Kunde Englands exempel i detta hänseende i vårt land framkalla någon efterföljd, så skulle vi vara de förste att förorda den, men någon anslutning till våra Derbyiter inom ministeren kan icke komma i fråga, och dertill gifver det engelska exemplet ingen anledning. Hvad som isynnerhet är af vigt för de liberala i Sverige är, att bondeoch borgarestånden bålla tillhopa och icke låta af några listigt utkastade söndringsämnen förledas till inbördes tvister, som vid riksdagarne lemna hela makten öfver landets framtida väl i händerna på majoriteterna inom adeln och presterskapet. Om de som nu börja att tala om upphörande af partistriderna ville bjelpa till att förmedla en tullständig allians mellan borgareoch bondestånden, så skulle vi på förband derför afligga vår tacksägelse; men föri underligt nog är det just från den konservativa sidan, som förslagen till söndring mellan sistnämnde tvenne ständ utgått, hvilket vidl senaste riksdag tydligen visade sig i de Strind lundska motionerna, som åsyftade en högre beskattning å städerna för att, enligt hvad det föregafs, minska jordbrukets, men som i sjelfva verket endast kunde leda till en ny partistrid mellan städernas och landsbygdens invånare om beskattning, på samma sätt som Derpyska ministeren försökt ställa till i Engand. Deraf kan man också finna hvad rätta meningen är med de konservatives utlåtelser om en nu inträdande fred mellan våra politiska partier. De som förut så nitiskt och omtänksamt arbetat på just att utså partitvister mellan de särskilda liberala fraktionerna, de börja na att predika försoning i massa mellan liberala och konservativa, mellan dem som vilja frihandelssystem och dem som vilja den prohibitiva lagstiftningen, emellan dem som vilja benådningssystem i stället för lag och derföre försvara bibehällandet af odugliga lagar hvilka ej tillämpas, samt dem som vilja lagreformen för att åter göra domstolsbesluten till en rättvisa och sanning, mellan försvararne af ståndssplittringen och dem som vilja samfildta val, mellan dem som önska reform i grundskatterna och andra skatter för att lindra de skattdragandes bördor, samt dem som häri önska reform för att öka samma bördor, o. 8. Vv. Dessa predikanter eller rättare sagdt deras principaler befinna sig nemligen nu vid makten och de vilja naturligtvis sluta fred med de liberala för att få der i godan ro vidare förblifva: samt fortfarande förhindra alla reformer. Men det var icke för sådant ändamål som man i England sammanjemkat sina åsigter. Och då man här talar om en dylik fred, bifogas skarpa utfall emot de liberala för ateoridårskap, papperstankars, förbiseende af sundt praktiskt förnufts, c. Man måste tillstå att detta är ett högst ovanligt sätt att predika försoning mellan partierna, ett sätt som hos menniskor med praktiskt :örnuft ovilkorligen måste verka motsatsen af hvad som föregifves vara syftemälet. Detta är ju ingenting-annat än ett ömkligt narrspel, och i fall man tror sig dermed kunna fånga de liberala i Sverige samt förmå dem att hylla vår konservativa minister, så bedrar man sig storligen. Om någon har brist på sundt praktiskt förnuft så är det. dessutom just nyssnämnde minister, som i allt visat sin oförmåga i det praktiska, till och med då den genom hrr Gripenstedt och Palmstjerna skolat utföra sina bedrifter i sådana af ministeren omhuldade angelägenheter som t. ex. den konservativa skatteförenklingsreformen. Huru har det der förhållit sig med det praktiska förnuftet? De konservativa böra säledes afhälla sig från allt skryt i den vägen, Deremot hoppas vi att just det praktiska förnuftet skall lära vårt liberala parti, sart för öfrigt alla dem som hysa kärlek för. nationens stigande utveckling i andlig och materiell förkofran att, till efterföljd af de stora engelska statsmännens exempel, sluta sig tillsammans för att med gemensam styrka från statsrodret aflägsna våra Derbyiter ochderas förderfliga system.