byråkratiska institutionen vid hvarje lägligt
tillfälle vill göra intrång på det lilla utrymme
till sjelfstyrelse, som några församlingar ge-
nom särskilda privilegier fått sig öppnadt.
Det är också ur denna synpunkt som vi an-
gett det ej böra sakna intresse för våra läsare
att när finna en kortfattad öfverblick af frågan:
Förre innehafvaren af Sala pastorat dog om vären
1848. Först den 7 December 1851, sedan tvä nådär
gätt till ända och nägra pastoratet angäende ekono-
miska frågor bunnit afgöras, kom det till nytt val
för förslagets upprättande. Proceduren härvid stödjer
sig på en sä lydande i Sala stads af Gustaf II A-
dolf utfärdade privilegier: Uti kyrkoherdevalet hafve
vi nädigst undt staden den rätt att de med biskopens
ja och samtycke må välja 3 skickliga personer och
oss med biskopens och stadens bref presentera, af
hvilka Vi sedan en kesa och till kyrkoherde konfir-
mera vele,. Sala stad har således, i likhet med flere
stadsförsamlingar, oinskränkt rätt att kalla och ge-
nom val bland de kallade upprätta förslag af 3 skick-
lige prestmän, hvilkas kompetens biskopen eger pröfva.
Bland dem utnämner Kongl. Maj:ten till kyrkoherde.
Det synes sälunda bero af församlingens fria val,
at utan andra auktoriteters mellarkomst kalla och
utvälja de tre män, de hos konungen vilja presen-
tera. Så har också af älder skett, och då 1739 ärs
prestvalsordning ålägger de konsistoriella församlin-
garne att ovilkorligen afhöra profpredikanter, bland
hvilka valet skulle ske, så brukades hos de lika med
Sala privilegierade församlingarne under lävgliga ti-
der icke nägra profpredikningar. Dä Norrköpings
stads- och landsförsamlingar, som hafva samma pri-
vilegium, en gäng, 1761, önskade att få kalla och
afoöra profpredikanter, satte sig biskopen i Linköping
på tvären emot en så naturlig rättighet, och Norrkö-
pingsförsamlingarne mäste dä genom Ständerna hos
Kongl. Maj:t söka rättelse mot ett så obehörigt in-
grepp af prelatmakten, hvilken äfven erhölls. Rik-
sens Ständer hälla före att staden eller församlin-
lingarne icke heller böra betagas frihet att förut ge-
nom hörands erhålla underrättelse om the prestmäns
embetsgäfvor, som vid valet kunna komma i åtanke,
heter det i resolutionen till Norrköpingsförsamlin-
garne, och mot slutet tillägges, med afseende på det
speciella tillfället: Och emedan med det nu ledig-
varande kyrkoherde-embetets besättande redan för
långt på tiden utgätt; ty äro Rikets Ständer af den
underdäniga tanka, att församlingsboerna denna gån
gen kunde förunnas 3 mänaders tid ifrån thette Kgl.
Maj:ts utslags dato, hvarförinnan de böra pä sätt som
förberördt är, icke allenast kalla och afhöra de prof-
predikanter, som de ästunda höra, utan ock kyrko-
herdevalet förrätta, samt staden sitt förslag till Kgl.
Maj:t i underdånighet ingifvan. Elfva är derefter
begärde äfven Sala-församlingarne rätt att få athöra
profpredikanter, och dessa höänvisades dä genom Kgl.
Maj:ts utslag af den 24 Jan. 1772 till den för Norr-
köping utfärdade resolutionen, hvarigenom deras an-
hällan beviljades.
Församlingarne erhöllo genom dessa utslag säledes
rätt att afhöra profpredikanter, jemte föreläggande
att detta skulle ske inom en viss tid. Det synes
dock att de icke alltid begagnat denna rättighet. Att
icke tala om grefve von Schwerin, som Gustaf III
med vanlig maktfallkomlighet, utan föregången kal-
lelse, prof eller förslag, utnämnde till kyrkoherde i
Sala, blef äfven framlidne erkebiskop Wallin, säsom
pastor vid Storkyrkan i Stockholm, enhälligt kallad
och utan prefpredikan ensam uppförd på förslaget till
Sala pastorat, ehuru han sedermera undanbad sig ut-
nämningen. Så kommo äfven vid ett af Jönköpings
stadsförsamling, som innehar lika privilegier med
Sala, hället val om vären 1849, tre prestmän under
omröstning till förslaget, och en af dem erhöll äfven
rum derå, ehuru ingendera aflagt nägot predikoprof.
Vid förslagets upprättande för Sala pastorat den 7
December 1851 hade en af de kallade, e. o. profes-
sorn vid Upsala universitet, mag. C. E. Zedritz, icke
aflagt predikoprofvet, hvartill han tvenne serskilda
sönger förklarat sig vara hindrad, men det oaktadt
dock uttryckt sin önskan att komma under omröst-
aiog. Valförrättaren, prosten mag. Johansson, till-
sporde församlingen, om den önskade att prof. Zedritxz
skulle komma under omröstning, hvilket bejakades;
men dä han sedermera tillkännagaf, att han icke er-
aade att upptaga de röster, som möjligen kunde till-
falla bemälde professor, biträdde nägra få af försam-
lingsboerne hans mening, under det andra deremot
reserverade sig till protokollet. Denna omständighet,
jemte några andra, säsom att valförrättarep, tvärt-
emot den på frågodagen godkända vallängden, vid
valtillfället förnekat arrendatorn afprestbordet dess i
vallängden tillagda rösträtt, på uppgifven grued att
han under tiden inhemtat närmare upplysningar om
jordens natur ä bemälde prestbord, som ej förmentes
tillstädja arrendatorn rösträtt, äfvensom att valför-
rättaren kasserat ätskilliga skriftliga voteringssedlar
på den grund, att ordet fullmakt, på dem förekom-
mit, nemligen till bestyrkande af innehafvarens rätt
att voteringssedeln ä de röstandes vägnar framlemna,
föranledde 16 medlemmar af bemälde församlingar
att anföra klagomäl öfver valförrättningen, först hos
Domkapitlet i Westeräs, och då detta genom utslag
af den 7 Okt. 1852 underkände besvären, hos Kgl.
Maj:t, bos hvilken, sedan vederbörandes förklaringar
olifvit infordrade, saken nu hrvilar till slutligt afgö-
rande;
Vi hafva af de vidlyfiga akterna sökt göra
n så kort och opartisk framställning som möj!
igt. Dessa akter sakna för öfrigt hvar för
sig icke en viss märkvärdighet. Atskilliga af
le kallade prestmännen anse i sina förkla-
ingar valförrättaren hafva orätt, andra dere-!