Kunde Englands exempel i detta hänseende
i vårt land framkalla någon efterföljd, så skulle
vi vara de förste att förorda den, men någon
anslutning till våra Derbyiter inom ministe-
ren kan icke komma i fråga, och dertill gif-
ver det engelska exemplet ingen anledning.
Hvad som isynnerhet är af vigt för de li-
berala i Sverige är, att bonde- och borgare-
stånden bålla tillhopa och icke låta af några
listigt utkastade söndringsämnen förledas till
inbördes tvister, som vid riksdagarne lemna
hela makten öfver landets framtida väl i hän-
derna på majoriteterna inom adeln och pre-
sterskapet. Om de som nu börja att tala om
upphörande af partistriderna ville bjelpa till
att förmedla en tullständig allians mellan bor-
gare- och bondestånden, så skulle vi på för-
band derför afligga vår tacksägelse; men för- i
underligt nog är det just från den konserva-
tiva sidan, som förslagen till söndring mellan
sistnämnde tvenne ständ utgått, hvilket vidl
senaste riksdag tydligen visade sig i de Strind
lundska motionerna, som åsyftade en högre be-
skattning å städerna för att, enligt hvad det
föregafs, minska jordbrukets, men som i
sjelfva verket endast kunde leda till en ny
partistrid mellan städernas och landsbygdens
invånare om beskattning, på samma sätt som
Derpyska ministeren försökt ställa till i Eng-
and.
Deraf kan man också finna hvad rätta me-
ningen är med de konservatives utlåtelser om
en nu inträdande fred mellan våra politiska
partier. De som förut så nitiskt och omtänk-
samt arbetat på just att utså partitvister mel-
lan de särskilda liberala fraktionerna, de börja
na att predika försoning i massa mellan libe-
rala och konservativa, mellan dem som vilja
frihandelssystem och dem som vilja den pro-
hibitiva lagstiftningen, emellan dem som vilja
benådningssystem i stället för lag och der-
före försvara bibehällandet af odugliga lagar
hvilka ej tillämpas, samt dem som vilja lag-
reformen för att åter göra domstolsbesluten
till en rättvisa och sanning, mellan försvararne
af ståndssplittringen och dem som vilja sam-
fildta val, mellan dem som önska reform i
grundskatterna och andra skatter för att lin-
dra de skattdragandes bördor, samt dem som
häri önska reform för att öka samma bördor,
o. 8. Vv. Dessa predikanter eller rättare sagdt
deras principaler befinna sig nemligen nu vid
makten och de vilja naturligtvis sluta fred
med de liberala för att få der i godan ro vi-
dare förblifva: samt fortfarande förhindra alla
reformer. Men det var icke för sådant ända-
mål som man i England sammanjemkat sina
åsigter. Och då man här talar om en dylik
fred, bifogas skarpa utfall emot de liberala
för ateoridårskap, papperstankars, förbise-
ende af sundt praktiskt förnufts, c. Man
måste tillstå att detta är ett högst ovanligt
sätt att predika försoning mellan partierna, ett
sätt som hos menniskor med praktiskt :örnuft
ovilkorligen måste verka motsatsen af hvad
som föregifves vara syftemälet.
Detta är ju ingenting-annat än ett ömkligt
narrspel, och i fall man tror sig dermed kunna
fånga de liberala i Sverige samt förmå dem
att hylla vår konservativa minister, så bedrar
man sig storligen. Om någon har brist på
sundt praktiskt förnuft så är det. dessutom
just nyssnämnde minister, som i allt visat sin
oförmåga i det praktiska, till och med då den
genom hrr Gripenstedt och Palmstjerna sko-
lat utföra sina bedrifter i sådana af ministe-
ren omhuldade angelägenheter som t. ex. den
konservativa skatteförenklingsreformen. Huru
har det der förhållit sig med det praktiska
förnuftet? De konservativa böra säledes afhälla
sig från allt skryt i den vägen,
Deremot hoppas vi att just det praktiska
förnuftet skall lära vårt liberala parti, sart för
öfrigt alla dem som hysa kärlek för. natio-
nens stigande utveckling i andlig och mate-
riell förkofran att, till efterföljd af de stora
engelska statsmännens exempel, sluta sig till-
sammans för att med gemensam styrka från
statsrodret aflägsna våra Derbyiter och- deras
förderfliga system.