Kalevala, nemligen Lemminkäinen, — I Hel-
singfors har utkommit en litografi, framstöäl-
lande Wasa ruiner.
Mormonerna vid saltsjön Utah.
Midt emellan Förenta Staterna och Califor-
nien, vester om Klippbergen, ligger den stora
saltsjön Utah. Redan 1689 gaf baron La
Houtan en halft fantastisk berättelse om denna
sjö, men en närmare och trognare bekantskap
med den har först de sednare åren bringat.
De täta utvandringarne till vestern och fram-
för allt till Californien hafva stegrat intresset
för dessa aflägsna punkter, och detta intresse
har betydligt blifvit förhöjdt sedan mormo-
nerna der stiftat en storartad koloni.
För att inhemta en noggrann kunskap om
denna aflägsna sjö, afsände Förenta Staternas
regering 1849 en expedition under ledning af
kapten Howard Stansbury. Denna expedition,
som utstod stora besvärligheter och måste
bland annat öfvertåga vidsträckta vattentomma
landsträckor, anlände 1850 på en kortare väg
till hemmet. Den intressanta officiella berät-
telsen, som kapten Stansbury afgifvit om denna
färd, sysselsätter sig företrädesvis med de ge-
nomtågade landskapens geologi, topografi och
naturalhistoria, och endast i förbigående ka-
star han en blick på mormon-församlingarne.
Dessa äro deremot hufvudföremålet i ett ar-
bete af den expeditionen medföljande löjtnant
Gunnison; sålunda komplettera de begge offi-
cerarnesg skrifter hvarandra.
Vid foten af Klippbergens högsta rygg finns
en märkvärdig, långsträckt sänkning, den så-
kallade Stora Bassinen, hvilken utbreder sig
som en stor ödemark, ungefär 4000 fot öfver
Stilla Oceanen, med en och annan - fruktbar
sträcka. Denna stora bassin har i begge rigt-
ningane en diameter af ungefär 500 eng. mil.
I dess östra del, på stranden af en flod
benämnd Jordan, gom-utflyter ur saltsjön,
ha mormonerna bosatt sig. Landets tillgån-
gar beskrifvas som betydliga, och både kap-
ten Stansbury och löjtnant Gunnison förmena
att en stor och mäktig nation skall uppblom-
stra der.
Kapten Stansburys arbete innehål!er en kort
redogörelse öfver mormonernas föregående van-
dringar, och utkastar derpå en bild af deras
nuvarande koloni vid stranden af den stora
saltsjön Utah. Vi meddela efterföljande ut-
drag ur kapten Stansburys verk.
Ursprunget till denna vår tids nya religiösa
sekt är väl bekant, och man behöfver blott
med några ord erinra derom. Den organise-
rades först 1830 af sin grundläggare, Josef
Smith, och efter ett kort uppehåll i Kirtland
i staden Ohio begaf den sig till kommunen
Jackson i staten Missouri. Här uppmanades
de Heligas genom gudomlig uppenbarelse att
bygga ett praktfullt tempel, hvartill modellen
skulle meddelas dem från höjden. Grund-
stenen till byggnaden lades, men förr än denna
hann fulländas, drefvos uppbyggarne af en be-
väpnad skara ur staden. De drogo derifrån
till Illinois, hvarest de vid stranden af Mis-
gissippi byggde en blomstrande stad, vid
namn Nauvoo. Här lefde de till 1844, då de
föreföllo besvärliga äfven för denna stats in-
vånare och slutligen angrepos af en uppretad
folkmassa, hvarvid deras profet, Josef Smith,
och dennes broder Hyram, släpades i fängelse
till Karthago och der mördades. Dessa för-
följelser fortsattes under år 1845, och då man
hotade med ännu större misshandlingar, be-
slöto ändtligen mormonerna efter en högtidlig
rådplägning att öfvergifva sina boplatser i sta-
den Nauvoo och uppsöka i den aflögsna ve-
stern en fläck, hvarest de i fred för en lag-
lös våldsamhet finge förrätta sina religions-
bruk.
Så snart Mormonerna fattat beslutet att ut-
vandra, gjorde de förberedelser till resan.
Med skyndsamhet och stora uppoffringar af-
lägsnade de sig med kreatur, vagnar och lifs-
medel, och den del af sin egendom som ej
kunde bortbytas, och i början af Februari 1846
satte en stor del af menigheten öfver Missis-
sippi och sammanträffade vid Montrose i sta-
ten Jowa. Sträng köld och djup snö tvungo
dem att stanna här till Mars månad. Under
tiden tillkommo allt flera flyktingar, och för-
ökadt med flera hundra vagnar och ett stort
antal qvinnor och barn, organiserade sällska-
pet sig under Brigham Youngs ledning.
Under sitt framryckande mot vester genom
den nordliga delen af Missouri blefvo de åter
genom våldsamma hotelser drifna ur denna
stat in i Jowas sydliga del. Efter många
trångmål och lidanden uppnådde de under
loppet af sommaren Missouris strand. Här
inhägnade och odlade de land, men insamla-
de icke hela skörden, på det efterföljande
gällskaper måtte påträffa något till sitt uppe-
hälle. Just då de voro i begrepp att öfvergå
floden för att fortsätta sin resa mot vestern,
mötte dem ett ombud från Förenta Staternas
regering, som skulle värfva 500 man för det
Mexikanska kriget. AÄnskönt denna uppma-
ning kom plötsligt och oväntadt, var man
strax färdig att lyssna dertill. Men i följd
häraf måste allt vidare framtågande uppgifvas
för detta år, ty de qvarblifvande utgjordes
hufvudsakligen af gubbar, qvinnor och barn.
Dessa, hvilka måste tillbringa vintern i vild-
marker genomströfvade af indianer, inrättade
sig så godt tid och krafter tilläto, insamlade
hö, byggde rundtimmershus eller torftäckta
hyddor och gräfde hålor. Många sjuknade,
och dogo under vintern till följe af de oräk-
a ren