Ar 1830 ingick Lilja äktenskap med numera amdna
Charlotta Lundberg, af hvilket äktenskap han har ep
dotter vid namn Charlotta Wilhelmina, som är född
1837 samt antagen till fosterdotter af vaktmästare-
enkan Pettersson, boende inom Maria församling.
Denna Pettersson är syster till den i nu pägående
ransakningen med Lilja häktade qvinspersonen Chri-
stina Boman, som af Lilja till förvarande emottagit
knytet, hvari de från Riddarhuset stulna pengar blif-
vit inlagde.
Nämnde tid hade L. gjort sig väl känd och sam-
lat sä pass förmögenhet, att han år 1839 kunde bli
egen åkare här i staden och anskaffa flera äkdon.
År 1842 blef han för första gången öfvertygad om
stöld och dömdes för tillgrepp af en guldkedja m.
m. uti ett hus vid Göthgatan, att straffas med 28
dygns fängelse vid vatten och bröd och derefter un-
dergå uppenbar kyrkoplikt uti Catharina kyrka. Et
ter undergäende af detta straft ställdes L. ä fri fot,
men greps äter höstetiden är 1844 på bar gerning af
poliskommissarien Jäderin, då Lilja brutit sig in uti
kryddkramhbandlaren Åkervalls bostad vid Clara Sö-
dra Kyrkogata. Säväl vid detta som sedna:e tillfällen
då Lilja gripits gjorde han icke ringaste motständ,
utan aflägsnade sig helt lugnt från den redan upp-
brutna: chiffonieren, innebållande en betydlig pen-
niegesumma. För detta inbrott straffades L. med 9
dygns fängelse vid vatten och bröd. Såsom något
eget bör anmärkas, alt Lilja, som dessutom dömdes
att tillhr Åkervall utgifva en skadeersältning af om-
kring 30 rår, efter. sitt frigifvande infann sig hos
denne sednare och godvilligt aflemnade nämnde be-
lopp, utgörande ersättning för de af Lilja vid inbrot-
tet. söaderbrutna läs.
År 1845 i Januari månad ställdes Lilja äter å fri
fot och uppehöll sig dels här i staden och dels ä
landet. Kort derefter häktades han såsom misstänkt
för den då hos jernkramhandlaren Wall föröfvadej.
djerfva inbrottstöld. I brist af bevis kunde Lilja för
denna stöld ej till ansvar fällas, och dä han skulle
såsom saknande laga försvar dömas till korrektions-
arbete, blef han uttagen af arrendatoren Wallin ij:
Sorunda. Hos Wallin vistades L..i 4 mänaders tid
eller till April mänad 1846. Enligt den bekännelse
Lilja nu vid poliskammaren gjort, har han dock för-
öfvat stölden hos jernkramhandlaren Wall och dervid
tillgripit 2800 rdr rgs i kontanta penningar. Med
dessa penningar hade Lila kort derpä företagit en resa
till Skäne och föröfvade derstädes den allmänt bekanta
serdeles djerfva inbrottstölden uti Skänska privatban-
kens kassakontor i Ystad. I Juli månad 1846 greps
L: i Köpenhamn och dömdes den 29 Sept. 1846 af
kämnersrätten i Ystad att för 2:dra resan stöld med
inbrott straffas med 40 par spö samt efter undergän-
gen kyrkoplikt i 2:ne ärs tid hållas till allmänt ar-
bete ä Malmö fästning.
Efter att hafva undergätt detta straff förpassades
Lilja den 10 Nov. 1848 att sjövägen begifra sig hit
till Stockholm medförande 25 rdr bkoi kontanta pen-
ningar som han under fängelsetiden i Malmö inbe-
sparat. Den 27 Nov. anlände han hit men blef ge-
nast. äter häktad och den 12 Dec. s. ä., och i brist af
försvar, dömd till 2 års allmänt arbete å Rindön.
Den 23 Febr. 1849, sedan Kongl. Maj:t fastställt
nämnde utslag hvaröfver L. sig besvärat, ankom han
till Rindön och frigafs derifrån den 27 Okt. 1850j
med betyg om godt uppförande.
Han dömdes derefter såsom försvarslös äter till
allmänt arbete, men uttogs af skepparen Pettersson
hemma i Grofstanäs, Lenna socken i Roslagen, hos
hvilken han skulle tjena i egenskap af matros. Un-
der denna tid föröfvades riddarhusstölden.
Efterföljande ffamställning redogör för de uppgif-
ter som Lilja nu inför härv. poliskammare afgifvit
om nägra af sina tjufnadsbrott, synnerligast om dem
han föröfvat hos jernkramhandlaren Wall och på rid-
darhuset, hvilka den här pägäende polisundersöknin-
gen egentligen äsyftat.
Natten emellan d. 15—16 Juni 1845 hade Lilja
verkställt stölden hos jernkramhandlaren Wall. Han
hade för att inkomma uti W:s kontor först genom in-
brott banat sig väg in till det vid södra slussen be
lägne till W:s lägenhet angränsande skeppsmätare-
kontoret, hvarest han sönderbrutit muren och efter
uppdyrkande af låset till 3:ne dörrar lyckats inkom-
ma ä W:s kontor, hvarefter han med en slägga sön-
derslagit kassakistan, och derur tillgripit de deri för-
varade penningar.
Säsom nägot anmärkningsvärdt säväl vid denna
som öfriga at L. föröfvade stölder torde böra an-l
märkas att han vid afgifvande af sina berättelser
ständigt visat ett ovanligt minne i förening med re-
dighet. Sä har han nu rörande denna stöld bestämdt
påstått att han icke tillgripit mer än 2800 rdr ehuru
W. säväl nu, som efter stöldens begäende uppgifvit!
att 3400 rdr blitvit honom vid tillfället frånstulne.
Till styrkande af sina uppgifter har L. icke endast)
uppgifvet noga bestämd tid då han verkställde in-
brottet utan äfven, ehuru 7 är sedan dess förflutit,
kunnat omtala att de stulna penningarne utgjordes
af 1100 rdr i siltver och 1700 rdr i sedlar utaf ho-
nom äfven nu uppgifne bestämda valörer.
Med dessa pengar hade L. begifvit sig till då vid
Kungshatt boende men numera aflidne fiskaren Ås-
berg. Denne hade likväl efter erhållen kännedom
om L:s ymniga tillgång på penningar lyckats upp-
täcka det ställe hvarest silfverpengarne blifvit ned-
gräfde, och efter L:s uppgift tillegnat sig desanima.
Försedd med en kassa af omkring 1000 rdr bko
afreste L. sedan han förskaffat sig en dyrbar garde-
rob, från Stockholm till Skäne. Anländ till Ystad,
infann han sig i nämnde stads privatbanks-kassa-kon-
tor och vexlade derstädes en riksbankens sedel å
100 rår bko. Vid samma tillfälle lyckades han för-
skaffa sig en noggrand kännedom - om privatbankens
lokal, hvarigenom:det sedermera lyckades honom
verkställa den djerfva inbrottsstölden i skånska pri-
vatbanken,. Efter denna stöld, äfreste ban nu till
Köpenlamn med en betydligare tillökad kassa, der
han likväl hade den oturen att under afvaktan på
assande sjölägenhet för vidare fortsättande af sin
ärd blifva ertappad och gripen samt till Ystad äter-
förd, hvarest han dömdes för andra resan inbrotts-
stöld.
Vid häktandet i Köpenhamn innehade. han 600 rdr
bko hvilka penningar för närvarande innehafvas af
Ystad privatbank, men som L. nu pästär vara af de
af honom från W. tillgripne pengar.
I afseende på den natten emellan den 9 och 10
December 1850 af Lilja föröfvade stölden å riddar-
husets kammarkonter har han berättat följande:
--.Höstetidn är 1844 dä L. var arresterad: i Stock-
holms rådhushäkte hade han hört nägra andra isam-
ma arestrum häktade fängar, bland dem en, som då
redan var dömd: till fästning, samtala derom att
på riddarhuset, en tr. upp, skulle uti ettrum finnas
en kassakista, deruti mycket penningar voro förvara-
de, och att, emedan väningen vore obebodd, det
skulle låta sig göra att äfven på dagen bryta sig in
i rummet och tillgripa penningar ur nämnde kassa-
kista.
Sedan L, i Nov. mänad 1850 hade, för att föröf-
va stöld uti stadsauktionens kassakontor i Stockholm
brutit upp 11 lås, men ändock icke lyckats att der
ätkomma penningar, emedan han, i brist af såg icke
kunnat öppna sjelfva kassakistan, och efter det L.,
sönd, den 1 Dec. s. ä. försökt att begå inbrottsstöld
i,kongl. general-postkontoret uti paket-postkontors-
rummet, men ätven deruti misslyckats, emedan dör-
ren i förstugan till nämnde rum befanns så nära en
- vägg, att L. med sin rmedhafde kofot icke fått brott
på dörren, hade Ls :d.. 8.-Dec, 1850 sökt inträde på
körrektionshusetä Längholmen på ett ärs tid såsom fri-
villig, men fått afslag på denna begäran med hän-
visning af hr gen.-direktören von Troil, att L. kun-
de söka - inträde vid krono-arbetseorpsen å Rindön,
emedan vid Långholmen icke kunde blifva plats för
honom förr än d. 28 Dec. L., som icke kunde uppe-
hälla sig till sagde tid, och icke ville äter intäda vid
PA Py
2 RR FS AN US OP Oe