I stället kan han till en nåra befintlig lsndthandels-
bod skicka sin hustru eler ett-barn, utan att upp-
oftra en dyrbar tid. Snus, kaffe och socker, hvilka,
ehuru öfverflödsartiklar, nu mera blifvit i de flesta
orter nödvändigbetsvaror för sllmogen, torde ock böra
medgifvas i landthandela u.om viktualievaror. Illa
att den som slagit sina bopålar ne1 hos oss varit en
hufvudstadens dandy och läckermun, liksom hr post-
mästaren sjelf. Det kan allt verka ondt, men icke
länge. Den som i värt bondland dricker champagne
och äter tryftel och andra ovanliga läckerheter, och
vill idka bondhande!, han får snart rymma fältet.
Jag, som anses vara en temligen förmögen possessio-
nat och nägon gäng besökt Stockholm, der jag ej
saknat goda middagar, vet dock ej ens huru tryffel
smakar. Med utländska tyger och en hop smäsaker
förses nog allmogen och den tjenande klassen af re-
sande Vestgötbehandlande och vandrande Dalfolk, så
mycket mera frestande, som handeln hos de förra
sker på kredit och till sina följder blir derigenom sä
mycket förderfligare, hvilket icke är fallet hos en so-
tid och försigtig köpman. Lönkrögeri vore en för-
brytelse, för hvilken det nyttga af fast landthandel
på behöriga ställen ej mera bör förkastas, än all han-
del för det lurendrejeri föröfras, och synes kontrol-
Jen på en sädan plats vara lättare än annorstädes,
om kronobetjeningen är vaken och uppfyller sin pligt.
(Slutet följer.)