byråkratiska institutionen vid hvarje lägligt tillfälle vill göra intrång på det lilla utrymme till sjelfstyrelse, som några församlingar genom särskilda privilegier fått sig öppnadt. Det är också ur denna synpunkt som vi angett det ej böra sakna intresse för våra läsare att när finna en kortfattad öfverblick af frågan: Förre innehafvaren af Sala pastorat dog om vären 1848. Först den 7 December 1851, sedan tvä nådär gätt till ända och nägra pastoratet angäende ekonomiska frågor bunnit afgöras, kom det till nytt val för förslagets upprättande. Proceduren härvid stödjer sig på en sä lydande i Sala stads af Gustaf II Adolf utfärdade privilegier: Uti kyrkoherdevalet hafve vi nädigst undt staden den rätt att de med biskopens ja och samtycke må välja 3 skickliga personer och oss med biskopens och stadens bref presentera, af hvilka Vi sedan en kesa och till kyrkoherde konfirmera vele,. Sala stad har således, i likhet med flere stadsförsamlingar, oinskränkt rätt att kalla och genom val bland de kallade upprätta förslag af 3 skicklige prestmän, hvilkas kompetens biskopen eger pröfva. Bland dem utnämner Kongl. Maj:ten till kyrkoherde. Det synes sälunda bero af församlingens fria val, at utan andra auktoriteters mellarkomst kalla och utvälja de tre män, de hos konungen vilja presentera. Så har också af älder skett, och då 1739 ärs prestvalsordning ålägger de konsistoriella församlingarne att ovilkorligen afhöra profpredikanter, bland hvilka valet skulle ske, så brukades hos de lika med Sala privilegierade församlingarne under lävgliga tider icke nägra profpredikningar. Dä Norrköpings stadsoch landsförsamlingar, som hafva samma privilegium, en gäng, 1761, önskade att få kalla och afoöra profpredikanter, satte sig biskopen i Linköping på tvären emot en så naturlig rättighet, och Norrköpingsförsamlingarne mäste dä genom Ständerna hos Kongl. Maj:t söka rättelse mot ett så obehörigt ingrepp af prelatmakten, hvilken äfven erhölls. Riksens Ständer hälla före att staden eller församlinlingarne icke heller böra betagas frihet att förut genom hörands erhålla underrättelse om the prestmäns embetsgäfvor, som vid valet kunna komma i åtanke, heter det i resolutionen till Norrköpingsförsamlingarne, och mot slutet tillägges, med afseende på det speciella tillfället: Och emedan med det nu ledigvarande kyrkoherde-embetets besättande redan för långt på tiden utgätt; ty äro Rikets Ständer af den underdäniga tanka, att församlingsboerna denna gån gen kunde förunnas 3 mänaders tid ifrån thette Kgl. Maj:ts utslags dato, hvarförinnan de böra pä sätt som förberördt är, icke allenast kalla och afhöra de profpredikanter, som de ästunda höra, utan ock kyrkoherdevalet förrätta, samt staden sitt förslag till Kgl. Maj:t i underdånighet ingifvan. Elfva är derefter begärde äfven Sala-församlingarne rätt att få athöra profpredikanter, och dessa höänvisades dä genom Kgl. Maj:ts utslag af den 24 Jan. 1772 till den för Norrköping utfärdade resolutionen, hvarigenom deras anhällan beviljades. Församlingarne erhöllo genom dessa utslag säledes rätt att afhöra profpredikanter, jemte föreläggande att detta skulle ske inom en viss tid. Det synes dock att de icke alltid begagnat denna rättighet. Att icke tala om grefve von Schwerin, som Gustaf III med vanlig maktfallkomlighet, utan föregången kallelse, prof eller förslag, utnämnde till kyrkoherde i Sala, blef äfven framlidne erkebiskop Wallin, säsom pastor vid Storkyrkan i Stockholm, enhälligt kallad och utan prefpredikan ensam uppförd på förslaget till Sala pastorat, ehuru han sedermera undanbad sig utnämningen. Så kommo äfven vid ett af Jönköpings stadsförsamling, som innehar lika privilegier med Sala, hället val om vären 1849, tre prestmän under omröstning till förslaget, och en af dem erhöll äfven rum derå, ehuru ingendera aflagt nägot predikoprof. Vid förslagets upprättande för Sala pastorat den 7 December 1851 hade en af de kallade, e. o. professorn vid Upsala universitet, mag. C. E. Zedritz, icke aflagt predikoprofvet, hvartill han tvenne serskilda sönger förklarat sig vara hindrad, men det oaktadt dock uttryckt sin önskan att komma under omröstaiog. Valförrättaren, prosten mag. Johansson, tillsporde församlingen, om den önskade att prof. Zedritxz skulle komma under omröstning, hvilket bejakades; men dä han sedermera tillkännagaf, att han icke eraade att upptaga de röster, som möjligen kunde tillfalla bemälde professor, biträdde nägra få af församlingsboerne hans mening, under det andra deremot reserverade sig till protokollet. Denna omständighet, jemte några andra, säsom att valförrättarep, tvärtemot den på frågodagen godkända vallängden, vid valtillfället förnekat arrendatorn afprestbordet dess i vallängden tillagda rösträtt, på uppgifven grued att han under tiden inhemtat närmare upplysningar om jordens natur ä bemälde prestbord, som ej förmentes tillstädja arrendatorn rösträtt, äfvensom att valförrättaren kasserat ätskilliga skriftliga voteringssedlar på den grund, att ordet fullmakt, på dem förekommit, nemligen till bestyrkande af innehafvarens rätt att voteringssedeln ä de röstandes vägnar framlemna, föranledde 16 medlemmar af bemälde församlingar att anföra klagomäl öfver valförrättningen, först hos Domkapitlet i Westeräs, och då detta genom utslag af den 7 Okt. 1852 underkände besvären, hos Kgl. Maj:t, bos hvilken, sedan vederbörandes förklaringar olifvit infordrade, saken nu hrvilar till slutligt afgörande; Vi hafva af de vidlyfiga akterna sökt göra n så kort och opartisk framställning som möj! igt. Dessa akter sakna för öfrigt hvar för sig icke en viss märkvärdighet. Atskilliga af le kallade prestmännen anse i sina förklaingar valförrättaren hafva orätt, andra dere-!