CO EE oo gg oa oo äårl lo
honom kompetent, hvartill de med stöd af handlin-
garna ega rätt, och det behöfs verkligen en biskop
och ett konsistorium för att vilja bortvränga denna
bäde i författningarna och i sunda förnuftet grundade
rättighet.
Ins. anför, hvad vi redan läst i valförrättarens till
konsistorium ingifna förklaring, att då vid frägoda-
gen framställdes, huruvida professor Z., som ej af-
lagt profpredikan, skulle komma under omröstning,
svarades, såsom protokollet innehäller, blandade ja
och nej, och att Aftonbladets referat följaktligen skulle
vara falskt, då det säger att frägan bejakades. Rö-
rande detta förhållande upplyser klagandernes tili
domkapitlet i Westerås inlemnade förklaring, att det
är fullkomligt sanningsenligt. Collector votorum erin-
rades ock härom vid protokollets justering, att förlop-
pet varit annorlunda än antecknadt blifvit, i thy att
först efter Collectoris votorum gifne beslut i ämnet,
trenne församlingsbor uppstodo som sig med honom för-
enade, att förneka professor Zedritz rättighet att komma
under omröstning, då det svar lemnades på anmärk-
ningen, att om blott en förnekat det, kunde det dock
upptagas såsom blandade ja och nej, ett svar som kring-
gick och undvek anmärkningennr.
Man ser häraf huru det förhåller sig med de blan-
dade ja och nej; men äfven om ett enda ja hade
lätit höra sig, sä hade detta varit nog att berättiga
afgifvaren till att rösta på den han behagade; ty om
han ej hade pluraliteten med sig vid frägodagen, är
det ju ganska naturligt att han äfven mäste blifva i
minoritet vid valdagen, och på sädant sätt kränktes
ja ingens rätt.
Den ifrågavarande sökanden, som icke specimine-
rat, synes icke vara nägon grata persona i Westeräs
domkapitel, eljest hade förmodligen H. H. biskopen
och efter honom insändaren i Svenska Tidningen ytt-
rat sig i mindre barska ordalag om hans uteblifvande
från sin profpredikan. Dä vi uppträdt för att för-
svara helgden af en gifven lag, icke för att gynna
enskilda intressen, vilja vi ej tillåta oss något slags
omdöme om denna försummelse. Men nog förefaller
det oss underligt, om biskop och konsistorium i We-
steräs skulle varit så djupt obekanta med naturen at
vissa akademiska sysslor. Biskopen i Westeräs var
ju sjelf för ej lång tid sedan akademisk professor.
Behöfves så kort tid för att glömma de äligganden
med dessa platser äro förenade? De ojemförligast
tyngsta åliggandena hvila på professorn och adjunkten
i latinet. Professor Z. skötte under hösten 1851 båda
dessa sysslor, med alla deras examina, tentamina ech
skriföfningar, hvilka i synnerhet under sednare delen
af terminen äro öfver all föreställning nedtryckande.
Men icke behöfrer en biskop och ett maxime ve-
nerandum konsistorium veta hvilka bördor hvila på
en vetenskapsidkares skuldror. För det högvördiga
skämtet mä allting vara skott-tafla, äfven när det
känner sig representera det högsta,.
Att bemälte prof. Z. eller någon annan af de kal-
lade, såsom insändaren uppgifver, erhöll kallelse med
villkor att aflägga predikoprof, är en dikt, hvars be-
skaftenhet vi icke behöfva rubricera.
Att tillåta en som icke aflagt predikoprofvet komma
under omröstning skulle, enligt insändarens mening,
vara en missaktning mot de medkallade som samma
prof aflagt. Denna sublima tanke är hemtad ur hr
regementspastor Nystedts, en af de medsökandes, för-
klaring till domkapitlet, hvilken säsom ett specimen
på Snille och Smak, äfvensom på nägra andra ka-
raktersegenskaper, är så märklig, att den synes oss
böra i sin helhet komma till allmänhetens kännedom.
Den lyder sålunda:
Till Maz. Vener. Consistorium i Westerås!
Då min tid varit upptagen af trägna embetsgöro-
mäl, har jag icke förr varit i tillfälle att egna mnä-
son synnerlig uppmärksamhet till besvarandet af hos-
gående besvärshandlingar.
De anförda klagomälen förete visserligen ett vid-
sträckt fält för förklaringar och reflexioner; men dä
frågan icke kan anses egentligen röra mig, såsom va-
rande utom förslaget, så finner jag icke heller skäl
att deröfver ingå i nägon detaljerad undersökning,
hvadan jag ondast vill inskränka mig till afgifvande
af den förklaring öfver besvären i sin helhet; att om
jag, som äfven haft äran frän Sala stads- ech lands-
församlingar emottaga kallelse till profs afiäggande
för lediga kyrkoherdebeställningen derstädes, och som
ansäg bäde säsom en helig pligt och en heder att
denna kal!else hörsamma, hade kunnat ana, att sä
ringa aktning för kompetente medsökandes förtjenster,
de mätte vara stora eller smäö, skulle uppenbaras, att
den nu klagande delen af församlingarne vill fritaga
en frän det förelaggda äliggandet, och detta derföre,
att denne ende, oaktadt erhället uppskof, ändock trod-
de sig icke bohöfsva lyssna till församlingens röst —
så skulle jag, af en ännu högre pligt mot min egen
persons heder, hafva nödgats frånsäga mig en dylik
kallelse, sä betydelselös och så stridande mot sitt
klara innehåll, att det väl må kunna sättas i fråga,
huruvida församlingen eger nägon laglig rätt att kalla,
för så vidt den, eller nägon del deraf, söker, enligt
hvad besvären gifra vid handen, lösgöra sig från för-
bindelsen att tillse profvens behöriga verkställände,
hvarä kallelsen just lyder.
Malma-hed den 23 Juni 1852.
A. Nystedt.
Kyrkohb. i Näshult, reg.pastor
vid Södermanl. reg.
Ehuru insändaren först förklarar att vär framställ-
ning af saken är af ingen betydelse, och säledes-allt-
för väl kunde saklöst öfverlemnas ät glömskan,, har
han dock ej försmätt att egna tvä spalter ät frägans
utredning på sitt vis. Dervid har han likväl visligen
förbigätt, så väl den prestbordets arrendator på sjelfva
valdagen och tvärtemot den justerade vallängden för-
nekade rösträtten, som den enligt vär äsigt lika
olagliga kasseringen af de skriftliga voteringssedlar-
ne, som voro försedda med ordet fullmakt. Det
enda han, utom det ofvan anförda i sak andragit, rö-
rer grefve von Schwerins mot lag och författning stri-
dande tillsättning af Gustaf III, hvarvid upplyses att
staden verkligen uppsatt förslag, eburu den egen-
mäktige ronarken ej brydde sig derom. Detta må
vara sannt, men det kan ej upphäfva det frän Jön-
köping anförda prejudikatet. Likaså tillägges att
då Sala-församlingarne 1834 presenterade d:r Wallin
ensam, skedde detta i form af supplik, hvilken af
Kongl. Maj:t allernädigst afslogs. Äfven denna om-
ständighet förändrar ej frågans utseende. Det är
naturligt att hvarje hos regeringen framburen önskan,
som gär ut på afvikande från vanlig pråxis, såsom i
detta fall i afseeende på antalet af de föreslagne,
mäste framställas i form af petition.i Det kan ej
nog beklagas att regeringen vanligen gör sä litet af-
seende pä sädana billiga önskningar. Det var ej
längesedan i vestra Sverige en hel försemling af re-
gal natur enhälligt hos Kongl. Msj:t petitionerade
om en prestmans utnämnande till hvilken de hade
förtroende, och som i följe deraf erbåilit ätskilliga
höga löften, men så kom en biskop emellan oeh for-
drade den indrägtiga platsen för en af sina konsisto-
riales, som skulle aflägsnas, och församlingen blef
följaktligen hugnad med den sistnämnde. Vi förstå
sannerligen icke huru man kan hoppas på väckandet
af ett högre lif inom vär statskyrka, sälänge det vid
de förnämsta presterliga platserna göres afseende på
allting annat än presterliga förtjenster och församlin-
garnes önskningar.
Konstexpositionen i Svenska Slöjdföreningen5
lokal.
V.
Till mönstren för undervisning hör äfven
skolans rika samling af gipsafgjutningar, hvari-
bland likväl endast 266 numror fått utrymme
vid expositioren,. ehuru de finnage fördelade i