STOCK HOL H, den 24 Hsecmber. De engelska tidningarne hafva för sed att under ?tlagarne lägga politiken och pojemikea cido, i det de anse passande au låta dagens strider och sträfvanden ett ögonblick tystna, då man firar minnet af den dag då det förkunnades frid på jorden. Gerna upptaga vi denna sed. Vi göra det så myc: ket heldre, som i detta ögonblick högst få af våra läsare torde hafva sBinne för p etrider, utan tanken mera uteslutande rit den ingående högtiden och vå familj omsorger och fröjder. Det är en glad och upplyftande tanke, att man inom hela den kristna verlden i denna stund reder sig till att påjett mer eller mindre högtidligt sätt fira tacksamhetens fest för den största af alla välsignelser. Men ingenstädes har denna fest en så glad prägel, ingenstädes utgör den ett så betydande moment i folklifvet, som hos ose, i den skandinaviska norden. Från urminnes tider och redan före krigtendomens införande har denna dag varit firad såsom en glad högtidsdag, på hvilken man tackade högre makter för det snart tiländaJupna årets lycka och frijdade sig att dess kortaste dag vore förligen och att solen åter närmade sig till jordens nordligare delar. Sedermera har med glädjen öfver det med vexande dager återkommande ljuset förenat sig glädjen öfver verldens andliga ljus, och julen har sålunda hos oss icke blott blifvit en stor religiös fest utan vår största nationalhögtid, en folkets högtid i ordets högsta betydelse. Det finnes ingen aflägsen vildmark i vårt land, ingen så fattig koja, att man der icke bereder sig att efter råd och lägenhet fira julen. Der innerligare anstrykning som julen hos oss har, beror naturligtvis i icke obetydlig mån på den utveckling af familjelifvet, som är egen för norden med desz hårda klimat, dess barska vinter. Också är julens egentliga glädje ensamt tillhörande familjekretsen; det är de medlemmar af familjen, som inom densamma ännu uteslutande hafva sin verld, nemligen barnen, som taga den rikaste anparten af dessa nöjen, och det är kanske hufvudsakligen från julens fröjder som de hamta många af de minnen, hvilka binda dem vid hemmet. Lifligt önska vi, att alla nationella seder, till grund för hvilka något godt, ädelt och betydelsefullt ligger, måtte upprätthållas. Alltefter som menskligheten utvecklag, behöfver hon allt mindre och mindre yttre ståt och ceremonier, för att leda hennes tankar inom högre sferer. Men menniskan är dock ett sinnligt väsende och yttre symboler och tecken skall hon aldrig kunna helt och hållet undvara. Det finnes så mänga andra fester och födelsedagar, som firas, ehuru de ega ringa betydelse. Rättmätigt och billigt är då, att den stora födelsedagen, ljusetz högtid, firas gladare och festligare än alla andra. I är tillkomma vid julen flera särskilda större och mindre anledningar till glädje inom vårt land, Alla fosterländska sinnen ha nyligen blifvit befriade från en ängslig spänning af oro och sorgligt deltagande. Sjelfva årstidens vexling synes vilja bidraga till ökandet af den fröjdefulla stämningen. En frisk nordisk vinter och ett klingande slädföre, som anses utgöra en af fordringarne för en riktigt treflig svensk jul, ha ocksä i dessa dagar inträdt och äfven i sin mån bidragit att öka glädjen och lifligheten. Det är en af de svenska julsederna, som i sin gammaldags enfald är mycket vacker och betecknande. Man utsätter nemligen ofta på landsbygden en otröskad kärfve till spis för småfoglarne. När meniskan sjelf känner sig glad och lycklig vill hon äfven gerna se sin omgifning förnöjd. I detta afseeende kan hvar och en, särdeles här i hufvudstaden öppna sig en ännu. rikare och ädlare källa till julnöjen. Viha sett berättas från Christiania, huru mån der yttrat sin glädje öfver de sednaste lyckliga förändringarne inom vårt konungahus på ett enklare och värdigare sätt än genom tal, skålar och parentationer, nemligen genom att bereda alla stadens fattiga tillfälle till; glädje och nödtorftig undfögnad under Julen. Vi pläga icke förorda almosegifvande, emedan de på intet sättafbjelpa nöden och eländet. Men att den, som rikligen är försedd med sina lefnadsbehof, vid en sådan allmän glädjefest gifver något af sitt öfverflöd, för att förskaffa den utblottade och verkligt nödställde någon. glädje eller lindring. äricke Aonat än en billig fordran bland kristliga menniskor. Här finnas verkligen i Stockholm många nödlidande, många fattiga familjer, som oaktadt ärligt sträfvande föremikta i brist och elände; och ofta komma de mest nödställda minst till synes; dessa afhållas ofta af blygsamhet från att anlita den offentliga välgörenheten och sluta sin klagan inom de trånga väggarne af sin torftiga boning. I sådana fall innebär den förståndiga välgörenheten ett af de redbaraste nöjen. Måtte julens frid sända sin lifvande fläkt öfver hela vårt samhälle, och glädje och tillfredsställelse blifva julens gäster i palats och hyddor! ENN — Uppå hemställan ef Koögl. Maj:ts befållningshafvande i Calmar län har Kongl. Maj:t tillätitatt af de 8 riksstatens andra hufvudtitel anslagne och besparade medål till extra utgifter ett belopp af 50 rdr bko må utbetalas ååsom belöning för 2:ne brottslingars gripande. R . — Kongl. Maj:t har, uppä ansökningar, till svenska medborgare upptagit mekanikus E. M. T. Warnecke från konungariket Sachsen och slagtaregesäl1en Jons Möller från Danmark, samt tillåtit danska undersåten enkan Sophia Hedvig Berling att besitta