små händer, som skakades af spasmodiska Tyskringer j
Nej, arma förtappade själ, det får du ej göras Vårls
välsignade Frälsare utgöt aldrig något annat blod än sitt
get, som han för oss utgöt då vi voro:hans ovänner.
Gud, bjelp oss att följa hans föredöme och älska våra
iender.n Få
vÄlska! sade Cassy, med en vild blick; välska så-
dana fiender! Det förmår icke kött och blod !, 3
Nej, visserligen icke, missi, det gör det ejo, sade
Tom ; men Han gifver oss att göra det, och det -ät-se-
gern. När vi kunna älska och bedja öfver allt och ge-
nom allt, då är slagtnjngen vunnen och segern nalkas,
— öra vare Gud i höjden ! Och med gråtande ögon och
qväfd röst höjde den svarta mannen sina blickar mot
himlen.
Och detta, o Afrika! sist kallad af alla jordens folk;.
— kallad till. törnekronan, till hudflängningen, till blods-.
svetten, till dödsångstens kors, — detta skall blifva din
seger; i och genom den skall du regera med Christus,
när hans rike varder tillkommande på jorden. ,
Det djupa, glödande allvaret i Foms känsla, mildhe-
ten i hans röst, hans tårar, föllo som en dagg på den
stackars qvinnans vilda, oregerliga hjerta, Ett vekt ut-!
tryck efterträdde den hemska elden i hennes öga; hon
säg ned, och Tom kunde känna huru musklerna i hen- i
nes hand slaknade i det hon sade:
Sade jag dig ej att onda andar jägtade mig? O, fa-
der Tom, jag kan ej bedja, — jag önskar att jag kunde.
Jag har aldrig bedit sedan mina barn såldes! Hvad du
säger måste vara rätt; jag känner att så är; men när jag:
försöker att bedja, så förmår jag endast hata och iför-
banna. Jag kan icke bedja!
Arma själl sade Tom med innerligt deltagande.
Satan åstundar att ega dig och sikta. dig såsom hvete.
Jag beder Gud för dig. O, missi Cassy, vänd er till
den dyre Frälsaren. Han kom för att upprätta de fallna
och hugsvala alla dem som sörja.: ;
Cassy stod tyst; stora, tunga tårar tillrade från hen-
nes nedslagna ögon.
Missi Cassyn, sade Tom i en tvekande ton, sedan
han en stund tyst betraktat henne, om ni endast kundel i
komma härifrån — och sådant vore möjligt — så skullel:
jag råda er och Emmelina att göra det; det vill säga,
om ni kan komma härifrån utan blodskuld, — inte på
annat vis. 7
Skulle du vilja försöka på i sällskap med oss, fader
Tom?
Nej, sade Tom; det var en tid då jag ville; men
Herren har gifvit mig ett verk att utföra bland dessa
arma själar, och jag vill stadna qvar här och bära mitt
kors med dem intill ändan. Det är annat med er; det
är en snara för er, det är mer än ni har krafter att mot-
stå; — och det är bäst att ni flyr, om ni kan.
Jag vet ingen annan väg dertill än grafvenn, sade
Cassy. v,Det finns intet vilddjur, ingen fogel, som ej
kan finna ett näste någonstädes; till och med Org
och alligatorn hafva en plats der de kunna finna tillfykt
och hvila; men för oss finns ingen plats. Djupt ini de
mörkaste träsken skola deras hundar förfölja och leta
rätt på oss. Hvarje menniskas hand är upplyftad emot
oss; allt, allt är emot oss; sjelfva djuren förfölja oss,
hvart skola T taga vägen?
am ef . H .
Han öm flisäde Deniek tolonikuisn EE
räddade barnen i den brinnande ugnen — Han som gick
på vattnet och näpste vädret — Han lefver ännu, och
Han förmår befria er, Försök; jag skall bedja af allt
mitt bjerta för er. ;
Af hvilken besynnerlig omständighet i vår själsbe-
skaffenhet kommer det sig, att en länge förbisedd tanke,
kastad åt sidan och föraktad såsom en onyttig ting;plöts-.
ligen framstrålar i ett nytt ljus, liksom en funnen dia-l.
mant?
Cassy hade ofta i hela timmar öfvervägt alla möjliga!
eller någorlunda rimliga planer för en flykt, och förka-
stat dem alla såsom orimliga och overkställbara; men ij
detta ögonblick uppgick för hennes inre syn en plan, så j,
enkel och verkställbar i alla sina minsta delar, att denl:
väckte ett ögonblickligt hopp.
Fader Tom, jag vill försöka!s sade hon plötsligen.
Amen!, sade Tom; Herren hjelpe er!:
TT an an lig
4
;
:
;
TRETTIONIONDE -KAPITLET.
Erigslisten.
Den orättfärdiges väg är såsom mörker;
han vet ej hvarpä han snafvar. i
Vinden i huset der Legree bodde var, såsom vindar
merendels äro, stor och ödslig, full af damm och spin
delväfvar, Och belamrad med allt slags skräp. Den rika
amilj som hade bebott buset i dess välmaktsdagar, badel!
divörs en mängd dyrbara möbler, af hvilka en del blifvit
horiflyttad, men. andra qvarstodo ännu vanvårdade och f
mulinande i obebodda tum, eler undanställda hör uppe.lS
Btt par of:n liga peckltårar, i hvilka dessa möbler blifvit!S
forslade till stället, stodo i ett hörn:af vinden. Der varlf
ett enda litet fönstår, genom hvars skallrande, anlupna ru-
or en knapp dager inföll på de högkarmade stolsrna och d
Je dammiga borden, som fordom hadsa sett bittre dagar.!
På det hela var det ett hemskt, gastlikt ställe, ;joch dess9
,pökrumstycke förmintskades ej af de historier fom omil
letsamma gingo i svang bland negrerna. Några få år till-
örene hade en negrinna ådragit sig Legrees onåd, och
ian hade stängt inne henne deruppe under några veckors d
id. Hvad som der tilldrog sig, vet man ej; negrernz in
viskade derom hemligsfullt med hvarandr; men mar
visste, att den olyckliga flickans lik en dag blifvit ned-Jh
uret derifrån och begrafvet; och efter dn tiden plägade
ade -man, eder och förbanuveise:, ceh ljud af hiltsa posk-
lag höras från den gamla vinden, blandade med qvidande
ätea och förtviflans jemmer. En gång, då Lezree hän-
lelevis fick hära något af detta tal, råkade han i en häf-
ig vrede, och svor att den som härnist kom och bherät-
ade historier om vinden, skulle få tillfälle att göra be-
antekop med-hvad som der fanns, ty han skulle få sitta
jettrad der på en åtta dagar. Denna wink var nog för)
it göra Sut på pratet, eburu de:, naturligtvis, ej på min
ta vis förminskade tron på historiens sannfärdighet.
Litet efter band börjede hvar och en af husfoiket und-P
ika trappan som ledde upp till vinden, äfvensom gången i
ill trappan, emedan hvar och en var rädd att fålla et
rd om densamma, och spökhistorea bade i det närmaste
slit i glömska. Men pu bade det i en hast fallit Cassy
1 att begagna Legrees utomordentl:ga fallenhet för vid-
kepelse såsom medel för sin och sim olyckskamrits be
rielse.
Cassys sofrum var beliget midt under vinden. En dag
iretog hon sig pötsligen, utan att säga ett ord derom å!
egree, att med mycket bråk flytta alia möbler och sa-
er ur detta rum ill ett annat, beläget på betydiig: af.
tånd derifrån. Den lägre betjeningen, som blifvit 1å:al
ad för att besörja flyttniogen, var under mye e. Pri:
ch språng sysselsatt dermed då Legiee hemkom från e