraf, och då den linia som, enligt enahanda beräkningsgrunder, ansettsi nettoinkomst afkasta mest pr mil, synes böra ästadkomma största nyttan för den inre trafiken, har styrelsen för vägoch vattenbyggnader i underd. förordat den sedmare sträckningen, fastän densamma för resande mellan ändpunkterne vid Mälaren och Wenern skulle blifva ?; dels mil längre, samt således erfordra 15 åa 20 minuter längre tid att passera och cirka 16 sk. banko högre utgift. Som det mänga gånger blifvit yttradt, att jernvägen mellan Köping och Hult bör framdragas i möj ligaste mätto rät, utan annat afseende än att hufvudbanan bör göras kort, emedan man har tillfälle att medelst bibanor intaga bergslagens trafik på bufvudbanan, så torde det vara skäl fåsta uppmärksamheten derå, att bibanor sannerligen icke erhållas för intet. Grefve von Rosens förslag för bibanan från Örebro till Skebäck utvisar t. ex. behof af 150,000 rdr bko pr mil, i anläggningskostnad ä en särdeles förmänlig lokal, utan stationsbyggnader, lokomotivoch transportvagnar. Om man nu, för att spara ä: jernvägsbolagets entreprenör, icke böjer hufvyudbanar till sjön Möckeln, utan låter den gå öfver Atorp till Wenern, undvikes visserligen för tillfället en anläggningskostnad, enligt ingeniör Totties förslag, af cirka 185,000 rdr; men en framtida kostnad tillkommer, approximativt räknadt, för omkring 1!, mil bibana, eller circa 225,000 rdr, då Skebäcksbanans kostnad tages till norm. Dymedelst gör man visserligen en god affär för landet, särdeles som i betraktande bör tagas att Carlskoga bergslag genom hufvudbanans böjning får förmänen att inom 3:ne år komma lätt till jernvägen, men om bibana först skall anläggas tll Åtorpslinien, torde få vänta i decennier. HE Slutligen ett ord rörande den af hr X., uti dess bäda artiklar förmodade upplösningen af hela jern vägsfrågan.. Ifall företaget numera, sedan Kongl Maj:t (och äfvenledes styr:n för allmänna vägoch vattenbyggnader i dess ringa män), gjort allt hvad göras kunuat till befordrande af att arbetet mätte blifva formenligt och med iakttagande af de stadganden rikets ständer meddelat, påäbörjadt inom der föreskrifna prescriptionstiden, ändock skulle, säsom hr X. förespeglat, komma att stranda och gä om intet, sä blir sädant det kongl. svenska aktie-bolagets för jernväg mellan Köping och Hult eget fel, och kan följaktligen icke tillskrifvas hvarken den kongl. regeringen, eller styrelsen för allmänna vägoch vattenbyggnader. Steckholm d. 5 Januari 1853. Otto Modig. ) Att detta yttrande icke kan hafva afseende på den trafik, hvarken transito eller i det inre af landet, som eger lättad kommunikation genom Götha kanal, torde vara ovedersägligt, helst som transport frän Mälaren till Wenern sker för vida bättre prisä kanal-leden än förhällandet kan bli på jernvägen. RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. RANSAKNINGEN MED STORTJUFVEN LILJA. 1 dag fortsattes uti poliskammaren denna ransak ALL a RR av Te DasmsmsnR AK Lan dJlams dar