sända honom befrielse. Och så gick han, dag efter dag och tittade, om ej någon skulle komma och återköpa konom, och när ingen syntes till, återkommo de bittr: tankarna; att det var fåfängt att tjena Gud, och att Guc hade förgätit honom. Han såg ibland Cassy, och fick äfven, när han hade något ärende i herregården, se er skymt af Emmelinas sorgsna skepnad, men talade föga med någondera af dem; han hade dessutom föga tid att tale med någon menniska. En afton satt han, i yttersta grad motstulen och be. dröfvad, vid en liten eld af några slocknade bränder, på hvilka hans kaka höll på att gräddas. Han lade någrö stickor torrved på elden och blåste upp den, och framtog sedan ur fickan sin slitna bibel. Der voro nu all: de betecknade ställena, som ofta hade lyftat och elda hans själ, ord af patriarker och siare, skalder och vise. som fordomdags hade intalat menniskorna mod, — röste från denna skara af Guds vittnen, som beständigt manande träffa vårt öra på lifvets dunkla stig. Hade orde förlorat sin makt, eller förmådde ej mera det skumme: ögat och det domnande sinnet förnimma detsamma? Har stoppade åter med en tung suck boken i fickan. Då hörde han plötsligen ett skallande hånskratt; han såg upp Legree stod midtemot honom. Ho, ho, du gamla jösse, sade han, du börjar finna tycks det, att det der religionstyget inte vill göra önsk: lig verkan mer! Jag trodde väl, att jag skulle få det skallen på dig till slut! — Detta grymma hån kändes värre än både hunger, köld och nakenhet. Tom teg. Du var en tokv, sade Legree, ty jag mente väl mec dig, när jag köpte dig. Du hade kunnat vara bättre der an, än både Sambo och Qvimbo, och haft goda dagar och i stället för att få stryk hvarannan dag, kunnat fi regera öfver de andra negrerna och piska upp dem; oci så hade du också kunnat ha litet emellanät, din god gup och en toddy dertill. Hvad menar du T w? Vor det inte så godt att ta förnuft? Kasta du de: ter gaml skräpluntan på elden, och omvänd dig till mi. religion! Bevare mig Gud!, sade Tom varmt. Du ser ju, att Herren alls icke har nägon lust at hjelpa dig; bade han det haft, så hade han minsann ick låtit mig få dig! Hela er välsignade religion är ingen