af indianerna, dels omkom den af hunger.
Om våren följande året (1847) var folket å-
nyo resfärdigt, och den 8 April uppbröt ett
sällskap af hundrafyratiotre man, med vagnar,
bästar, mulåsnor och oxar, med proviant för
sex månader, med åkerredskap och sädes-
korn, för att på andra sidan af Klippbergen
söka sig ett nytt hem. De framdrogo efter
venstra stranden af Platte och satte vid Fort
Luramin öfver floden: Den 21 Juli anlände
förtruppen till Stora Saltsjöns dal. Presiden-
ten och hufvudtruppen ditkommo den 25. Et
stycke land utvaldes, invigdes under bön,
uppodlades och besåddes, och så lades år
1847 grunden till hvad som 1850 blef ett ter-
ritorium af unionen.
Kolonien tillväxte så skyndsamt genom in-
vandrare, till en del icke mormoner, så kal-
lade ,utvördingare, att mormonernas tidigare
andliga organisation befanns otillräcklig, och
man trängande kände behofvet af en ordnad
regering som omfattade alla koloniens invå-
nare.
Man sammankallade derföre en församling
af alla medborgare från de delar af öfra Ca-
lifornien, som ligga öster om Sierra Nevada,
för att rådslå öfver det bästa sättet att orga-
nisera ett territorium eller bilda en statsrege-
ring. Sammankomsten egde rum den 5 Mars
1849 i stora saltsjö-staden,. och den 10 an-
togs en konstitution, hvilken skulle gälla ända
tills Förenta Staternas regering ville på annat
sätt förordna om den unga ko:onien. De grun-
dade en fri och oafhängig regering, fastställde
den nya statens gränser, utvalde en guvernör,
senatorer, representanter och domare, hvilka
samtliga, liksom alla andra af dem valda em-
betsmän, måste svärja att upprättbålla Förenta
Staternas konstitution. De gåfvo den unga
staten namnet Deseret, hvilket är ett mystiskt
ord, tagit ur Mormonboken, och betyder ho-
nungsbieäs land. Den andra Juli trädde den
valda legielativa församlingen tillsammans, ut-
valde en representant till kongressen och upp-
satte en skrift, i hvilken de bland annat för-
klarade, att innevånarne i staten Deseret, i
betraktande af sin egen säkerhet och för att
bevara Förenta Staternas konstitutionelia rätt,
hade organiserat en provisorisk stadsregering,
under hvilken den borgerliga förvaltningen
kunde tillbörligt handhafvas; att staten De-
seret nu bebos af ett antal menniskor, till-
räckligt att kunna bilda en statsregering, och
att de derföre önskade, så framt det var en-
ligt med förbundsregeringens konstitution, att
staten Deseret ställdes på lika fot med andra
stater i unionen eller gafs en sådan form för
borgerlig förvaltning, som kongressen i sin
vishet och höghjertenhet fann för godt att be-
stämma.
Efter denna korta redogörelse för koloniens
ursprung och fortskridande, öfvergår Stans-
bury till berättelsen om det tillstånd hvaruti
han fann den vid sin ankomst i Augusti 1849.
Staden är anlagd i storartad styl, ungefärligen
fyra eng. mil i lingd och tre i bredd. Ga-
torna skära hvarandra i räta vinklar och äro
hundratrettiotvå fot breda med tjugo fot breda
trottoirer. Hvarje tomt innehåller 11, acre
land. Genom en förordning af stadsmyn-
digheten skall hvarje hus omgifvas af busk-
växter och träd. Stadens läge är utomordent-
ligt skönt, den drager sig i en bruten linea
längs vestra foten af Warsatschberget och.
genomströmmas i sin vestra del af floden
Jordan. I söder utbreder sig en tjugufem mil
bred och vid slött, genomfluten af flera små
strömmar, som nedkomma från de östliga
kullarne och äro det förnämsta medlet att be-
fordra jordens stora fruktbarhet och dermed
innevånarnes rikedom. Genom sjelfva staden
flyter en aldrig utsinande ström af rent sött
vatten, som genom en sinnrik afledning tvin-
gas att genomskära hvarje gatas båda sidor.
Härifrån ledes vattnet till hvarje trädgård, för
att öfverallt der förut var naken, torr öde-
mark, utbreda den herrligaste grönska. På
östra och norra sidan sänka sig bergen i breda
och höga terrasser, ifrån hvilka man njuter
en vidsträckt utsigt öfver Jordandalen, långt
bort öfver slätten i söder. Dalen begränsas
i vester af en kedja skrofliga berg, som sträcka
sig långt i söder och omsluta den behagliga
sjön Utah.
Många omständigheter bidraga att försköna
detta. beundransvärda landskap. Kanalerna,
som flyta framför hvarje dörr, gifva öfver-
flödig näring åt de skuggrika träden, och de
öppna platserna kring hvarje hus, planterade
med buskväxter och blommor, göra denna
punkt till en af de mest inbjudande mellan
Mississippi och Stilla hafvet. Ty en af de
minst förmånliga egendomligheter i det land
man genomfar sedan man öfvergått Blåfloden
är landskapets totala brist på träd. Den trötte
vandraren, prisgifven åt solens fulla glöd,
hvilar dag efter dag, vecka efter vecka sitt
öga på inga andra föremål än obegränsade
slätter, kala, nakna kullar eller djerfva skrof-
liga berg. Den skummande bäcken, den täta,
ståtliga skogen, den skuggiga häcken äro här
okända ting; och skulle han af en händelse
påträffa en ensam grupp af bomullsträd, an-
ser han det som en särdeles gunst af lyc-
kan, Denna stad smyckad med präktiga träd
och friskt strömmande vatten förekommer
genomkontrasten med omgifningen som en öde-
markens diamant.
Innevånarnes antal skattades till ungefärli-
gen åtta tusen. Staden var indelad i talrika
qvarter, af hvilka hvar och ett var omgifvet
af täta häckar för att skydda den ännu späda
planteringen, Husen äro vanligtvis af sten,
och öfvertäckta af uteskintande tak erhinda da