(Från Aftonbladets korrespondent.)
Paris den 2 Jan.
Ni vet, min herre, att de sednare dagarnes
vigtigaste tilldragelse är det senatuskonsult
som tolkat och modifierat den konstitution,
hvilken Louis Napoleon gifvit oss medan han
ännu blott var president. Hvar och en visste
rätt väl på förhand i hvad anda denna tolk-
ning, denna modifikation skulle ske, och att
den icke skulle medföra annat rasultat än att
i vissa fall gifva kejsaren en ännu mer bee
stämd och utvidgad roakt.
Det är också hvad som skett. Kejsaren är
nu formligen beklädd med rättigheten att ge-
nom handelstraktater och af egen maktfull-
komlighet modifiera tulltariffen; han är be-
klädd med rättigheten att dekretera allmänna
arbeten, att ensam besluta om deras riktning
och utsträckning, endast att de ej kunna börja
utföras förrän utgifterna blifvit voterade, i den
händelse vilkoret för dessa arbeten är några
förbindelser eler - tillskott från statens sida.
Vidare är han befriad från hvad vi kalla spe-
cialiteten i afseende på utgifterna, d. v. 8. skyl-
digheten att använda så och så stort belopp
till den eller den delen af arbetena; han kan
efter behag fördela den beviljade krediten.
Budgeten skall framläggas med de vanliga
afdelningarne, men voteras, icke artikel för
artikel, utan i klump för hvarje ministår, och
fördelningen af anslaget sker efter kejsarens
godtfinnande, såsom en hvarje minister-de-
partement tillhörande detalj.
Nödvändigheten, lagligheten af dessa nya
förändringar har blifvit vältaligt försvarad af
rapportören hr Troplong, som sett sin derpå
nedlagda möda belönad med presidentsplatsen
i senaten, med ty åtföljande furstliga anslag.
Den lärde juristen stöder sig hufvudsakligen
på tvenne motiver:
1:o säger han, är Frankrikes närvarande
böjelse, ådagalagd genom dess vota, att öfver-
lemna allt åt verkställande makten, en önskan
att den måtte verkligt, kraftigt och fritt styra
det, då dess förtroende till kejsaren är abso-
lut, och kejsaren icke är annat än det krönta
landet.
2:o rättfördigar hr rapportören förändrin-
garne genom påpekande af det missbruk, de
olägenheter som det motsatta systemet med-
fört, då det kallade kamrarne att besluta öf-
ver detaljerna uti företag som voro i fråga.
Det lönar icke mödan att hänvisa på det
haltande i denna argumentation; det vore att
upprepa a b c i statsrättsläran. Hr Troplong
lätsar icke om att, om man nu äfven pligt-
skyldigast antager att den nuvarande kejsa-
ren är det krönta landet, det dock är svårt att
gå i borgen för hvad hans afkomlingar kunna
blifva, och att om det föregående systemet
hade sina olägenheter det äfven torde finnas
sådana uti det nya.
Men våra nuvarande statsmän förmå icke
eller få icke sträcka sina blickar längre än
från sig sjelfva till kejsaren och från kejsaren
till sig sjelfva.
Man kan medgifva att vii Frankrike gått till
öfverdrifter och att landet funnit sig illa deraf,
hvadan det ej kunde vara ur vägen att för-
söka hålla diet; men är väl dieten det nor-
mala tillståndet. Nej, utan tvifvel, ty äfven
den hårdaste läkare som underkastar er en
sådan, låter er dock förutse slutet derpå. Våra
statsmän skulle väl äfven kunna ge oss denna
tröst, och skulle de icke göra bättre att, i stäl-
let att framställa hvad de säga och hvad de
göra såsom eviga sanningar, gifva oss dem
såsom nödvändiga och öfvergående läkemedel?
Man synes heldre vilja komma derhän att pa-
tienten, slutligen otålig, skall afskeda den
läkare hvaraf han icke längre har behof.
— För öfrigt, efter tilldragelserna deras följ-!
der. Det kejserliga systemet kompletteras.
Vi finna denna morgon i Monitören det kej-
serliga hofvet utnämdt. Öfverhofjägmästare;
öfverhofstallmästare, öfverceremonimästare, öf-
verkammarherre o. 8 Vv. Der fattas ingen
storhet af detta slags.
Till allt detta sluter sig en försonings-, en