nationens fordringar? Och hvad så keallade koalitionen angår, så är denna ej den första, likalitet som den sannolikt blir den sista. Det 18:de seklet är fullt af koalitioner; revolutionen gjordes af en koalition; lord Chathams koalition med hertigen af Newcastle anses för en af Englands lyckligaste regeringar. Koalitionen Fox och Grenville 1806 är ett ytterligare exempel. I samma mån som opinionen i landet blir jemnare och enhälligare, i sarama mån blifva koalitionerna naturligare och nödvändigare. Våra styfva konser-l: vativa hafva ännu ej lärt sig begripa möjligheten af eftergifter, hafva ej lärt sig inse, att det är just genom eftergifterna som det varit den engelska aristokratien möjligt att upprätthålla sin ställning och rädda sitt anseende. Det betyder på detta sätt mindre om enj: Aberdeen för egen del är konservativ, om enl Russell är inom sig aristokrat. Båda veta att! de endast kunna upprätthålla sig genom att åt sin styrelse vinna en stor majoritet i underhuset, och denna majoritet bestämmes ej af dess: medlemmars personliga tycken och infall. Ju renare och fuliständigare representationen uttrycker hela folkets tänkesätt — I och att i England mycket återstår att göra i detta afseende medgifves allmänt och uttryckligt af sjelfva styrelsen — desto naturligare. starkare och oundgänrgligare blir d n parlamentariska regeringen: Vår konservative vederpart prisar England trefallt lyckligt, som ej dåras af teoriernas galenskaper, i samma andedrag den beklagar att vår politiska skola bildat sig uteslutande efter fransyskt mönster, det vill säga bygger sitt politiska system på den första framska revolutionens grundsats. Menas dermed måhända, att Englands utveckling försiggått alldeles oberoende af de revolutionära grund satserna? Om det också befinnes vara beqvämt att förneka det inflytande, som Frankrikes revolutioner utöfvat på England både i slutet af förra sekletoch v.d Juli-revolutionen. ehuru den derpå omedelbart följande parlaments reformen och andra dermed sammanhängande refotmer svårligen kunna skiljas från allt sammanhang med Julihändelserna i Frankrike, så går man nog långt i det taktiska sättet, då man låtsar glömma, att Englands tänkare mer än ett sekel före Frankrikes upptäckte folksuveränitetens hemlighet, som bekändes ej blott af män, sådana som Milton och Algernon Sidney, utan uttryckligen i Bill of rights sanktionerades såsom grundlag. Om England derföre icke blifvit väldeammare berördt af 1789 och 1830 och 1848, så är det endast derföre att det redan genomkämpat alla dessa kriser, att det försökt republik och restauration och att det ej blott såsom teori utan som basen för-sin offentliga rätt antagit sjelfva kärnan af 1789 års grundsatser. . Vår polititiska motståndare, som nyss så innerligt fägnade sig öfver ett välment, men i vår tanka meningslöst förslag till försoning mellan våra politiska partier, finner nu en sådan försoning omöjlig; ty hos oss utgår man icke, såsom i England; från kärleken till författningen, och vill bota; vill förbättra deno, utan endast från kärleken fill 1789 års grundsatser. När Sverige fått sin författning så genomträngd af dessa grundsatser som fngland mer än halftannat århundrade haft sin, torde det icke komma att fattas kärlek till densamma, Och den fattas ej helter nu; Hvem älskar ej den urgamla svenska sjelfständigheten, hvem försvarar ej den urgamla beskattningsrätten, hvem hyllar ej den ursprungliga yttranderätten, som genom vår sista revolution blef oss återgifven ? Men alla de konstlade byråkratiska inrättningar, hvarmed envåldshungriga regenter i nyare tiden inskränkt vår folkfrihet, allt detta förmynderskap öfver handel och näringar, som är ett arf af välmenande men egenmäktiga konungars förden tiden goda, men för våra tider ej längre passande regeringsverksamhet, och slutligen hela denna falska och på klassernas inbördes söndring och fiendtlighet beräknade riktning, som outpiånligen påtrycktes vårt ståndsväsende af regenterna för att stödja deras makt och främja deras syften: (allt detta är ej vår författning, och derföre : hvarken kunna eller vilja vi älska det. Först då, när allt detta utländska kram blifvit såsom en oäkta förgyllning bortskrapadt från den ädla och gedigna garola svenska samhällsgestalten, då är det tid att tala om vår författning, då är det tid att älska och hylla den och offra sina krafter för dess försvårande, dess utvecklande och dess tillväxt i rena och fosterländska former. — Å DD. MM. Konungens och Drottningens höga vägnar kondolerades, enligt S. T., genom ceremonimästaren frih. Stjernstedt, nästlidne tisdagsafton, H. Exc. hr norske statsministern och fru Due, i anledning af f. d. stadsrådet Sibberns dödliga frånfälle. — Majoren i armåen I. Söderling har blifvit förordnad att tills vidare förrätta det efter öfverste Söderberg lediga generalintendentsembetet i krigskollegium. — Tyska tidningar meddela, att preussiska generalen Lilljeström nyligen aflidit. Han var af owandr gligt nah: har sanna blt manna: Pau