avgående följande stöld, Traktören J. A. Söderberg hade anmält att då han kl. 10 på aftener mändagen den 20 d:s skulle begifva sig till sin bostad uti buset N:o 48 vid Lundtmakaregatan, han halkat och! fallit omkull, och då han äter rest sig upp hade 2:ne ersoner utkommit från krogen till huset N:o 36 vid Kundtmskaregstno och erbjudit sig att afborsta snön från hans kläder. En at dem hade uppknäppthr S:s pels och krafsat innanför rocken. Då hr S. inkom i sin bostad hade han genast observerat att hans guldur re en bit af guidkedjan blifvit honom fränitulet. agen derpä på morgonen gjordes ä polisvaktkontoret i frakten anmälan om stölden, men först i dag förekom ransakning derom. — Skrädderiarbetaren Peter Eric Larsson och målaregesällen Carl Petter Grandin, hvilka fere gänger varit tilltalade, men i brist af bevis frikände frän äta! för fiekstölder, voro nu på skälig anledning upphemtade till polisförhör. Bida nekade, men då hr Söderberg påstod sig bestämdt igenkänna Larsson uti en af väldsverkarne, äfvensom ett vittne tornväktare: Palmqvist intygade att han observerat, att då Larsson och Grandin bäållit fast i hr Södergren, Grandin stoppat nägot i fickan, blefvo Larsson och Grandin i häkte inmanade. Badareeleven Holmgren, som khäller rakstuga i huset N:o 36 vid Lyundtmakaregatan och som ständigt sällskapat med de tilltalade i stället att sköta sitt yrke, blef äfven häktad, sedan det uppJystes att äfren han vid tillfallet varit närvarande. Mälet anstär tills om tisdag, för vidare upplysningårs vinnande. RR DEN BERYKTADE STORTJUFVEN LILJA. (Forts. frön gärdagsbl.) Efter denna undersökning dervid han varit klädd i batt och blå rock, bade han begifvit sig ifrån riddarhuset, och äterkommit dit kl. omkring 9 på aftonen 8. d.. den 9-Dec. 1850, klädd i grå pels och luden mössa, samt försedd med en kofot, en säg, en knif, ett buggjern, åtskilliga dyrkar samt en bundt strykstickor. De jerogrindar, som funnos i trappan till öfre. väningen i riddarbuset igenläste, hade han öppnat på det sätt att ban uppdragit riglarne, hvarmed dessa dörrar på inre sidan voro tillyckte, hvar efter dörraruve uppgått utan läsets uppläsande, Dä Lilja inkommit genom dessa jerngrindar, hade han på samma sätt, genom reglarnes tillekjutande, äter igenlyckt grindarne och begifvit: sig uppför trappan, men i de.samma tagit af till höger och uppför en derifrån ledande, mindre trappa till läktaren i riddarhussalen. Dörren till denna läktare hade Lilja uppdyrkat, gätt upp på läktaren och der dolt sig till klockan 1 om natien. Vid den tiden nedgick Lilja ifrån läktaren till stora förstugan i öf:re. våningen och begaf sig gecom ett par olästa dörrar till en mindre förstuga i samma våning. . Der fanns dörren till kamererarekontoret, hvilken Lilja upptog med en af de. medhafde. dyrkarre.; Inkommen i kontersrummet, hade han, med: tillhjelp af strykstickorna, gjort sig underrättad om rummets innehäll och fätt se en kassakista, som stol i hörnet till venster om dörren med gafveln mot samma vägg deri dörren var anbragt, men med längsidan emot den andra tillstötande väggen. Bredvid kassakistan och invid sisthämnde vägg, stod-ett litet aftängt bord, uti hvilket bords ena ända var en eläst läda. Dennå låda drog Lilja upp och fann deruti en pung af tyg och uti pungen fanns. en nyckel till kassakistan. Med derna nyckel öppnade Lilja kassakistan, hvilken var så vänd, att gängjernen till locket funnos satta på den sidan afkistan, som var utåt rummet, Uti kistan fanns en mängd papper och en läda af trä utan Jock. Denna läda, Kvaruti funnos penningar, tog Lilja jemte ett par smärre fyrkantiga, af tunnt papper eller karduspapper förfärdigade lädor, deruti silfvermynt voro förvarade. Uti förstnämnde läda lägo nägra stycken Oordensdekorationer och nägra rullar gråaktiga band med lister. Sedan Lilja flyttat trälädan ur kistan, undersökte ban om uti kistan skulle finnas mera penniogar. Han päträffade då 2:ne bundtar obligationer, till färgen ljusröda, inlagde uti ett eller tvenne hopvikta papper. Dessa 2:ne bundtar jemte lådan med deruti Pefintlige penvingar hade Lilja, lemnande rummet, medtagit, och begifvit sig åter upp på läktaren i riddarhussalen. Uti nämnde låda hade bankosedlar, de flesta om 33! ,:dels riksdalers valör, legat förvarade, dock kun de Lilja icke med säkerhet erinra sig om en del af bankosedlarne, hvilka han i trälädan utbar ifrån kontoret, funnits liggande på andra ställen i kistan, än uti trälädan; men det erinrade han sig, att det me sta af sedelmyptet fanns uti trälädan. Locket till kistan lemnade Lilja öppet. Dörren till kontoret hade Lilja, vid utgäendet ur kontorsrummet, skjutit till efter sig, men kunde icke erinra sig om han äter igenläst den med dyrken. Uppkommen äter på läktaren i riddarhussalen, bade Lilja närmare undersökt hvad som fanns i trälädan, räknat en bundt af sedlarne, som han, med tillhjelp af strykstickorne, sett vara bankosedlar om ofvanberörde valör. SedJarnes antal i denna bundt påminde sig Lilja bestämdt vara 20. De öfriga bundtarne hade Lilja icke då räknat, men inknutit säväl sedlarne som obligationerne och silfvermynten jemte ordensdekorationerna och, de små pappeller papperslädorna uti en medhatd, Lilja tillhörig, gammal näsduk. De gråa bandena och som Lilja ville minnas, nägra medföljde papper, hade han qvarlemnat, äfvensom trälädan, på golfvet ä läktaren nära trappan, der Lilja satt då han räknade penningarne. Till klockan Spå morgonen dröjde Lilja qvar på läktaren dervid hän nägra timmar öfverlemnade sig åt sömnen, och begaf sig derefter ut genom den port, som ifräu riddårhuset leder ät riddarhusgärden; Han mötte, sä vidt han kan erinra sig, icke nägon på riddarhusgärden. Under det hän gömde sig på riddarhusläktaren före stölden, hade han, klockan emellan 10 och 11 hört att riddarhusporten, som leder ät riddarhustorget, tillästes. Vid utgängen ifrån riddarhuset, hade Lilja på ofvanberörde sätt öppnat de i trappan varande jerpgrindar, dem han äter tillskjutit men icke tillstävgt, då han hade passerat ut derigenom. Ifrån riddarhusgården hade Lilja, efter stölden, gätt till Södermalm och lemnat de stulna penningarne inknutne i en näsduk till förvar åt qvinspersonen Christina Boman: I anseende dertill att vid denna tid ännu icke var full dager, hade Lilja vid penningarnes: bortlempande icke kunnat observera sedlarnes valörer, och icke heller räknat penningarne, litande på att af tidmingarne få veta det stulnas beloppr. Efter det Lilja sälunda lemnat ifrån sig hvad han stulit på riddarbuset, utom silfverpenningarne, dem han stoppat hos sig, begaf han sig utom Hornstull, och uppehöll sig dagarne derpå i grannskapet. Veckan derpå hade Lilja hos Boman uttagit af penningarne en sedel pä 33 rdr 16 sk. bko, och vid vexling at densamma köpt sig ett par glasögon, en pennknif och en rakstrigel i Lejas bod. Lilja :hade derefter flera gänger infunnit sig hos Boman och uttagit särskilta belopp af de i hennes förvår lemnade och uti ett skjul nedgräfda pebgarne. Silfrerpenningarne, som Lilja utan att räkna tagit med sig, hade utgjort omkring 25:rår rgs. Den 27 December blef Lilja häktad och inställdes derefter till polisförhör angäende den nu omtalade stölden, men dä icke nägon af de tillkallade vittnena kunde intyga att de set: Lilja i riddarhuset eller derinvid, hade skäl saknats att vid domstol läta tilltala Lilja för denna stöld. Emalertid blef Lilja i början af är 1851 af öfverstäthällare-embetet änyo dömd till allmänt arbete. Öfverj denna resolution anförde Lilja hos Kongl. Maj:t besvär, hvilka dock blefvo afslagna, hvarefter han i hörian af Mars 18561 affördes till