ganska onodig och atventyrlig Ullokmng 1 deras val-
disciplinerade hushåll; men så grundligt segerrika voro
Ophelias sträfvanden att göra sin skyldighet med sin
elev, att barnet snart kom 1 nåd och ynnest både hos fa-
miljen och i grannskapet; Då hon blef fullvuxen blef
hon på egen begäran döpt och inträdde såsom medlem i
den kristna kyrkan på stället; och hon ådagalade så myc-
ken förmåga, raskhet, nit och ifver att göra det goda i
verlden, att hon slutligen förordades och antogs till mis-
sionär på en af de afrikanska stationerna; och vi häfva
erfarit, att samma uppfinningsrikhet och rastlöshet, hvil-
ken gjorde henne så äfventyrlig och svår att taga reda
på när hon var ett barn, nu funnit ett sundare och väsig-
nelserikt mål, såsom lärarinna för barnen af hennes egen
stam. 2
Det torde äfvenledes vara tillfredsställande för en och
annan moder, om vi tillägga, att det lyckades madame
De Thouxs ifriga efterforskningar att slutligen upptäcka
Cassys son. En ung man af energi, hade han lyckats
att undkomma några år förr än hans moder, och: blifvit
emottagen och uppfostrad af några de. förtrycktas vänner
yra staterna. Han ärnar snart följa sina slägtingar
ti ika.
Lari AR
FYRATIONDEFJERDE KAPITLET:
Befriaren.
Georg Shelby hade skrifvit till sin moder; endast
ett par rader, med uppgift på dagen då hon kunde vänta
honom - hem. Om sin. gamle väns dödsscen hade han
icke haft hjerta att skrifva. Han hade försökt flere gån-
ger, men ej kommit längre än att halfqväfva sig med
gråt, och beständigt slutat med att. rifva sönder pappe-
ret, torka ögonen och ila till någon annan plats för att
lugna sig.
Det var ett behagligt stök i hela Shelbyska huset den
dagen, i afvaktan på unga masser Georgs hemkomst.
Fru Shelby satt i sitt trefliga hvard.gsrum, der en
lustigt flammande brasa fördref den sena hösttidens kyla.
Ett qvällsvardsbord, blänkande af silfver och slipadt
glas, var dukadt, öfver hvars anordning vår förra vän,
gamla Chloe, förde inseendet.
Utstyrd i en ny kattunklädning; med ett rent snö-
hyitt förkläde och en hög nystärkt turban, sken hennes
svarta anlete af belåtenhet då hon med öfverflödig punkt-
lighet plockade än på det ena. än på det andra vid bor-
det, endast för att få en förevändning att språka litet
med sin missis.
Nå men se! Ser det inte nu galant ut?, sade hon.
Der — jag satte hans kuvert just der jag vet han tyc-
ker om: att ha det — midt emot brasan... Masser. Georg
tycker om att steka sig. Åh kors då, hvarför satte inte
Sally fram den dästa thekannan, den lilla nya som mas-
ser Georg gaf missis julafton? Jag vill ha fram: den.
Men har missis hört något från masser Georg?s frågade
hon spörjande, .
Ja, Chloe, men endast en rad, just innehållande att
han skulle komma hem i afton, om det lät sig göra.s
Han skref väl ingenting om min garhle gubbe, kar
jag tro?. sade Chloe, ännu fubblande med thekopparne.
Nej, kära Chloe, han nämnde om ingenting... Han
sade att han skulle berätta allt det der när han väl
kommit -hem.v ;
Just likt masser Georg: han är alltid så ifrig att fålc
tala om allting sjelf, Jag tyckte alltid så mycke oml;
unga masser för det. Kan inte begripa för min del hur
hvitt folk kan jemt och. samt härda ut med den der
myckna skrifningen — skrifva går så smått och är ett
sådant petgöra.s
Fru Shelby smålog. Å Säl
Jag just. tänker min gubbe ska!l inte; känna igen
ojkvargarne och den lilla: Hon är nu stora långa flic- q
ben kantänka ;. snäll är hon också och munter så att det
förslår, lilla Polly. Hon är nere i stugan nu och ser
på hur de grädda välkomstkakan, Jag fick just rätta
skapningen på kakan som gamla gubben tyckte så myc-
ket om. Just en sådan jag gaf honom om morgonen
när de togo bort honom. Voja mig, hur det kändes åen
der morgoren! j ss
Fru Shelby suckade, och kände en blyvigt på sitt ;
hjerta vid denna Chloes anspelning. Hon ha e alltse-
dan hon fick unga Shelbys bref, känt en viss oro, att
någonting kunde dölja sig under den tystnadens slöja
han hade antagit.
Misg:s har väl de der sedlatne?s frågade Chloe
ängsligt.
Ja, Chloe.v
För det jag vill visa min gamla gubbe de der sam-
ma Tapparne som svessaren der borta gaf mig... Och
jag villChloe, sa han, att du stadnar ändå längre qvat
här, sa Han. Tack skall ni ha masser, sa jag, det
skulle jag nog. göra, men si min gamla gubbe kommer
hem, sa jag, och missis hon kan inte vara af med mig
nu längre, så jag. Det var just hvad jag så honom,
Mycke bra karl, den der masser Jones, var det.
Chloe hade envist yrkat på att samma sedlar i hvilka
hennes aflöning blifvit betalad, skulle gömmas för att
visas hennes gubbe, såsom ett äreminne öfver hennes
skicklighet, och fru Shelby hade villigt samtyckt att upp-
fylla denna begäran. ; 3
Han känner inte igen Polly — det gör inte min
gamle karl. Åh kors, det är just fem år sen de tog ho:
- nom. Hou låg Vid bröstet då — hade just lärt sig stå
lull. Besinna bara hura Kan brukade fnysa och skratta
när hon skulle sätta till och gå och föll framlänges.
Voja miglb
Nu hörde man skramlet af ett åkdon. 4
Masser Georg,, ropade tant Chloe och skyndade till
- fönstret. i SA hv
Fra Shelby skyndade till förstugudörren och slöts i
sin sons armar. Tant Ohloe stirrade ängsligtidetsvarta
- mörkret. dz
2Q stackars tant Ohloej sade Georg, då han med-
lidsamt städnade och tog hennes hårda svarta hand mel-
Jan båda sina. Jags skulle gerna bafva gifvit allt hvad
jag äger för att ha kunnat. föra honom med mig tillbaka
hit, men han är gången till ett bättre. land.
Fru Shelby utbrast i. ett häftigt rop, men tant Chloe
sade ingenting. -
: Sällskapet inträdde i rummet, der Chloe dukat till
aftonen. Sedlarne hvaröfver Chloe var så stolt lågo
ännu på bordet. :
Der, sade hon uppsamlande dem och med darrande
hand räckande dem ät sin matmoder, Jag vill aldrig
se dem eller. höra talas om; dem igen; Just som jag
visste det skulle gå, — såld eller mördad i dom der
tagerna.
Rrrslede sig- om och gick stolt utur: rummet.
Fru. Shelby följde henne sakta soch tog en af hennes
händer, drog henne ned i en länstol och satte: sig
bredvid henne. ;
Min. stackars kära Chloe,, sade hon.
Chloe lutade sitt hufvud mot sin matmoders skuldra
och snyftade högt: ,Ack missis; ursäkta mig, mitt hjerta
OO UR MM s RS ck BR PM HH AN
- 00
FA AA a sr tr
PN
-
rm ot Mm — mm - OR
(0