på kanalen utgjort: 70 stycken är 1848, 72 st. är
1949, 69 st. är 1850 och 69 st. år 1851. Sistnämn-
äe är inbringade denna trafik, enligt frih. De Geers
berättelse, till kanalinkomstkassan bko rdr 5,109: 26.
6, — en summa som med nägra hundrade riksdaler
öfverstiger de nästföregängne ärens intrader af tran-
sitorörelsen. Det är ledsamt att jag icke skall vara
i tillfälle att lika säkert uppgifva antalet af transi-
tofarande ängfartyg och den afgift dessa erlagt.
Vare emellertid härmed huru som helst, så synes
man hafva fullt skäl att säga, att visserligen var upp-
giften i den af hr X. författade första artlkela: ati
.styr:n för väg- och vattenbyggnader användt sex
veckor för afgifvande utaf dess underd. utlåtande
sangäende civilingeniör Totties alternativplaner för
jernvägens sträckning mellan Svartå och Wenern,
mera feiaktig än hr X. bästa bevis, för transitorö-
relsen, — ty de sex veckorne reducerades till tre da-
gar; — men ännu tyekes mycket återstå innan de
upplysningar som hr X. meddelar till allmänhetens
kännedom kunna antagas säsom tillförlitliga.
Som hr X. anför, att det obestridligen var med
hufvudsakligt afseende på den större transitotrafiken
som beslutet tillkom hos rikets ständer om jernvägens
anläggning, så torde det vara skäl att citera en del
af rikets ständers underd. anförande till Kongl. M:t,
uti skrifvelsen rörande den meddelade räntegaran-
tien. Häruti yttras följande:
Rikets ständer, hvilka funnit de fördelar som af
ett väl ordnadt jernvägssystem kunna förväntas vara
så många och, ur industriel synpunkt betraktade, af
den stora vigt för landet, att jernvägars inrättande
härsiädes torde få anses säsom ett oundgängligt vil-
kor, för möjligheten att tillgodogöra en betydlig:
mängd uf landets naturalster, hvilka i följd af sitt)
låga värde icke kunna bära så dryga kostnader soml
nu erfordras för deras transporterande och hvilket l.
vällat att en del af laudets produkter och tillverk-
ningar så fördyrats genom höga fraktumgälder attaf-Å
sättningen blifvit försvårad och näringsidkarnes bil-
ligt päräknade vinst nedsatt ) hafva, dä afhjelpande
af dessa olägenheter, i den män statens tillgängar
sädant medgifra, bör utgöra en af statsmakternes an-
gelägnaste omsorger, för vinnande af detta ändamäl an
sett anläggning afjernväg vara ett af de de verksammaste
medlen. Äfvenledes hafva rikets ständer funnit för
kommunikationens förbättrande särdeles fördelaktigt,
att den vid 1848 ärs riksdag ifrågasatta jernväg mel-
lan, Örebro och Hult utsträckes till Köping, hvarige-
nom en sammanbindning afrikets betydligare insjöar,
Wenern och Mälaren, kan ävägabringas och dymedelst
befordra en hastigare förbindelse mellan rikets 2:ne
större städer, Stockholm och Götheborg, då jernvä-
gen sälunda komme att få sin sträckning, dels ge-
nom 2:ne bördiga sädesproducerande provinser, dels
äfven genom och i grannskapet af rikets förnämsta
bergslager, hvilkas outtömliga malmtillgängar och öf-
riga bergseffekter derigenom kurde ä aflägsnare or-
ter inom riket förädlas och afsättas, hvilket för när-
varande icke med fördel läter sig verkställas.
Af detta rikets ständers underd. yttrande synes,
att rikets ständer satt den inre transportrörelsen ä
jernvägen i främsta rummet, och transuofarten i det
andra. Ja, man kan till och med hafva skäl säga
att rikets ständer betraktat jernvägsfrågan, i högre
grad än sedermera styrelsen för väg- och vattenbygg-
nader, såsom en angelägenhet för bergslagen. Jern-
vägskommitteens beräkningar visa neml. en framtida
nettoinkomst pr mil: för linien frän Svartå öfver Åtorp
till Wenern, af . ss 2553: 1 3.
och för den närmare till Carlskoga
bergslag böjda linien förbi Degerfors
och Ölsboda, af . . . . . 3,012: 25. 2.
På grund häraf, och då den linia som, enligt ena-
handa beräkningsgrunder, ansettsi nettoinkomst afkasta
mest pr mil, synes böra ästadkomma största nyttan
för den inre trafiken, har styrelsen för väg- och vat-
tenbyggnader i underd. förordat den sedmare sträck-
ningen, fastän densamma för resande mellan änd-
punkterne vid Mälaren och Wenern skulle blifva ?;
dels mil längre, samt således erfordra 15 åa 20 mi-
nuter längre tid att passera och cirka 16 sk. banko
högre utgift.
Som det mänga gånger blifvit yttradt, att jernvä-
gen mellan Köping och Hult bör framdragas i möj
ligaste mätto rät, utan annat afseende än att hufvud-
banan bör göras kort, emedan man har tillfälle att
medelst bibanor intaga bergslagens trafik på bufvud-
banan, så torde det vara skäl fåsta uppmärksamhe-
ten derå, att bibanor sannerligen icke erhållas för
intet. Grefve von Rosens förslag för bibanan från
Örebro till Skebäck utvisar t. ex. behof af 150,000
rdr bko pr mil, i anläggningskostnad ä en särdeles
förmänlig lokal, utan stationsbyggnader, lokomotiv-
och transportvagnar. Om man nu, för att spara ä:
jernvägsbolagets entreprenör, icke böjer hufvyudbanar
till sjön Möckeln, utan låter den gå öfver Atorp till
Wenern, undvikes visserligen för tillfället en anlägg-
ningskostnad, enligt ingeniör Totties förslag, af cirka
185,000 rdr; men en framtida kostnad tillkommer,
approximativt räknadt, för omkring 1!, mil bibana,
eller circa 225,000 rdr, då Skebäcksbanans kostnad
tages till norm. Dymedelst gör man visserligen en
god affär för landet, särdeles som i betraktande bör
tagas att Carlskoga bergslag genom hufvudbanans
böjning får förmänen att inom 3:ne år komma lätt
till jernvägen, men om bibana först skall anläggas
tll Åtorpslinien, torde få vänta i decennier.
HE Slutligen ett ord rörande den af hr X., uti dess
bäda artiklar förmodade upplösningen af hela jern
vägsfrågan.. Ifall företaget numera, sedan Kongl
Maj:t (och äfvenledes styr:n för allmänna väg- och
vattenbyggnader i dess ringa män), gjort allt hvad
göras kunuat till befordrande af att arbetet mätte
blifva formenligt och med iakttagande af de stad-
ganden rikets ständer meddelat, påäbörjadt inom der
föreskrifna prescriptionstiden, ändock skulle, säsom
hr X. förespeglat, komma att stranda och gä om in-
tet, sä blir sädant det kongl. svenska aktie-bola-
gets för jernväg mellan Köping och Hult eget fel,
och kan följaktligen icke tillskrifvas hvarken den
kongl. regeringen, eller styrelsen för allmänna väg-
och vattenbyggnader. Steckholm d. 5 Januari 1853.
Otto Modig.
) Att detta yttrande icke kan hafva afseende på den
trafik, hvarken transito eller i det inre af landet,
som eger lättad kommunikation genom Götha kanal,
torde vara ovedersägligt, helst som transport frän
Mälaren till Wenern sker för vida bättre prisä ka-
nal-leden än förhällandet kan bli på jernvägen.
RÄTTEGÅNGS- och POLISSAKER.
RANSAKNINGEN MED STORTJUFVEN LILJA.
1 dag fortsattes uti poliskammaren denna ransak
ALL a
RR av Te DasmsmsnR AK Lan dJlams dar