notstä det mbrytande ljuset och den tramskridande Ci-lir
ilisationen. Men efter 1850 års lagstiftning; då honid
ned djup: bestörtning och öfverraskning hörde kloka ochin
älsinnade menniskor allvarsamt förorda utlemnandet af
lyktiga slafvar såsom ett bindande åliggande för hvarjeld
od. medborgare — då hon från alla håll, från godhjertadt;
nedlidsamt och hederligt folk, och i de fria nordiiga sta:
erna; hörde öfverläggningar och diskussioner öfver hvad
om i detta hänseende vore kristlig pligt — kunde hon
lott föreställa sig att dessa män och kristna icke visste
vad slafven är; ty om de visste det kunde aldrig en
ådan fråga förekomma till diskussion. Och häraf upp:
tod hos henne en önskan att framställa det ien lefvande
lrametisk verklighet. Hon har bemödat; sig att fram:
tälla det opartiskt, i dess bästa :och dess värsta former.
. dess bästa anblick torde hon hafva varit lycklig; men
ck, hvem skall säga hvad som ännu förblifver oberät-
adt i denna dödens dal: och skugga, som ligger på an-
Ira sidan? äga
Till eder, ädta och högsinnade -män och qvinnor i
Södern, — eder, : hvilkas dygder,. storsinthet och hjer-
ats renhet äro större i den. mån J blifvit satte på ett
vårdare. prof — till eder ställer hon; sin uppmaning;
Tafven J icke, i djupet af edert hjerta, i edra egna tysta
vetraktelser känt med eder, att det finns fasor och li-
landen i detta skuldbelastade system, som hör endast
intydas, som blott kunna tecknas i lösa ytterlinier?, Kan
let vara annorlunda? Är någonsin menniskan en varelse,
som man kan anförtro en alldeles oansvarig makt? Och
sör icke slafsystemet, som förnekar slafven all lagli
vittnesgiltighet, hyarje slafegare till en oansvar: despot?
Kan någon undgå att häraf sluta sig till hvad det prak-
iska resultatet skall blifva? Om det; såsom vi antaga,
innes en allmän mening bland eder, män afheder, rätt-
visa och mensklighet, finns det icke också ett annat slag
af allmän: mening bland de räsinnade, de omensklige
och förnedrade? Och kan ej efter slaflagen den råsin-
nade, den omensklige och förnedrade ega lika många
slafvar som den bästa och ädlaste? Utgöra de heder-
värde, de rättvise, de högsinnade och medlidsamme
någonstädes i verlden flertalet?
Slafhandeln är nu, efter amerikansk lag, ansedd lika
med sjöröfveri. Men en slafhandel, Jika regelbunden
som någonsin varit drifven på afrikanska kusten, är den
oundvikliga följden af och följeslagaren till det ameri-
kanska slafveriet. Och kan man ens beskrifva dess qval
och dess fasor?
Författarinnan har endast gifvit en svag skuggritning,ls
ett dunkelt utkast af den ångest och den förtviflan som
detta ögonblick söndersliter tusende af hjertan; för-
skingrar tusende af familjer och drifver en hjelplös och
inkänslig stam till vansinne och förtviflan. Det finns
ande darrande ås ati, känna mödrar hvilka Bonta
sjelfva i döden söka skydd mot: fasor; mera fruk-
jade än döden. Ingenting så tragiskt kan skrifvas, kan
attalas eller upptänkas att det kommer upp. mot den fa-
sansfulla verkligheten af scener hvilka dagligen och
stundligen : uppföras på våra kuster, i skuggan af ameri-
kansk lag, i skuggan af Christi kors.
Och nu, J män och qvinnor af Amerika, är detta en
ting att narras med, att urskulda och att öfvergå med
tystnad? Landtmän af Massachusetts, af Vermont, aflr
NewHampshire, som Jläsen: denna bok vid brasans sken
om vinterqvällarne — starkhjertade, ädelsinnade sjömän
och skeppsegare af Maine — är detta en ting för ederlf
att lida och uppmuntra? Oförskräckte och ädle män afl(
NewYork, odlare af det rika och leende Ohio, och J
som bon på Vesterns vida grässlätter, svaren, är dettajl
en ting för eder att tåla och beskydda? Och J, A-h
merikas mödrar, J som hafven lärt vid edra egna barns
vaggor att älska och ömma för hela menskligheten ge-lc
nom den heliga kärlek J bären för edert barn? Vidh
eder fröjd i dess rena, heliga barnaoskuld, vid den mo-ly
derliga huldhet och ömhet hvarmed J leden dess. upp-l4
växande år; vid eder ömma oro för dess uppfostring.!
vid de böner J uppsänden för dess själs eviga väl, —I
besvär jag Eder, hafven medömkan med den moder,
som har hela edert modershjerta och icke en enda lag-l.
lig rätt att beskydda, leda och uppfostra sitt skötesl,
barn! Vid sjukvakorne- kring edert barns vagga, vid
dessa den döendes ögorikast, som J aldrig kunnen glömma, l!
vid dessa sista smärteskri som söndersleto edert hjerta,
då J kunnen hvarken hjelpa eller frälsa; vid den tommalj.
vaggans, den tysta barnkammarens krossande ödslighet
besvär jag Eder, hafven medömkan med dessa mödrar
som den amerikanska slafhandeln ständigt gör barnlösa!
Och sägen, J Amerikas mödrar, är detta en ting att för-
svara, att lida, att förbigå med tystnad? ; -
Säger ni att folket i de fria staterna har ingenting
att göra med den, och kan ingenting göra? Gifve Gud
det vore sanning! Men det är icke sannt. Folket i de
fria staterna har försvarat, uppmuntrat, gjort sig delaktigt,
och är derföre inför Gud S bjldigare til det än Södern,
deruti att de icke hafva att ursäkta sig med uppfostran
och vana.
Om mödrarne af de fria staterna alltid tänkt som de
bordt i förgångna tider, skulle de fria staternas söner
icke hafva varit slafhållare och efter ordspråket de hår-
daste af husbönder; skulle de. icke i vår national-
församling hafva föredragit stafveriets utsträckning; skulle
de icke, såsom de göra i sina köpmansföretag, handla
med menniskors kroppar och själar såsom med liflösa
varor. Det finns massor af slafvar som för en tid egas
och åter säljas af köpmän i de norra staterna; skall då
hela skulden och nesan af slafveriet falla ensamt på Sö-
dern ?
Nordens män, nordens mödrar, nordens kristna hafva
något mer att göra än att anklaga sina bröder i Södern;
de hafva att se till det onda ibland dem sjelfva.
Men hvad kän en individ göra? Derom kan hvarje
lindivid dömma. Det är en ting som en hvar kan göra,
memligen se till att han känner rätt. Hvarje mensklig
lvarelse omgifves af en atmosfer afsympatetisk inflytelse;
och den man eller qvinna som-känner: djupt, rättvist och
I gundt i mensklighetens stora frågor, är en ständig men-
Iniskoslägtets välgörare. - Sen då till edra. sympatier i
I detta afseende. - Äro de i samklang med frälsarens?
Eller äro de beherrskade och förvända af den verdsliga
statskonstens sofismer?
Kristne män och qvinnor i Norden; ännu kunnen J
något mera: J kunnen bedja. Tron J på bönen? eller
har den hos eder blifvit en oklar apostolisk öfverlem-
ning? I bedjen för hedningarnei aflägsna länder, bedjen
äfven för hedhingarne hemma; Och bedjen för dessa
hemsökte kristne hvilkas hela möjlighet till andlig un-
Idervisning och förbättring är beroende på slumpen af
köp och salu — hvilkas minsta anhänglighet till kristen-
Idomens sedelära är i många fall en omen så vida
.Jde- icke få sig martyrskapets mod och nåd meddelad af
höjden. ä
I Men än mer. På kusterna af våra fria stater kräla
larma, skringrade, brustna spillror af familjer, män och
elqvinnor, genom underbara försynens skickelser räddade
DICKIE a SS BELL FE GRP
OMAR HD MA OT H
me RR ER MR
åh mm
-— AA at
ee
BD BD hh FH,