CO EE oo gg oa oo äårl lo honom kompetent, hvartill de med stöd af handlingarna ega rätt, och det behöfs verkligen en biskop och ett konsistorium för att vilja bortvränga denna bäde i författningarna och i sunda förnuftet grundade rättighet. Ins. anför, hvad vi redan läst i valförrättarens till konsistorium ingifna förklaring, att då vid frägodagen framställdes, huruvida professor Z., som ej aflagt profpredikan, skulle komma under omröstning, svarades, såsom protokollet innehäller, blandade ja och nej, och att Aftonbladets referat följaktligen skulle vara falskt, då det säger att frägan bejakades. Rörande detta förhållande upplyser klagandernes tili domkapitlet i Westerås inlemnade förklaring, att det är fullkomligt sanningsenligt. Collector votorum erinrades ock härom vid protokollets justering, att förloppet varit annorlunda än antecknadt blifvit, i thy att först efter Collectoris votorum gifne beslut i ämnet, trenne församlingsbor uppstodo som sig med honom förenade, att förneka professor Zedritz rättighet att komma under omröstning, då det svar lemnades på anmärkningen, att om blott en förnekat det, kunde det dock upptagas såsom blandade ja och nej, ett svar som kringgick och undvek anmärkningennr. Man ser häraf huru det förhåller sig med de blandade ja och nej; men äfven om ett enda ja hade lätit höra sig, sä hade detta varit nog att berättiga afgifvaren till att rösta på den han behagade; ty om han ej hade pluraliteten med sig vid frägodagen, är det ju ganska naturligt att han äfven mäste blifva i minoritet vid valdagen, och på sädant sätt kränktes ja ingens rätt. Den ifrågavarande sökanden, som icke speciminerat, synes icke vara nägon grata persona i Westeräs domkapitel, eljest hade förmodligen H. H. biskopen och efter honom insändaren i Svenska Tidningen yttrat sig i mindre barska ordalag om hans uteblifvande från sin profpredikan. Dä vi uppträdt för att försvara helgden af en gifven lag, icke för att gynna enskilda intressen, vilja vi ej tillåta oss något slags omdöme om denna försummelse. Men nog förefaller det oss underligt, om biskop och konsistorium i Westeräs skulle varit så djupt obekanta med naturen at vissa akademiska sysslor. Biskopen i Westeräs var ju sjelf för ej lång tid sedan akademisk professor. Behöfves så kort tid för att glömma de äligganden med dessa platser äro förenade? De ojemförligast tyngsta åliggandena hvila på professorn och adjunkten i latinet. Professor Z. skötte under hösten 1851 båda dessa sysslor, med alla deras examina, tentamina ech skriföfningar, hvilka i synnerhet under sednare delen af terminen äro öfver all föreställning nedtryckande. Men icke behöfrer en biskop och ett maxime venerandum konsistorium veta hvilka bördor hvila på en vetenskapsidkares skuldror. För det högvördiga skämtet mä allting vara skott-tafla, äfven när det känner sig representera det högsta,. Att bemälte prof. Z. eller någon annan af de kallade, såsom insändaren uppgifver, erhöll kallelse med villkor att aflägga predikoprof, är en dikt, hvars beskaftenhet vi icke behöfva rubricera. Att tillåta en som icke aflagt predikoprofvet komma under omröstning skulle, enligt insändarens mening, vara en missaktning mot de medkallade som samma prof aflagt. Denna sublima tanke är hemtad ur hr regementspastor Nystedts, en af de medsökandes, förklaring till domkapitlet, hvilken säsom ett specimen på Snille och Smak, äfvensom på nägra andra karaktersegenskaper, är så märklig, att den synes oss böra i sin helhet komma till allmänhetens kännedom. Den lyder sålunda: Till Maz. Vener. Consistorium i Westerås! Då min tid varit upptagen af trägna embetsgöromäl, har jag icke förr varit i tillfälle att egna mnäson synnerlig uppmärksamhet till besvarandet af hosgående besvärshandlingar. De anförda klagomälen förete visserligen ett vidsträckt fält för förklaringar och reflexioner; men dä frågan icke kan anses egentligen röra mig, såsom varande utom förslaget, så finner jag icke heller skäl att deröfver ingå i nägon detaljerad undersökning, hvadan jag ondast vill inskränka mig till afgifvande af den förklaring öfver besvären i sin helhet; att om jag, som äfven haft äran frän Sala stadsech landsförsamlingar emottaga kallelse till profs afiäggande för lediga kyrkoherdebeställningen derstädes, och som ansäg bäde säsom en helig pligt och en heder att denna kal!else hörsamma, hade kunnat ana, att sä ringa aktning för kompetente medsökandes förtjenster, de mätte vara stora eller smäö, skulle uppenbaras, att den nu klagande delen af församlingarne vill fritaga en frän det förelaggda äliggandet, och detta derföre, att denne ende, oaktadt erhället uppskof, ändock trodde sig icke bohöfsva lyssna till församlingens röst — så skulle jag, af en ännu högre pligt mot min egen persons heder, hafva nödgats frånsäga mig en dylik kallelse, sä betydelselös och så stridande mot sitt klara innehåll, att det väl må kunna sättas i fråga, huruvida församlingen eger nägon laglig rätt att kalla, för så vidt den, eller nägon del deraf, söker, enligt hvad besvären gifra vid handen, lösgöra sig från förbindelsen att tillse profvens behöriga verkställände, hvarä kallelsen just lyder. Malma-hed den 23 Juni 1852. A. Nystedt. Kyrkohb. i Näshult, reg.pastor vid Södermanl. reg. Ehuru insändaren först förklarar att vär framställning af saken är af ingen betydelse, och säledes-alltför väl kunde saklöst öfverlemnas ät glömskan,, har han dock ej försmätt att egna tvä spalter ät frägans utredning på sitt vis. Dervid har han likväl visligen förbigätt, så väl den prestbordets arrendator på sjelfva valdagen och tvärtemot den justerade vallängden förnekade rösträtten, som den enligt vär äsigt lika olagliga kasseringen af de skriftliga voteringssedlarne, som voro försedda med ordet fullmakt. Det enda han, utom det ofvan anförda i sak andragit, rörer grefve von Schwerins mot lag och författning stridande tillsättning af Gustaf III, hvarvid upplyses att staden verkligen uppsatt förslag, eburu den egenmäktige ronarken ej brydde sig derom. Detta må vara sannt, men det kan ej upphäfva det frän Jönköping anförda prejudikatet. Likaså tillägges att då Sala-församlingarne 1834 presenterade d:r Wallin ensam, skedde detta i form af supplik, hvilken af Kongl. Maj:t allernädigst afslogs. Äfven denna omständighet förändrar ej frågans utseende. Det är naturligt att hvarje hos regeringen framburen önskan, som gär ut på afvikande från vanlig pråxis, såsom i detta fall i afseeende på antalet af de föreslagne, mäste framställas i form af petition.i Det kan ej nog beklagas att regeringen vanligen gör sä litet afseende pä sädana billiga önskningar. Det var ej längesedan i vestra Sverige en hel försemling af regal natur enhälligt hos Kongl. Msj:t petitionerade om en prestmans utnämnande till hvilken de hade förtroende, och som i följe deraf erbåilit ätskilliga höga löften, men så kom en biskop emellan oeh fordrade den indrägtiga platsen för en af sina konsistoriales, som skulle aflägsnas, och församlingen blef följaktligen hugnad med den sistnämnde. Vi förstå sannerligen icke huru man kan hoppas på väckandet af ett högre lif inom vär statskyrka, sälänge det vid de förnämsta presterliga platserna göres afseende på allting annat än presterliga förtjenster och församlingarnes önskningar. Konstexpositionen i Svenska Slöjdföreningen5 lokal. V. Till mönstren för undervisning hör äfven skolans rika samling af gipsafgjutningar, hvaribland likväl endast 266 numror fått utrymme vid expositioren,. ehuru de finnage fördelade i