FOP al 1254 OCU OIL VINET. Dessa läten hördes litet emellanåt åf tjenstfolket,; och gåfx0 å er full fart åt den gamla spökhistorien. :Ea vidskepl:g, smygande rädsla tycktes uppfylla hela huse:; och ehuru ingen tordes taa ett ord derom för Legree, så befann han sg inbyrd deraf, liksom af en dunstkrets, Ingen är till den grad vidskseplig som en gudlös menviska. En kristen hvitar lugat i tron på en vis, allsmäkitig Fader, hvars närvare!se uppfyller denokånda rymden med ljus och ordning; men för dea menniska som nafsatt Guds är andeveriden, fir att pyttja den hebreiska skaldens ord, ett mörksens lsnd och dödsens. skuggan, utan all ordving, der ljuset är mörker. Lifvet och döden äro för henne spökrum, b-sökta af vidunderliga skuggskepnader. Hos Legree hade hans äfventyr med Tom väckt de sutorande morshska urkrafterpa, — väckt dem, end-s för att finna motstånd hes det öfver vigande ord; men emellertid var der en skz2knirg och en rörelse i den mörka iore verlder, som väcktes af bvarje ord, bön eller psalm, och som tilibzskaverkade med en vidskepig fasa. Cassys irflytande på honom var af ett eget, besynnerligt s!ag. Han var bennes egare, hennes tyrann och bödel. Hon var, det visste han, helt och: bå let och ohjepligen, i havs våld; och likvål förhåller. det sig så; stt den brutalaste man ej kan lefva i jemn beröring med ett starkt qvinligt irflytande, utan att känsa sig till en betydlig grad beherskad deraf. Når han först. köpte henne, var bon, såsom hon sjelf hade sigt, en fint bildad qvinna; öck han trampade henna då, uten betänkande, . under fören af sin råhet. Men allt efter som tide-, försedrande i flyeser och förtviflan, förbärdade qvioligheten irour hentie, cch väckte lågan af stoltare lidelser, hade hon till em vies grad blifvit hens beherskarinna, cch han tyranniserade och fruktade henne ömsom. Ett par nätter derefter satt Legree i det gamla sällskapsrummet, framför en flammande vedbras, som spridde ett ojemnt sken kring :ummet. Det var en stormig. blåsig natt, af det slaget som åstadkommer n oräknelig mängd besynnerliga, ebeskrfliga ljud och läten i gamla ruckliga hus. Fönsterrutor skramlade, luctor slogo och smälde; blåsten nedfor litet emellanåt, hvinande och tjutande, genom skorstenen, och föste fram rök och sska, liksom en legion af andar varit baketfter. .Legree hade suttit några timmar cch uppgjort räkningar cch läst tidningar, under det Cassy satt i en vrå och såg dystert i elden. . Legree lade ifrån sig tidningsbladet, och då bin fick se en gammal bok som Casey hade Jäsv ui förut på qvällen, tog han den, och började blåddra uti den. Det var en at dessa samlingar af blodiga mordbistorier, spöksagor, och öfvernaturliga uppenbarelser, som, grofsornigt beräftade och utetofforada futöfva enregen tjusvingskraft på den som en gång börjat jäsa dem. 2 ET TER Legree sade både ;pahly och pschabl men läste, sida på sida, tills swligen, efter läsningen af en historia, bin kastade ifrån sig :boken med en svordom. Tror du på spöken, Cassy, hva b.?, sade han i det hen tog eldgsffeln.:och lagade om elden. Jag förmodar att. dw har bättre förstånd än att Jåa inbilla dig sådan der smörja.n Kan just vara detsamma hvad j:g trors, sade Cissv, surmulet. : , Pojkarna försökte skräma upp mig med sånt der tyg när jag for till sjösn, sade Legree. Men de kommo ingen vart med mig. Jag är stålsatt m t sånt der, skall ja: säga dig.w Cassy satt och betraktade bonom s!innt från sin mörka vrå; I. hennes. ögon Jyste detta besynnerliga sken, som alltid gjorde Legree otreflig till mods. sDet der bullret var ingenting annat än råttor och blåsten, sade Legree. Råttor kunna göra ett fonders visen, Jag hörde dem ibland nere i skeppsrummet; och blåsten, — af den kan ni, förbanna mig, göra er allt hvad ni villn Cassy visste att Legree blef orolig när hon stirrade på honom, och hon svarade derför ingenting, utan satt cch bligade på honom med samma besynnerliga, hemska utryck som förut. ; Så tala då, menniske, och säg hvad du tänkerl skrek Legree. Kunna råttor spatsera utför trapporna, och gå genom förstun och öppna en dörr när ni läst igen den, och satt en sto! emot den? sade Ca:sy; och komma tassandes, tas sander; tassandes rakt fram till er säng, och lägga sin hans på er, så der?, Caxsy höll sina gnistrande ögon fästade få Legree un der det hon talad2, och ban stirrade på henne liksom ex menniska som tryckes af maran, till dess hon, vid de sistz orden, lsde sin istala hand på hans, då han sprang upp med-en-ed.., -—, — a KR ie SE Övinnaj hvad mener du? Det bar väl ingen gjort? Åh nej, — visst icse, naturligtvis. Har jag sagt av de gjort de? frågade Carsy med ett uttryck fuilt a! mördande hin. ;Men — har — har du verkligen set:? Hör på, Cassy hvad var det? Säg ul ; Ni kan sofva der. sjelf, , sade Cassy, om ni har lus att veten : Kom det från vinden, Cas:y? Det, — hvad för slag? .Hå, det du talte om — 6 Jag har ej talt om någonting, side Cassy, tjurigt. 0 Legree gick oroligt af och an på golfvet, : 5 4 kg pJag skall taga reda på det der. Jag skall gå dit ock I se efter i:denna natt. Jag skall taga mina pistoler — u Gör det, sade Cassy; nägg eri.det der mmmet. I It skulle ju:t tycka om att ni gjorde det. Skjut med ed: Ia pistoler, gör det!, : t l Legree stampide i goifvet, och svor ursinnigt. I Svär intepr, sade Cxssy; det kan ingen veta hvem son ( hör er. Tys! Hvad var det der?, a Hvad?, sade Legree, och for till. e Ett gammalt klumpigt holländskt väggur, som stod ett hörn af rummet, började långsamt slå toif. b Hvad nu orsaken var, men Legree stod tyst och orör-f ig; en obestämd rädsla betog honom, under det Cassy,ly med ett skarpt, hånande uttryck i sina biixtrande ögon s stod och räknade klockslagen. i Tofl godt, nu få vi sex, sade hon, vände sig om, ochl siek och öppnade dörren till den mörka gången, och stad !Y de der, liksom hon lyssnade. d Hör! hvad är det der? sade bon, och lyftade fingret u Det är bara blåsten,, sade Legree. Hör du ej buru!b hiskligt det stormar?, P Simonp, kom bit, sade QCarsy, hvisksnde, och i det rön lade sin hand på hans och förde honom till foten afle irappsn: ; Vet ni hvad det der kan vara? Hörl 7 Ett vildt skri hördes gällt ljud uppifrån trappän. Det kom från vinden. Legrees knän svigtede; han beknade sl if fasa. Skulle ni inte hemta-edra pistoler?. sade Cassy med stt hånlöje, som: isade blodet i Legrees idror. Deträr u tid på att taga reda på det der, förstår ni. Jag skulle et vilja att ni gick upp nu; de hålla nu på.r i Rote Ra