notstä det mbrytande ljuset och den tramskridande Ci-lir ilisationen. Men efter 1850 års lagstiftning; då honid ned djup: bestörtning och öfverraskning hörde kloka ochin älsinnade menniskor allvarsamt förorda utlemnandet af lyktiga slafvar såsom ett bindande åliggande för hvarjeld od. medborgare — då hon från alla håll, från godhjertadt; nedlidsamt och hederligt folk, och i de fria nordiiga sta: erna; hörde öfverläggningar och diskussioner öfver hvad om i detta hänseende vore kristlig pligt — kunde hon lott föreställa sig att dessa män och kristna icke visste vad slafven är; ty om de visste det kunde aldrig en ådan fråga förekomma till diskussion. Och häraf upp: tod hos henne en önskan att framställa det ien lefvande lrametisk verklighet. Hon har bemödat; sig att fram: tälla det opartiskt, i dess bästa :och dess värsta former. . dess bästa anblick torde hon hafva varit lycklig; men ck, hvem skall säga hvad som ännu förblifver oberätadt i denna dödens dal: och skugga, som ligger på anIra sidan? äga Till eder, ädta och högsinnade -män och qvinnor i Södern, — eder, : hvilkas dygder,. storsinthet och hjerats renhet äro större i den. mån J blifvit satte på ett vårdare. prof — till eder ställer hon; sin uppmaning; Tafven J icke, i djupet af edert hjerta, i edra egna tysta vetraktelser känt med eder, att det finns fasor och lilanden i detta skuldbelastade system, som hör endast intydas, som blott kunna tecknas i lösa ytterlinier?, Kan let vara annorlunda? Är någonsin menniskan en varelse, som man kan anförtro en alldeles oansvarig makt? Och sör icke slafsystemet, som förnekar slafven all lagli vittnesgiltighet, hyarje slafegare till en oansvar: despot? Kan någon undgå att häraf sluta sig till hvad det prakiska resultatet skall blifva? Om det; såsom vi antaga, innes en allmän mening bland eder, män afheder, rättvisa och mensklighet, finns det icke också ett annat slag af allmän: mening bland de räsinnade, de omensklige och förnedrade? Och kan ej efter slaflagen den råsinnade, den omensklige och förnedrade ega lika många slafvar som den bästa och ädlaste? Utgöra de hedervärde, de rättvise, de högsinnade och medlidsamme någonstädes i verlden flertalet? Slafhandeln är nu, efter amerikansk lag, ansedd lika med sjöröfveri. Men en slafhandel, Jika regelbunden som någonsin varit drifven på afrikanska kusten, är den oundvikliga följden af och följeslagaren till det amerikanska slafveriet. Och kan man ens beskrifva dess qval och dess fasor? Författarinnan har endast gifvit en svag skuggritning,ls ett dunkelt utkast af den ångest och den förtviflan som detta ögonblick söndersliter tusende af hjertan; förskingrar tusende af familjer och drifver en hjelplös och inkänslig stam till vansinne och förtviflan. Det finns ande darrande ås ati, känna mödrar hvilka Bonta sjelfva i döden söka skydd mot: fasor; mera frukjade än döden. Ingenting så tragiskt kan skrifvas, kan attalas eller upptänkas att det kommer upp. mot den fasansfulla verkligheten af scener hvilka dagligen och stundligen : uppföras på våra kuster, i skuggan af amerikansk lag, i skuggan af Christi kors. Och nu, J män och qvinnor af Amerika, är detta en ting att narras med, att urskulda och att öfvergå med tystnad? Landtmän af Massachusetts, af Vermont, aflr NewHampshire, som Jläsen: denna bok vid brasans sken om vinterqvällarne — starkhjertade, ädelsinnade sjömän och skeppsegare af Maine — är detta en ting för ederlf att lida och uppmuntra? Oförskräckte och ädle män afl( NewYork, odlare af det rika och leende Ohio, och J som bon på Vesterns vida grässlätter, svaren, är dettajl en ting för eder att tåla och beskydda? Och J, A-h merikas mödrar, J som hafven lärt vid edra egna barns vaggor att älska och ömma för hela menskligheten ge-lc nom den heliga kärlek J bären för edert barn? Vidh eder fröjd i dess rena, heliga barnaoskuld, vid den mo-ly derliga huldhet och ömhet hvarmed J leden dess. upp-l4 växande år; vid eder ömma oro för dess uppfostring.! vid de böner J uppsänden för dess själs eviga väl, —I besvär jag Eder, hafven medömkan med den moder, som har hela edert modershjerta och icke en enda lag-l. lig rätt att beskydda, leda och uppfostra sitt skötesl, barn! Vid sjukvakornekring edert barns vagga, vid dessa den döendes ögorikast, som J aldrig kunnen glömma, l! vid dessa sista smärteskri som söndersleto edert hjerta, då J kunnen hvarken hjelpa eller frälsa; vid den tommalj. vaggans, den tysta barnkammarens krossande ödslighet besvär jag Eder, hafven medömkan med dessa mödrar som den amerikanska slafhandeln ständigt gör barnlösa! Och sägen, J Amerikas mödrar, är detta en ting att försvara, att lida, att förbigå med tystnad? ; Säger ni att folket i de fria staterna har ingenting att göra med den, och kan ingenting göra? Gifve Gud det vore sanning! Men det är icke sannt. Folket i de fria staterna har försvarat, uppmuntrat, gjort sig delaktigt, och är derföre inför Gud S bjldigare til det än Södern, deruti att de icke hafva att ursäkta sig med uppfostran och vana. Om mödrarne af de fria staterna alltid tänkt som de bordt i förgångna tider, skulle de fria staternas söner icke hafva varit slafhållare och efter ordspråket de hårdaste af husbönder; skulle de. icke i vår nationalförsamling hafva föredragit stafveriets utsträckning; skulle de icke, såsom de göra i sina köpmansföretag, handla med menniskors kroppar och själar såsom med liflösa varor. Det finns massor af slafvar som för en tid egas och åter säljas af köpmän i de norra staterna; skall då hela skulden och nesan af slafveriet falla ensamt på Södern ? Nordens män, nordens mödrar, nordens kristna hafva något mer att göra än att anklaga sina bröder i Södern; de hafva att se till det onda ibland dem sjelfva. Men hvad kän en individ göra? Derom kan hvarje lindivid dömma. Det är en ting som en hvar kan göra, memligen se till att han känner rätt. Hvarje mensklig lvarelse omgifves af en atmosfer afsympatetisk inflytelse; och den man eller qvinna som-känner: djupt, rättvist och I gundt i mensklighetens stora frågor, är en ständig menIniskoslägtets välgörare. Sen då till edra. sympatier i I detta afseende. Äro de i samklang med frälsarens? Eller äro de beherrskade och förvända af den verdsliga statskonstens sofismer? Kristne män och qvinnor i Norden; ännu kunnen J något mera: J kunnen bedja. Tron J på bönen? eller har den hos eder blifvit en oklar apostolisk öfverlemning? I bedjen för hedningarnei aflägsna länder, bedjen äfven för hedhingarne hemma; Och bedjen för dessa hemsökte kristne hvilkas hela möjlighet till andlig unIdervisning och förbättring är beroende på slumpen af köp och salu — hvilkas minsta anhänglighet till kristenIdomens sedelära är i många fall en omen så vida .Jdeicke få sig martyrskapets mod och nåd meddelad af höjden. ä I Men än mer. På kusterna af våra fria stater kräla larma, skringrade, brustna spillror af familjer, män och elqvinnor, genom underbara försynens skickelser räddade DICKIE a SS BELL FE GRP OMAR HD MA OT H me RR ER MR åh mm -— AA at ee BD BD hh FH,