af indianerna, dels omkom den af hunger. Om våren följande året (1847) var folket ånyo resfärdigt, och den 8 April uppbröt ett sällskap af hundrafyratiotre man, med vagnar, bästar, mulåsnor och oxar, med proviant för sex månader, med åkerredskap och sädeskorn, för att på andra sidan af Klippbergen söka sig ett nytt hem. De framdrogo efter venstra stranden af Platte och satte vid Fort Luramin öfver floden: Den 21 Juli anlände förtruppen till Stora Saltsjöns dal. Presidenten och hufvudtruppen ditkommo den 25. Et stycke land utvaldes, invigdes under bön, uppodlades och besåddes, och så lades år 1847 grunden till hvad som 1850 blef ett territorium af unionen. Kolonien tillväxte så skyndsamt genom invandrare, till en del icke mormoner, så kallade ,utvördingare, att mormonernas tidigare andliga organisation befanns otillräcklig, och man trängande kände behofvet af en ordnad regering som omfattade alla koloniens invånare. Man sammankallade derföre en församling af alla medborgare från de delar af öfra Californien, som ligga öster om Sierra Nevada, för att rådslå öfver det bästa sättet att organisera ett territorium eller bilda en statsregering. Sammankomsten egde rum den 5 Mars 1849 i stora saltsjö-staden,. och den 10 antogs en konstitution, hvilken skulle gälla ända tills Förenta Staternas regering ville på annat sätt förordna om den unga ko:onien. De grundade en fri och oafhängig regering, fastställde den nya statens gränser, utvalde en guvernör, senatorer, representanter och domare, hvilka samtliga, liksom alla andra af dem valda embetsmän, måste svärja att upprättbålla Förenta Staternas konstitution. De gåfvo den unga staten namnet Deseret, hvilket är ett mystiskt ord, tagit ur Mormonboken, och betyder honungsbieäs land. Den andra Juli trädde den valda legielativa församlingen tillsammans, utvalde en representant till kongressen och uppsatte en skrift, i hvilken de bland annat förklarade, att innevånarne i staten Deseret, i betraktande af sin egen säkerhet och för att bevara Förenta Staternas konstitutionelia rätt, hade organiserat en provisorisk stadsregering, under hvilken den borgerliga förvaltningen kunde tillbörligt handhafvas; att staten Deseret nu bebos af ett antal menniskor, tillräckligt att kunna bilda en statsregering, och att de derföre önskade, så framt det var enligt med förbundsregeringens konstitution, att staten Deseret ställdes på lika fot med andra stater i unionen eller gafs en sådan form för borgerlig förvaltning, som kongressen i sin vishet och höghjertenhet fann för godt att bestämma. Efter denna korta redogörelse för koloniens ursprung och fortskridande, öfvergår Stansbury till berättelsen om det tillstånd hvaruti han fann den vid sin ankomst i Augusti 1849. Staden är anlagd i storartad styl, ungefärligen fyra eng. mil i lingd och tre i bredd. Gatorna skära hvarandra i räta vinklar och äro hundratrettiotvå fot breda med tjugo fot breda trottoirer. Hvarje tomt innehåller 11, acre land. Genom en förordning af stadsmyndigheten skall hvarje hus omgifvas af buskväxter och träd. Stadens läge är utomordentligt skönt, den drager sig i en bruten linea längs vestra foten af Warsatschberget och. genomströmmas i sin vestra del af floden Jordan. I söder utbreder sig en tjugufem mil bred och vid slött, genomfluten af flera små strömmar, som nedkomma från de östliga kullarne och äro det förnämsta medlet att befordra jordens stora fruktbarhet och dermed innevånarnes rikedom. Genom sjelfva staden flyter en aldrig utsinande ström af rent sött vatten, som genom en sinnrik afledning tvingas att genomskära hvarje gatas båda sidor. Härifrån ledes vattnet till hvarje trädgård, för att öfverallt der förut var naken, torr ödemark, utbreda den herrligaste grönska. På östra och norra sidan sänka sig bergen i breda och höga terrasser, ifrån hvilka man njuter en vidsträckt utsigt öfver Jordandalen, långt bort öfver slätten i söder. Dalen begränsas i vester af en kedja skrofliga berg, som sträcka sig långt i söder och omsluta den behagliga sjön Utah. Många omständigheter bidraga att försköna detta. beundransvärda landskap. Kanalerna, som flyta framför hvarje dörr, gifva öfverflödig näring åt de skuggrika träden, och de öppna platserna kring hvarje hus, planterade med buskväxter och blommor, göra denna punkt till en af de mest inbjudande mellan Mississippi och Stilla hafvet. Ty en af de minst förmånliga egendomligheter i det land man genomfar sedan man öfvergått Blåfloden är landskapets totala brist på träd. Den trötte vandraren, prisgifven åt solens fulla glöd, hvilar dag efter dag, vecka efter vecka sitt öga på inga andra föremål än obegränsade slätter, kala, nakna kullar eller djerfva skrofliga berg. Den skummande bäcken, den täta, ståtliga skogen, den skuggiga häcken äro här okända ting; och skulle han af en händelse påträffa en ensam grupp af bomullsträd, anser han det som en särdeles gunst af lyckan, Denna stad smyckad med präktiga träd och friskt strömmande vatten förekommer genomkontrasten med omgifningen som en ödemarkens diamant. Innevånarnes antal skattades till ungefärligen åtta tusen. Staden var indelad i talrika qvarter, af hvilka hvar och ett var omgifvet af täta häckar för att skydda den ännu späda planteringen, Husen äro vanligtvis af sten, och öfvertäckta af uteskintande tak erhinda da