för honom, den skoningslöse, den aldrig för-
låtande! Hela den i mörkret gömda skatten
skulle slösas just på den man, för hvilken
ingenting annat kunde så fullt återgälda hämn-
dens skuld!
Prestens skygga förbehållsamhet hade gjort
denna plan om intet. Men Roger Chilling-
worth tycktes icke vara mindre belåten med
sakernas nuvarande tillstånd, sådana som för-
synen — i det den begagnade hämnaren och
hans offer för sina egna afsigter, och kanske
förlät der den tycktes straffa — låtit dem foga
sig, i stället för hans svarta rådslag. En
uppenbarelse — kunde han nästan säga — hade
blifvit honom förunnad; om den var af him-
raelskt eller annat ursprung angick honom,
hvad hans planer beträffade, föga. Med dess
bjelp tycktes nu, i alla vidare förhållanden
mellan honom och mr Dimmesdale, icke blott
den gednares yttre väsen, utan till och med
det innersta af hans själ, vara så klart lagdt
i dagen för hans ögon, att han kunde se och
förstå dess minsta rörelse. Han blef numera
icke endast åskådare, utan en handlande huf-
vudperson i den arma prestens inre verld. Han
kunde spela der såsom det behagade honom.
Ville han uppväcka honom med hjertslitande
ryckningar? Offret låg redan för alltid på
pinbänken; det behöfdes endast att känna fje-
dern, som satte machinen i rörelse, och han
kände den väl! Ville han uppskaka honom
genom en hastig fruktan? Straxt, liksom vid
Svängningen af en trollstaf, uppsteg ett för-
skräckligt fantom, uppstego tusen fantomer,
i olikartade gestalter af döden, eller den ännu
förfärligare vanhedern, och samlade sig alla
omkring presten, i det de med fingret pekade
på hens bröst. å
Allt detta utfördes med en så fullkomlig
list och skicklighet, att presten, ehuru han
alltjemt hade en dunkel aning om någon ond
inflytelserik makt, som vakade öfver honom,
likväl aldrig kunde vinna kännedom om dess
rätta natur. Sannt är dock, att han tviflande
och fruktande, — ja stundom äfven med fasa
och bittert hat — betraktade den gamle läka-
rens obehagliga gestalt, Fans rörelser, hans