nått, hade varit uppe samma afton föh öpprat virdsfönstret. Föjaktiigen uppstod, i sstrma ögonblick som hen öppnade dörren, eti bältigt drog, som släckte Jjuset för: Legree. Detta må tjena till ett prof på den lek som Cassy lekte med Legree tills han slutligen hellre skulle velat sticka sitt hufvud i ett lejöns gap, än göra ett besök på vinden. Under tiden, meden ella srära ligooch sofvo, upplade Cessy dit efter h:nd ett förråd af lifsmedel; tilltäckbgt att lefva af för vågon tid; bon ditförde äfven, litet om sönder, en del af sisa och Emmelinss kläder. När allt var i ordning, afvaktade de endast ett passande tillfälle att utföra sin pan. Genom sti smickra Logree och begagna sig af ett mellanskof sf godt lynne, herde Carsy förmått honom att taga; henne med sig til: en liten sad i granbskapet, som vsr belägen strax vid Röta Floder. Med ett minne, som var skärpt ill rästan öfvetnatutlig Harhet, bade hon lagt märke till hvärja krökring på vigen, och i sitt sinne utäknat den tid som ungefärligen skulle åtgå för att passera den till fots. När ärdtligen allt var moget, utfördes statskuppen, cehdet-torde roa minga läsare att höra buru dermed tillick. : Det var mot sftonen. Legree hade varit borta på be:ök på en gård i grannskapet. Cassy hede flera dsgar å rad varit vid ett ovinligt angenämt och vänligt lynne; och Legree: cch hou hade stått på bästa fot med hvarandra. För sögonblicket tuona vi se henne och Emmelina i den sistnämndas kammare, sysselsatta med :tt boplägga tvenne små kryten: Se så, det der kan ru vara tilläckligt, sade Cassy. Sitt nu på dig mössrn, och gifvom oss af; det är just au täta tiden. Men de kunna få :se ossa, sade Emmelina. De: är just meningens; sade Cassy, kallt. Förstår du ieke, att de skola hålla sin jagt efter oss i alla fall? Saken måste gå till just på det här viset: Vi stjäla oss ut. genom bakdörrenv, och taga vår väg förbi qvarteren. Samba och Qvimbo få säkert se oss. De skola förfölja os, och vi ge os ped i träsket; då kunna de ej följa oss längre, förr än de få springa hem och göra allarm, ta ut hundarna, och så vidare; ech under det de larma och springa öfver hvarandra, såsom de alltid göra, så skynda du och jag längsefter bäcken och vada i den tilis vi kommit midtemot bakdörren. Detta kommer att bringa hundarba på villospår; ty i vattnet ha de intet väderkorn. Alla menniskor skola lemna huset för ait sapa efter oss, och då slinka vi in genom b kdörren och upp på -vinden, der jag lagat till en god bädi åt oss i en af de stora packlårarna. Vi. måste sanna qvar på vinden en rund tid, ty, jog lofvar dig, att han skall röra upp himmel och jord efter Oss: Han skall samla ihop några aföde der gamla fogdarna på de andra plantagerna, och ställa till en stor jagt, och de skola genomleta hvarenda Aosfomarken jä träsket. Han sätter sin ära i att ingen kan rymma ifrån honom. Låt honöm derför jaga bäst han gitter.v ezHuru qviekt du tänkt ut.det, Cissyls sade Emmelina, Hvilken annan skulle kunnat hitta på sådant! I Cassys ögon förspordes.hvarken belåtenhet eller öfvergaod, utan endast en förtviflad beslutsamhe. Koml! sade hon, och räckte handen åt Emmelina. De två flyktingarne smögo sig helt tyst ur huset, och trippade, i den tilltagande skymningen, längs efter qvarteren. Den uppgående månen fördröjde något litet nattens i:brytande. Hvad Cassy at täsken som om just då de befunno sig vid kanten af träsken som omgåfvo vlintagen, börde .de en röst som befallde dem stzdna. Det var likväl icke Sambo, utan L-egree, som förföljde dem under bäftiza fö bsnnelser. Vid detta ljud svek modet den evagare Emmnelina; hon fsttade tag i Ca:sys arm och sade: O, Cassy, jag känner att jag håller på att svimma lo Om du det gör, så dödar jag dig! sade Cas y, i det bon framdrog en liten blixtrande dolk, och lät den bänka för flickans ögon. Detta gjorde åsyfted verkan, Emmelina dinade ej, utan störtade: sig, jemte Cassy, in i en labyrist i träsket, så djup och så mörk, att det alls icke var. någon utsigt för Leyree att försöka förfölja dem utan biträde. Godi, sade han, med ett plumpt gapskratt, ri alla fall ha de nu krvpit in i en fälla, — det satans byket! De äro i godt förvar. Detta skola de få sveit:s förl! Halloh der! Sambol Qvimbol. Aila min i repetie bojtada Legree då han kom till qvarteren, i detsamma som allt arbe:sfolke, qvipnor och mär, just herkommo fe n fältet. sDat är två rymmare i trisken. Jeg ger fem dollars åt dena neger tom griper dem. Ut med hundarna! Stäpp på Tiger och Mossk, och alla de andral, Det intryck dessa nyheter gjorde, spridde sig hastigt som ett elektriskt slag. Fiera af karlarna sprungo fram och ertjödo beskäftigt sitt biträde, antingen af begär efier belöningen, eller til följd af detta kryperi som är en at slafveriets bedröfligaste verkningar. Somliga sprungo hit, andra dit. Somliga skyndsde att hemta bloss al torrvedsstickor. Andra löskopplizde hundarna, hvilkas grofva vi!da tjut och skällande icke litet didrog att öka uppträdets lifighet; : Masser, skall vi skjuta dem, om vi få sigte på dem ?a sad2 Sambo, åt hvilken bans husbonde utbar en studsare. aDa må skjuta på Cass, om det roar dig; det Kaa va. a uid på att hon-far till helvetet, dit hon hör; men inte oå flickung-n, sad? Legree. v,Och nu, gossar, varen flicka och raska. Fem dolars åt den som kniper dem, och ett glas bränvin åt hvar och en för resten Hela skaran tågade nu vid skenet af flammande blos, under skrik: och stoj, och vildt tjut, bide från folk och hurdar, ned åt träsket, beledsagade, på något afstånd, af a!la husets hjon. Gården var, föjaktligen, alldeles folktom, när Cassy och Emmelina insmögo sig dit bakvägen. Deras förföljares rop och hojtande fyllde ännu luften; och Cassy och Emmelin2 kunde från fönstren i sällskaps:ummet se troppen med sina bloss, hvilken just nu deplejerade. lingsefter kanten af träsket. Se der! sade Emmelina pekande, åt Cassy; ojigten bar. hörja I Se buru dessa blossen skymta fram och åte:! Hör! hundarna! Hör ni inte? Vore vi nu der, så skulle våra lif ej vara värda ett ruttet lingon. Ack, för Guds skull, låt o:s gömma oss! Forti Det är ingenting som brådskar, sade Cassy, kallt; sde äro alla ute på jagten, — detta är nu aftonens nöja! Vi skola i sinom tid bege oss upp på vinden. Uuader ti den., sade hon, 1 det hon heit lugnt framtog en nyckel ur fickan på en, rock som -Legree hade kastat af sig i brådskan, under tiden skall jag förse oss med litet respenningar:? Hon öppnade pulpeten, uttog derifrin en sedclpacke, kom hon i hast genomräknade. O, gör icke de:!, sade Emmelina. ;Hvar ör ej? sade Cassy. Vill du. att vi antingen skola svälta ibjel i träsken, eller ha någonting att bekosta vår resa med till de fria staterna? Med penningar komber man fram öfverallt, flckal Och med dessa ord stop