avgående följande stöld, Traktören J. A. Söderberg
hade anmält att då han kl. 10 på aftener mändagen
den 20 d:s skulle begifva sig till sin bostad uti bu-
set N:o 48 vid Lundtmakaregatan, han halkat och!
fallit omkull, och då han äter rest sig upp hade 2:ne
ersoner utkommit från krogen till huset N:o 36 vid
Kundtmskaregstno och erbjudit sig att afborsta snön
från hans kläder. En at dem hade uppknäppthr S:s
pels och krafsat innanför rocken. Då hr S. inkom i
sin bostad hade han genast observerat att hans guldur
re en bit af guidkedjan blifvit honom fränitulet.
agen derpä på morgonen gjordes ä polisvaktkonto-
ret i frakten anmälan om stölden, men först i dag
förekom ransakning derom.
— Skrädderiarbetaren Peter Eric Larsson och må-
laregesällen Carl Petter Grandin, hvilka fere gänger
varit tilltalade, men i brist af bevis frikände frän
äta! för fiekstölder, voro nu på skälig anledning upp-
hemtade till polisförhör. Bida nekade, men då hr
Söderberg påstod sig bestämdt igenkänna Larsson uti
en af väldsverkarne, äfvensom ett vittne tornväktare:
Palmqvist intygade att han observerat, att då Lars-
son och Grandin bäållit fast i hr Södergren, Grandin
stoppat nägot i fickan, blefvo Larsson och Grandin i
häkte inmanade. Badareeleven Holmgren, som khäl-
ler rakstuga i huset N:o 36 vid Lyundtmakaregatan
och som ständigt sällskapat med de tilltalade i stället
att sköta sitt yrke, blef äfven häktad, sedan det upp-
Jystes att äfren han vid tillfallet varit närvarande.
Mälet anstär tills om tisdag, för vidare upplysnin-
gårs vinnande.
RR
DEN BERYKTADE STORTJUFVEN LILJA.
(Forts. frön gärdagsbl.)
Efter denna undersökning dervid han varit klädd i
batt och blå rock, bade han begifvit sig ifrån riddar-
huset, och äterkommit dit kl. omkring 9 på aftonen
8. d.. den 9-Dec. 1850, klädd i grå pels och luden
mössa, samt försedd med en kofot, en säg, en knif,
ett buggjern, åtskilliga dyrkar samt en bundt stryk-
stickor. - De jerogrindar, som funnos i trappan till
öfre. väningen i riddarbuset igenläste, hade han
öppnat på det sätt att ban uppdragit riglarne, hvar-
med dessa dörrar på inre sidan voro tillyck-
te, hvar efter dörraruve uppgått utan läsets upplä-
sande, Dä Lilja inkommit genom dessa jerngrindar,
hade han på samma sätt, genom reglarnes till-
ekjutande, äter igenlyckt grindarne och begifvit: sig
uppför trappan, men i de.samma tagit af till höger
och uppför en derifrån ledande, mindre trappa till
läktaren i riddarhussalen. Dörren till denna läktare
hade Lilja uppdyrkat, gätt upp på läktaren och der
dolt sig till klockan 1 om natien. Vid den tiden
nedgick Lilja ifrån läktaren till stora förstugan i öf-
:re. våningen och begaf sig gecom ett par olästa dör-
rar till en mindre förstuga i samma våning. . Der
fanns dörren till kamererarekontoret, hvilken Lilja
upptog med en af de. medhafde. dyrkarre.; - Inkom-
men i kontersrummet, hade han, med: tillhjelp af
strykstickorna, gjort sig underrättad om rummets in-
nehäll och fätt se en kassakista, som stol i hörnet
till venster om dörren med gafveln mot samma vägg
deri dörren var anbragt, men med längsidan emot
den andra tillstötande väggen. Bredvid kassakistan
och invid sisthämnde vägg, stod-ett litet aftängt bord,
uti hvilket bords ena ända var en eläst läda. Den-
nå låda drog Lilja upp och fann deruti en pung af
tyg och uti pungen fanns. en nyckel till kassakistan.
Med derna nyckel öppnade Lilja kassakistan, hvil-
ken var så vänd, att gängjernen till locket funnos
satta på den sidan afkistan, som var utåt rummet,
Uti kistan fanns en mängd papper och en läda af
trä utan Jock. Denna läda, Kvaruti funnos pennin-
gar, tog Lilja jemte ett par smärre fyrkantiga, af
tunnt papper eller karduspapper förfärdigade lädor,
deruti silfvermynt voro förvarade. Uti förstnämnde
läda lägo nägra stycken Oordensdekorationer och nä-
gra rullar gråaktiga band med lister. Sedan Lilja
flyttat trälädan ur kistan, undersökte ban om uti ki-
stan skulle finnas mera penniogar. Han päträffade
då 2:ne bundtar obligationer, till färgen ljusröda,
inlagde uti ett eller tvenne hopvikta papper. Dessa
2:ne bundtar jemte lådan med deruti Pefintlige pen-
vingar hade Lilja, lemnande rummet, medtagit, och
begifvit sig åter upp på läktaren i riddarhussalen.
Uti nämnde låda hade bankosedlar, de flesta om
33! ,:dels riksdalers valör, legat förvarade, dock kun
de Lilja icke med säkerhet erinra sig om en del af
bankosedlarne, hvilka han i trälädan utbar ifrån kon-
toret, funnits liggande på andra ställen i kistan, än
uti trälädan; men det erinrade han sig, att det me
sta af sedelmyptet fanns uti trälädan. Locket till
kistan lemnade Lilja öppet. Dörren till kontoret
hade Lilja, vid utgäendet ur kontorsrummet, skjutit
till efter sig, men kunde icke erinra sig om han
äter igenläst den med dyrken. Uppkommen äter på
läktaren i riddarhussalen, bade Lilja närmare under-
sökt hvad som fanns i trälädan, räknat en bundt
af sedlarne, som han, med tillhjelp af strykstickorne,
sett vara bankosedlar om ofvanberörde valör. Sed-
Jarnes antal i denna bundt påminde sig Lilja be-
stämdt vara 20. De öfriga bundtarne hade Lilja
icke då räknat, men inknutit säväl sedlarne som
obligationerne och silfvermynten jemte ordensdekora-
tionerna och, de små papp- eller papperslädorna uti
en medhatd, Lilja tillhörig, gammal näsduk. De
gråa bandena och som Lilja ville minnas, nägra med-
följde papper, hade han qvarlemnat, äfvensom trä-
lädan, på golfvet ä läktaren nära trappan, der Lilja
satt då han räknade penningarne. Till klockan Spå
morgonen dröjde Lilja qvar på läktaren dervid hän
nägra timmar öfverlemnade sig åt sömnen, och begaf
sig derefter ut genom den port, som ifräu riddårhu-
set leder ät riddarhusgärden; Han mötte, sä vidt
han kan erinra sig, icke nägon på riddarhusgärden.
Under det hän gömde sig på riddarhusläktaren före
stölden, hade han, klockan emellan 10 och 11 hört
att riddarhusporten, som leder ät riddarhustorget,
tillästes. Vid utgängen ifrån riddarhuset, hade Lilja
på ofvanberörde sätt öppnat de i trappan varande
jerpgrindar, dem han äter tillskjutit men icke till-
stävgt, då han hade passerat ut derigenom. Ifrån
riddarhusgården hade Lilja, efter stölden, gätt till
- Södermalm och lemnat de stulna penningarne in-
knutne i en näsduk till förvar åt qvinspersonen Chri-
stina Boman: I anseende dertill att vid denna tid
ännu icke var full dager, hade Lilja vid penningar-
nes: bortlempande icke kunnat observera sedlarnes
valörer, och icke heller räknat penningarne, litande
på att af tidmingarne få veta det stulnas beloppr.
- Efter det Lilja sälunda lemnat ifrån sig hvad han
stulit på riddarbuset, utom silfverpenningarne, dem
han stoppat hos sig, begaf han sig utom Hornstull,
och uppehöll sig dagarne derpå i grannskapet. Vec-
kan derpå hade Lilja hos Boman uttagit af pennin-
garne en sedel pä 33 rdr 16 sk. bko, och vid vex-
ling at densamma köpt sig ett par glasögon, en
pennknif och en rakstrigel i Lejas bod. Lilja :hade
derefter flera gänger infunnit sig hos Boman och ut-
tagit särskilta belopp af de i hennes förvår lemnade
och uti ett skjul nedgräfda pebgarne. Silfrerpennin-
garne, som Lilja utan att räkna tagit med sig, ha-
de utgjort omkring 25:rår rgs. Den 27 December
blef Lilja häktad och inställdes derefter till polisför-
hör angäende den nu omtalade stölden, men dä icke
nägon af de tillkallade vittnena kunde intyga att de
set: Lilja i riddarhuset eller derinvid, hade skäl sak-
nats att vid domstol läta tilltala Lilja för denna
stöld. Emalertid blef Lilja i början af är 1851 af
öfverstäthällare-embetet änyo dömd till allmänt ar-
bete. Öfverj denna resolution anförde Lilja hos
Kongl. Maj:t besvär, hvilka dock blefvo afslagna,
hvarefter han i hörian af Mars 18561 affördes till