vade, ty de sKola ta nUgsvalelse. FYRATIONDEANDRA KAPITLET. En sannfärdig spökhistoria. Bland Legrees tjenstfolk var af någon ganska naturlig anledning vid . denna tid-en spökhistoria i ett ovanligt lifligt omlöpp: ; Det hviskadös man och man emellan att steg läto förnimma sig i nattens dödstystnad, hvilka nedstego för vindstrappan och gjörde sin rund kring huset: Förgäfves hade dörren till öfre förstugan blifvit tilläst; antingen hade spöket en hufvudnyckel i sin ficka, eller också begagnade det sig af sitt slägtes uråldriga privilegium att krypa genom nyckelhålet; och promenerade omkring som förut med en högst oroande frihet. Tankarne voro något delade angående andens yttre skapnad, och detta hade sin grund i en vana som är allmänt gällande: bland negrerna, och så vidt vi veta äfven bland de hvita, att vid sådana tillfällen ovilkorligen tillsluta ögonen och sticka hufvudet under filtar, kuddar, kjolar eller hvad helst: annat man kan hitta på att skydda sig med. Naturligtvis äro, såsom hvar man vet, då de kroppsliga ögonen äro satta utur verksamhet, själens ögon ovanligt lifliga och skarpseende, och derföre var det en rikedom på porträtter af spöket i kroppsstorlek, öfverflödigt besvurna och bevittnade, hvilka föröfrigt, såsom ofta är händelsen med porträtter, likna hvarandra uti ingen enda omständighet, om man undantager det för hela spökfamiljen gemensamma kännetecknet — att det klädde sig i ett hvitt lakan. De arma syndarne voro icke mycket hemma i gamla historien, och visste icke att Shakespear intygat riktigheten af denna kostym då han berättar huru sde leda lakan-höljda lik på Romas gator höjde dämpad klagolät. Och att alla derför kommo på den saken är ett stående faktum i vetenskapen om andeverlden, som vi vilja rekommendera till alla anderika subjekters synnerliga uppmärksamhet. Men vare dermed huru som helst: för vår del hafva vi särskilda skäl till den öfvertygelsen, att en hög figur klädd i ett hvitt lakan smög sig omkring i Legrees hus på de allmänt godkända spöktimmarne, — trängde genom förstugudörrarne, vandrade omkring huset, försvann för några minuter, visade sig åter, gled, uppför den ödsliga trappan och försvann på vinden; och att på morgoxien alla dörrarna befunnos lika säkert stängda och tillästa som vanligt. Legree kunde ej låta bli att i smyg lyssna till dessa hviskningar, hvilka voro desto mer kittlande för hans sinne, ju mer besvär man gjorde sig med att hindra honom att få höra något deraf. Han drack mer bränvin än vanligt; bar sitt hufvud mycket högt och svor tapprare än någonsin så länge solen var uppe; men han hade elaka drömmar, och de syner som på hans bädd sväfvade för hans inbillning voro långt ifrå ån angenäma. Aftonen sedan Toms lik hade blifvit bortfördt for han till närmaste stad för att få ett rus, och fick också ett grundligt. Han kom hem sent och var trött, stängde sin dörr, tog ur nyckeln och kastade sig på sängen. När allt kommer omkring, så är ändå en mensklig själ en hemsk, otrygg och besvärlig besittning för den elake att hafva, han må göra sig aldrig så mycket besvär att qväfva och tysta: den. Hvem känner dess föresatta mål och gränser? Hvetn känner alla: dess förfärande tillstötar — dessa aningar och rysningar, hvilka denl kan lika litet växa ifrån som den kan utlefva sin egen evighet? Hvilken narr är den som stänger sin dörr för att hålla ute andar, när han i sin egen barm har en ande som han icke vågar att möta allena — hvars röst, fast qväfd och tillstoppadmed bergstyngder afl jordiskhet, ännu för honom är den förebådande domsbasnen!,.sorse läste altid sin dörr och saue eh stor för den; han satte en nattlampa på ett bord vid sängen och lade också dit sina pistoler. Han undersökte hakar och skrufvar på fönsterluckorna, och svor att nu må djefvulen och hans stallbröder gerna komma, det bekymrade honom ej.; och så gick han och-lade sig. Nåväl, han somnade, ty ham var trött och sof djupt... Men slutligen kom det öfver honom-i sömnen en skugga — en rysning — en bäfvan för något fasligt som förestod honom. Det: var hans moders svepning, tyckte han, men Cassy hade den, lyftade den upp och visade den för honom.: Fan: hörde ett förvirradt sorl af klagoskri och suckar, och med: allt detta visste han att han sof och arbetade med att få sig vaken: Haånls var halfvaken. Han var viss på att någonting kom in il rummet, han visste att dörren öppnade sig, men han kunde hvarken röra hand eller fot. Sttligen gjorde hant en ansträngning för att vätida sig; dörren var öppen, och !t han såg en hand utsläcka lampan vid: hufvudgärden. S Det var månsken, men töcknigt och oklart, och derg såg han det; någonting hvitt: som gled in i rummet. f Han hörde frasandet at dess spöklika kläder. Det: stod stilla vid hans säng; en kall hand vidrörde hans egenb och en röst sadetre gånger i en låg, fasansfull hviskning: Kom, kom, kom! Och :rätt som han låg der och kallsvettades: af fasa, var tinget försvunnet, han visste icke huru. Han sprang upp ur sängen och ryckte på dörren.ri Den var stängd och tilläst, ochmannen föll ned ochik svimmade på golfvet:. Efter den natten blef: Legree en starkare drinkare än någonsin förut. Han drack icke: längre varsamt ochlip försigtigt, utan vildt och hejdlöst. Kort tid derefter gick det rykten i nejden att: han var sjuk och döende. Den ständiga öfverlastningen hade dragit öfver honom denna fasansfulla sjukdom som synes kasta tillbaka redan i detta lifvet de hemska skuggorna af den stundande vedergällningen: Ingen menniska kunde uthärda anblicken af detta sjukrums: fasor, då han yrade och vrålade och berättade om syner: som ville komma bloden att stockas i ådrorna på dem som hörde honom, och vid hans dödsbädd stod en sträng, hvit, oblidkelig skepnad, som hviskade till honom: Kom, kom, kom! Genom ett besynfterligt sammanträffande hände det Big att samma: natt denna syn visat sig för Legree fanns om morgonen förstugudörren öppen, och några af negrerne hade sett tvenne hvita skepnader skrida ned för alleen som bar till landsvägen. Det var nära soluppgången då Cassy och Emmelina för ett ögofiblick stadnade vid en liten trädgrupp ej långt ifrån staden. Cassy var efter de spanska kreolskornas sed klädd helt och hållet i svart. En liten svart plyshatt, betäckt af en tätt bröderad slöja, dolde helt och hållet hennes ansigte. De båda qvinnorna hade kommit öfverens att under deras flykt skulle Cassy ge sig ut för en kreolsk dam och Emmelina föreställa hennes kammarjungfru. Från sina spädaste år uppfostrad i samband med denlyn finaste sällskapsverlden, var Cassys sätt att skicka ochluttrycka sig fullt öfverensstämmande med den antagnalsa rollen; och hon hade ännu i behåll en tillräcklig del af en fordom? lysande: garderob och juveler, för att sättalp henne i stånd att till sin fördel uppträda i sin nyali,