(Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 2 Jan. Ni vet, min herre, att de sednare dagarnes vigtigaste tilldragelse är det senatuskonsult som tolkat och modifierat den konstitution, hvilken Louis Napoleon gifvit oss medan han ännu blott var president. Hvar och en visste rätt väl på förhand i hvad anda denna tolkning, denna modifikation skulle ske, och att den icke skulle medföra annat rasultat än att i vissa fall gifva kejsaren en ännu mer bee stämd och utvidgad roakt. Det är också hvad som skett. Kejsaren är nu formligen beklädd med rättigheten att genom handelstraktater och af egen maktfullkomlighet modifiera tulltariffen; han är beklädd med rättigheten att dekretera allmänna arbeten, att ensam besluta om deras riktning och utsträckning, endast att de ej kunna börja utföras förrän utgifterna blifvit voterade, i den händelse vilkoret för dessa arbeten är några förbindelser eler tillskott från statens sida. Vidare är han befriad från hvad vi kalla specialiteten i afseende på utgifterna, d. v. 8. skyldigheten att använda så och så stort belopp till den eller den delen af arbetena; han kan efter behag fördela den beviljade krediten. Budgeten skall framläggas med de vanliga afdelningarne, men voteras, icke artikel för artikel, utan i klump för hvarje ministår, och fördelningen af anslaget sker efter kejsarens godtfinnande, såsom en hvarje minister-departement tillhörande detalj. Nödvändigheten, lagligheten af dessa nya förändringar har blifvit vältaligt försvarad af rapportören hr Troplong, som sett sin derpå nedlagda möda belönad med presidentsplatsen i senaten, med ty åtföljande furstliga anslag. Den lärde juristen stöder sig hufvudsakligen på tvenne motiver: 1:o säger han, är Frankrikes närvarande böjelse, ådagalagd genom dess vota, att öfverlemna allt åt verkställande makten, en önskan att den måtte verkligt, kraftigt och fritt styra det, då dess förtroende till kejsaren är absolut, och kejsaren icke är annat än det krönta landet. 2:o rättfördigar hr rapportören förändringarne genom påpekande af det missbruk, de olägenheter som det motsatta systemet medfört, då det kallade kamrarne att besluta öfver detaljerna uti företag som voro i fråga. Det lönar icke mödan att hänvisa på det haltande i denna argumentation; det vore att upprepa a b c i statsrättsläran. Hr Troplong lätsar icke om att, om man nu äfven pligtskyldigast antager att den nuvarande kejsaren är det krönta landet, det dock är svårt att gå i borgen för hvad hans afkomlingar kunna blifva, och att om det föregående systemet hade sina olägenheter det äfven torde finnas sådana uti det nya. Men våra nuvarande statsmän förmå icke eller få icke sträcka sina blickar längre än från sig sjelfva till kejsaren och från kejsaren till sig sjelfva. Man kan medgifva att vii Frankrike gått till öfverdrifter och att landet funnit sig illa deraf, hvadan det ej kunde vara ur vägen att försöka hålla diet; men är väl dieten det normala tillståndet. Nej, utan tvifvel, ty äfven den hårdaste läkare som underkastar er en sådan, låter er dock förutse slutet derpå. Våra statsmän skulle väl äfven kunna ge oss denna tröst, och skulle de icke göra bättre att, i stället att framställa hvad de säga och hvad de göra såsom eviga sanningar, gifva oss dem såsom nödvändiga och öfvergående läkemedel? Man synes heldre vilja komma derhän att patienten, slutligen otålig, skall afskeda den läkare hvaraf han icke längre har behof. — För öfrigt, efter tilldragelserna deras följ-! der. Det kejserliga systemet kompletteras. Vi finna denna morgon i Monitören det kejserliga hofvet utnämdt. Öfverhofjägmästare; öfverhofstallmästare, öfverceremonimästare, öfverkammarherre o. 8 Vv. Der fattas ingen storhet af detta slags. Till allt detta sluter sig en försonings-, en