Kalevala, nemligen Lemminkäinen, — I Helsingfors har utkommit en litografi, framstöällande Wasa ruiner. Mormonerna vid saltsjön Utah. Midt emellan Förenta Staterna och Californien, vester om Klippbergen, ligger den stora saltsjön Utah. Redan 1689 gaf baron La Houtan en halft fantastisk berättelse om denna sjö, men en närmare och trognare bekantskap med den har först de sednare åren bringat. De täta utvandringarne till vestern och framför allt till Californien hafva stegrat intresset för dessa aflägsna punkter, och detta intresse har betydligt blifvit förhöjdt sedan mormonerna der stiftat en storartad koloni. För att inhemta en noggrann kunskap om denna aflägsna sjö, afsände Förenta Staternas regering 1849 en expedition under ledning af kapten Howard Stansbury. Denna expedition, som utstod stora besvärligheter och måste bland annat öfvertåga vidsträckta vattentomma landsträckor, anlände 1850 på en kortare väg till hemmet. Den intressanta officiella berättelsen, som kapten Stansbury afgifvit om denna färd, sysselsätter sig företrädesvis med de genomtågade landskapens geologi, topografi och naturalhistoria, och endast i förbigående kastar han en blick på mormon-församlingarne. Dessa äro deremot hufvudföremålet i ett arbete af den expeditionen medföljande löjtnant Gunnison; sålunda komplettera de begge officerarnesg skrifter hvarandra. Vid foten af Klippbergens högsta rygg finns en märkvärdig, långsträckt sänkning, den såkallade Stora Bassinen, hvilken utbreder sig som en stor ödemark, ungefär 4000 fot öfver Stilla Oceanen, med en och annan fruktbar sträcka. Denna stora bassin har i begge rigtningane en diameter af ungefär 500 eng. mil. I dess östra del, på stranden af en flod benämnd Jordan, gom-utflyter ur saltsjön, ha mormonerna bosatt sig. Landets tillgångar beskrifvas som betydliga, och både kapten Stansbury och löjtnant Gunnison förmena att en stor och mäktig nation skall uppblomstra der. Kapten Stansburys arbete innehål!er en kort redogörelse öfver mormonernas föregående vandringar, och utkastar derpå en bild af deras nuvarande koloni vid stranden af den stora saltsjön Utah. Vi meddela efterföljande utdrag ur kapten Stansburys verk. Ursprunget till denna vår tids nya religiösa sekt är väl bekant, och man behöfver blott med några ord erinra derom. Den organiserades först 1830 af sin grundläggare, Josef Smith, och efter ett kort uppehåll i Kirtland i staden Ohio begaf den sig till kommunen Jackson i staten Missouri. Här uppmanades de Heligas genom gudomlig uppenbarelse att bygga ett praktfullt tempel, hvartill modellen skulle meddelas dem från höjden. Grundstenen till byggnaden lades, men förr än denna hann fulländas, drefvos uppbyggarne af en beväpnad skara ur staden. De drogo derifrån till Illinois, hvarest de vid stranden af Misgissippi byggde en blomstrande stad, vid namn Nauvoo. Här lefde de till 1844, då de föreföllo besvärliga äfven för denna stats invånare och slutligen angrepos af en uppretad folkmassa, hvarvid deras profet, Josef Smith, och dennes broder Hyram, släpades i fängelse till Karthago och der mördades. Dessa förföljelser fortsattes under år 1845, och då man hotade med ännu större misshandlingar, beslöto ändtligen mormonerna efter en högtidlig rådplägning att öfvergifva sina boplatser i staden Nauvoo och uppsöka i den aflögsna vestern en fläck, hvarest de i fred för en laglös våldsamhet finge förrätta sina religionsbruk. Så snart Mormonerna fattat beslutet att utvandra, gjorde de förberedelser till resan. Med skyndsamhet och stora uppoffringar aflägsnade de sig med kreatur, vagnar och lifsmedel, och den del af sin egendom som ej kunde bortbytas, och i början af Februari 1846 satte en stor del af menigheten öfver Mississippi och sammanträffade vid Montrose i staten Jowa. Sträng köld och djup snö tvungo dem att stanna här till Mars månad. Under tiden tillkommo allt flera flyktingar, och förökadt med flera hundra vagnar och ett stort antal qvinnor och barn, organiserade sällskapet sig under Brigham Youngs ledning. Under sitt framryckande mot vester genom den nordliga delen af Missouri blefvo de åter genom våldsamma hotelser drifna ur denna stat in i Jowas sydliga del. Efter många trångmål och lidanden uppnådde de under loppet af sommaren Missouris strand. Här inhägnade och odlade de land, men insamlade icke hela skörden, på det efterföljande gällskaper måtte påträffa något till sitt uppehälle. Just då de voro i begrepp att öfvergå floden för att fortsätta sin resa mot vestern, mötte dem ett ombud från Förenta Staternas regering, som skulle värfva 500 man för det Mexikanska kriget. AÄnskönt denna uppmaning kom plötsligt och oväntadt, var man strax färdig att lyssna dertill. Men i följd häraf måste allt vidare framtågande uppgifvas för detta år, ty de qvarblifvande utgjordes hufvudsakligen af gubbar, qvinnor och barn. Dessa, hvilka måste tillbringa vintern i vildmarker genomströfvade af indianer, inrättade sig så godt tid och krafter tilläto, insamlade hö, byggde rundtimmershus eller torftäckta hyddor och gräfde hålor. Många sjuknade, och dogo under vintern till följe af de oräka ren