utan kinda affärer.
KORN utbjudes från vind å 13 rår för ny O-ra-
lig skänsk vara, bvartill dock endast en högst obe-
tydlig försäljving egt rum.
ÄRTER och HAFRA oförändradt, så i afssende b
priser som afsöättning.
BBÄNVIN: endast vy tillverkning har under da-
garna rönt nägon köplust och betaldtes sednast eller
i dag på förmiddagen med 34V, sk. pr kanna: för
gammalt och sjögammalt bränvin är deremot begär-
ligheten ringa och fordripgarne oförändrade å
35!,—35.
På lovorans
bälla sig såväl spanmåls- som bränvinspriserna tem-
igen fasta, dock utan att nägra aftärer oss veterlig!
dag kommit till ständ, och hvartill orsaken väl ti!l
let mesta torde få tillskrifvas uteblifvandet af samt
iga i dag förfallna södra poster,
RÅG pr värea nöterades nominelt a 15 rår 16 sk., :
lock snarare mad köpare än säljare.
KORN pr vären 12: 16. utan omsättning.
BRÄNVIN hade köpeanbud pr vintermänaderna å
35!, mot säljare å 35!V, sk. och finner pr vären nä
son begärlighet ä 37!7, sk. samt pr Juni å 38!, sk.
pr Juli är tillgång 39, Augusti å 40 och Sept. å
41 sk.
Beträffande andra hufvudarsiklar hafva vi rakt at
inga förändriogar att päpeka:
KAFFE är tillgängligt ä 20!,,—20 sk pr B för
Brasilisnsk vara; RISGRYN betinga 28 å 28! rdr
pr 100 för Carolina och 17—19 rår för ostindiska
2ryn, HUDAR roteras å 287, st pr G för Ric
Grande och åa 21, sk. för Pernambueco. I TALG
igger bandeln dere, men priserna hälla sig uppe vid
I rår LÖ för 1:a hvit och äå 8 rdr 36 sk. för dito
sul Peterburger vara.
STOCKHOLMS IMPORT-LISTA.
Med skepp. Öramark, fr Läöteck: Thorman Jögström.
10 fat rossin, bl: fenkol .
Med skepp. Hagström, fe. Löbeck: A. Österlin!, 8 Hb oct
mahogny. ;
Med skepp. Kullberg fr. Hal: N. M. Högl nt, 4 be
r. silko. — B. Ohlsson, 8 korgar äl,
Med skepp. Gjöthström, fr. Lisabon: J. Bergman O:scn,.
1209 tunnor salt. j
LONDON den 22 Dee. Spanmål: Tillförseln ärj
rioga med undantag af fremmande hvete som under
dagarna importerades i parti om c:a 5600 qvtr. Da-
gens marknad var ej mycket besökt och priserna för
alla sädesslag noterades oförändrade.
LONDON i Dec. 1852 (Från brr Suse Sibeth).
Det är ett faktum som jeke kan förnekas, att all
männa meningen på samtliga de större europeiska
marknaderna har under sedaare tiden i en öfrervä-
sande grad varit riktad mot värdet at Pand Ster-
ling, den enda valuta som ännu uteslutande är grun
dad på guld. För sävidt nu denna mening har sitt
ursprung i den förmodan eller öfvertygelse, att gul-
det numera bär i Europa cirkulerar i handel och van-
del i längt betydligare mängd än någonsin tillförne,
sä mäste vi dock hänvisa till de mänga sakrika och
lärorika skrifter, som rörande detta ämne blifvit i ärl.
atgifoa i England, Frankrike och Tyskland, och hvilka l-
alla öfverensstämma deruti, att guldproduktionen, sö
omfattande densamma än under sista året visat sig,
ej på långt här buonit den höjd, att nägon nedsätt-
aing i värdet derigenom bör kunna komma i fräga.
så mycket mindre som den alltmera utvidgade verids-
sandeln och den i alla länder och verldsdelar sti
sande konsumtionen nu erfordrar vida större tillgin-
sar ä 5åla metaller än förut. Huruvida nu desss
Wigter finna full motszarighet i verkligheten må ti-
len lära. Men när vi sedan 10 är tillbaka hafva
sett, buruzom man i trenne bergsländer — Siberien,
Celifornien och Australien — samtar guld och andra
netaller, hvaremot ingen menniska dessförinnan tänkte
o2å att der göra dylika upptäckter, så är det svärt.
om ej omöjligt att föratsäga hvarest gränsen finnes
ör de ansträngningar och dena vetenskapliga forsk-
sing, som nu utvecklas för att tillgodogöra de skat
ter, dem jorden ännu döljer för det menskliga ögat.
Fullt ut lika fåfängt skule det vara att nu vilja ef.
:erforska eller beräkna de följder, som en stigande
zuld- och silfverproduktion kan komma att mediöra
oå värdet af andra föremål. Tills dato känner mar
inga andra produktionsorier än de förenämode 3:nut
länder, men man vet dock tillika, att deasamma, för
såvidt engär Siberien bar uppnätt sitt maximum och
au är i aftagande.
U:vandriogarne af cisiliserade menniskor, såsom
lesamma fortgätt under de sista 25 ären och isyn
aerbet under den nyaste tiden, synas oss emellertid
ida vigtigare för framtidan än hvilka guldupptäck-
er som helst. Dessa sednsre äro dessu:om endasi
.n ringa del af de resultater, som alstrats af kultu-
rens och idoghetens spridande till hittills ouppodlad:
och nära nog obebodda trakter af vär jord. Man
vävjer sig vid att anse nutiden såsom den vigtigaste
och betydelsefullaste; men riktar man blicken ufät
framtiden, så skall man komma till den öfvertygelse,
att nutidens företeelser ingalunda äro de utomorient-
ligas!e, som en vanlig menniskoälder kan hafva att
framvisa.
Är nu deremot dea rädande meningen mot den en-
zelska guldvalutan härledd af den under sednaste ti-
Jen lifliga efterfrågan för spanmäl, då nemligen, i
tikhet med förhållandet under flera föregäende lik-
artade epoker, massan af de vexlar fom afgifvits på
England för spanmälsaflastnipgar verka tryckande på
rexelkursen, så torde emellertid följande notiser tjena
vill att sprida en behöflig upplysning rörande dettz
imne,
England har under det nu snari tilländagängna äre:
(1852) importerat ej på långt när så mycken frem-
mande spanmäl som under de 2:ne nästföregåiende
åren.
Totsltillförseln från utlandet af alla sädesslag och
mjöl utgjorde: :
Är 1850 . . . . 9,109,350 qvtrs.
1851... . 9,686,118 .
men hade ej för de första 10 mänaderna af inneva-
rande är stigit högre än till 6,738,043 qvarters.
Enligt de under förl. är gällande medelpriserra,
som t. ex. för hvete ställde sig å 38 sh. .6 d. per
qvarter, uppgår värdet af 1851 ärs import till Sterl.
15,831,880, och afdraga vi nu derifrän nägot mera
än en tjerdedel, förffrakt och omkostnader, så visar
ldet sig att England under är 1851 utbetalt cirka
11,000,000 Sterl. för importerad utländsk spanmål.
Det qvantum, som under de första 10 månaderna af
innevarande är (1852) till England infördes, och som
uppgick till 6,738,043 qvarters, är enligt detta års me-
delpriser (hvete t. ex. å 40 sh. 3 d. pr qvart.) värdt
10,895,000 eller med afdrag af frakt och omkost-
nader 8,000,000. - ,
Importen till England af utländsk spanmål visar
följaktligen för 1852 inga elementer, som på kursen
borde kunna hafva nägon ofördelaktig inverkan, och
det oaktadt kan det ej nekas, att nämnde import ej
varit utan inflytande i detta afseende. Det är nog-
samt bekant, att högst betydliga spanmälsuppköp
blifvit under de sista Z:ne mänaderna gjorda i såväl
norra som östra Europa för engelska marknaden, och
Ide trattor, som nu för dessa affärer cirkulera på kon
tinentens) handelsplatser, trycka vexelkursen. Vi tro
Åderföre, att tillförseln till England af spanmål och
mjöl under perioden för våren 1852 till samma tid är
1853 skall visasig fullt ut lika så stor som under nägot
af de sistförflutna ären. rar
Taga vi deremot i skärskädande epoken frän Nov.
11850 till Febr. 1851, då vexelkursen på hela Euro-
:lpas fastland ställde sig lika lågt som nu, så måste
man dock medgifva, att orsaken den gängen ej val
latt söka i nägon öfverdrifven spanmälstillförsel, utan
i en allmän fruktan för guldvärdets fallande,
I Dec. 1850 hade förrådet af guld i Englands bank
successivt minskats till Sterl. 15,000,000. Bank-
e Istyrelsen höjde dä diseontosatsen till 3 proc. pro janno
- Ihvilken ätgärd bidrog till att änyo gifva vexelkurser
Aa metnine - För närvarande utgör