ganska onodig och atventyrlig Ullokmng 1 deras valdisciplinerade hushåll; men så grundligt segerrika voro Ophelias sträfvanden att göra sin skyldighet med sin elev, att barnet snart kom 1 nåd och ynnest både hos familjen och i grannskapet; Då hon blef fullvuxen blef hon på egen begäran döpt och inträdde såsom medlem i den kristna kyrkan på stället; och hon ådagalade så mycken förmåga, raskhet, nit och ifver att göra det goda i verlden, att hon slutligen förordades och antogs till missionär på en af de afrikanska stationerna; och vi häfva erfarit, att samma uppfinningsrikhet och rastlöshet, hvilken gjorde henne så äfventyrlig och svår att taga reda på när hon var ett barn, nu funnit ett sundare och väsignelserikt mål, såsom lärarinna för barnen af hennes egen stam. 2 Det torde äfvenledes vara tillfredsställande för en och annan moder, om vi tillägga, att det lyckades madame De Thouxs ifriga efterforskningar att slutligen upptäcka Cassys son. En ung man af energi, hade han lyckats att undkomma några år förr än hans moder, och: blifvit emottagen och uppfostrad af några de. förtrycktas vänner yra staterna. Han ärnar snart följa sina slägtingar ti ika. Lari AR FYRATIONDEFJERDE KAPITLET: Befriaren. Georg Shelby hade skrifvit till sin moder; endast ett par rader, med uppgift på dagen då hon kunde vänta honom hem. Om sin. gamle väns dödsscen hade han icke haft hjerta att skrifva. Han hade försökt flere gånger, men ej kommit längre än att halfqväfva sig med gråt, och beständigt slutat med att. rifva sönder papperet, torka ögonen och ila till någon annan plats för att lugna sig. Det var ett behagligt stök i hela Shelbyska huset den dagen, i afvaktan på unga masser Georgs hemkomst. Fru Shelby satt i sitt trefliga hvard.gsrum, der en lustigt flammande brasa fördref den sena hösttidens kyla. Ett qvällsvardsbord, blänkande af silfver och slipadt glas, var dukadt, öfver hvars anordning vår förra vän, gamla Chloe, förde inseendet. Utstyrd i en ny kattunklädning; med ett rent snöhyitt förkläde och en hög nystärkt turban, sken hennes svarta anlete af belåtenhet då hon med öfverflödig punktlighet plockade än på det ena. än på det andra vid bordet, endast för att få en förevändning att språka litet med sin missis. Nå men se! Ser det inte nu galant ut?, sade hon. Der — jag satte hans kuvert just der jag vet han tycker om: att ha det — midt emot brasan... Masser. Georg tycker om att steka sig. Åh kors då, hvarför satte inte Sally fram den dästa thekannan, den lilla nya som masser Georg gaf missis julafton? Jag vill ha fram: den. Men har missis hört något från masser Georg?s frågade hon spörjande, . Ja, Chloe, men endast en rad, just innehållande att han skulle komma hem i afton, om det lät sig göra.s Han skref väl ingenting om min garhle gubbe, kar jag tro?. sade Chloe, ännu fubblande med thekopparne. Nej, kära Chloe, han nämnde om ingenting... Han sade att han skulle berätta allt det der när han väl kommit -hem.v ; Just likt masser Georg: han är alltid så ifrig att fålc tala om allting sjelf, Jag tyckte alltid så mycke oml; unga masser för det. Kan inte begripa för min del hur hvitt folk kan jemt och. samt härda ut med den der myckna skrifningen — skrifva går så smått och är ett sådant petgöra.s Fru Shelby smålog. Å Säl Jag just. tänker min gubbe ska!l inte; känna igen ojkvargarne och den lilla: Hon är nu stora långa flicq ben kantänka ;. snäll är hon också och munter så att det förslår, lilla Polly. Hon är nere i stugan nu och ser på hur de grädda välkomstkakan, Jag fick just rätta skapningen på kakan som gamla gubben tyckte så mycket om. Just en sådan jag gaf honom om morgonen när de togo bort honom. Voja mig, hur det kändes åen der morgoren! j ss Fru Shelby suckade, och kände en blyvigt på sitt ; hjerta vid denna Chloes anspelning. Hon ha e alltsedan hon fick unga Shelbys bref, känt en viss oro, att någonting kunde dölja sig under den tystnadens slöja han hade antagit. Misg:s har väl de der sedlatne?s frågade Chloe ängsligt. Ja, Chloe.v För det jag vill visa min gamla gubbe de der samma Tapparne som svessaren der borta gaf mig... Och jag villChloe, sa han, att du stadnar ändå längre qvat här, sa Han. Tack skall ni ha masser, sa jag, det skulle jag nog. göra, men si min gamla gubbe kommer hem, sa jag, och missis hon kan inte vara af med mig nu längre, så jag. Det var just hvad jag så honom, Mycke bra karl, den der masser Jones, var det. Chloe hade envist yrkat på att samma sedlar i hvilka hennes aflöning blifvit betalad, skulle gömmas för att visas hennes gubbe, såsom ett äreminne öfver hennes skicklighet, och fru Shelby hade villigt samtyckt att uppfylla denna begäran. ; 3 Han känner inte igen Polly — det gör inte min gamle karl. Åh kors, det är just fem år sen de tog ho: nom. Hou låg Vid bröstet då — hade just lärt sig stå lull. Besinna bara hura Kan brukade fnysa och skratta när hon skulle sätta till och gå och föll framlänges. Voja miglb Nu hörde man skramlet af ett åkdon. 4 Masser Georg,, ropade tant Chloe och skyndade till fönstret. i SA hv Fra Shelby skyndade till förstugudörren och slöts i sin sons armar. Tant Ohloe stirrade ängsligtidetsvarta mörkret. dz 2Q stackars tant Ohloej sade Georg, då han medlidsamt städnade och tog hennes hårda svarta hand melJan båda sina. Jags skulle gerna bafva gifvit allt hvad jag äger för att ha kunnat. föra honom med mig tillbaka hit, men han är gången till ett bättre. land. Fru Shelby utbrast i. ett häftigt rop, men tant Chloe sade ingenting. : Sällskapet inträdde i rummet, der Chloe dukat till aftonen. Sedlarne hvaröfver Chloe var så stolt lågo ännu på bordet. : Der, sade hon uppsamlande dem och med darrande hand räckande dem ät sin matmoder, Jag vill aldrig se dem eller. höra talas om; dem igen; Just som jag visste det skulle gå, — såld eller mördad i dom der tagerna. Rrrslede sigom och gick stolt utur: rummet. Fru. Shelby följde henne sakta soch tog en af hennes händer, drog henne ned i en länstol och satte: sig bredvid henne. ; Min. stackars kära Chloe,, sade hon. Chloe lutade sitt hufvud mot sin matmoders skuldra och snyftade högt: ,Ack missis; ursäkta mig, mitt hjerta OO UR MM s RS ck BR PM HH AN 00 FA AA a sr tr PN rm ot Mm — mm OR (0