STOCK HOL H, den 24 Hsecmber.
De engelska tidningarne hafva för sed
att under ?tlagarne lägga politiken och po-
jemikea cido, i det de anse passande au
låta dagens strider och sträfvanden ett ögon-
blick tystna, då man firar minnet af den dag
då det förkunnades frid på jorden. Gerna
upptaga vi denna sed. Vi göra det så myc:
ket heldre, som i detta ögonblick högst få af
våra läsare torde hafva sBinne för p
etrider, utan tanken mera uteslutande rit
den ingående högtiden och vå familj
omsorger och fröjder.
Det är en glad och upplyftande tanke, att
man inom hela den kristna verlden i denna
stund reder sig till att påjett mer eller mindre
högtidligt sätt fira tacksamhetens fest för den
största af alla välsignelser. Men ingenstädes
har denna fest en så glad prägel, ingenstädes
utgör den ett så betydande moment i folklif-
vet, som hos ose, i den skandinaviska nor-
den. Från urminnes tider och redan före kri-
gtendomens införande har denna dag varit firad
såsom en glad högtidsdag, på hvilken man
tackade högre makter för det snart tilända-
Jupna årets lycka och frijdade sig att dess
kortaste dag vore förligen och att solen åter
närmade sig till jordens nordligare delar. Se-
dermera har med glädjen öfver det med vexande
dager återkommande ljuset förenat sig glädjen
öfver verldens andliga ljus, och julen har så-
lunda hos oss icke blott blifvit en stor reli-
giös fest utan vår största nationalhögtid, en
folkets högtid i ordets högsta betydelse. Det
finnes ingen aflägsen vildmark i vårt land, in-
gen så fattig koja, att man der icke bereder
sig att efter råd och lägenhet fira julen. Der
innerligare anstrykning som julen hos oss har,
beror naturligtvis i icke obetydlig mån på den
utveckling af familjelifvet, som är egen för
norden med desz hårda klimat, dess barska
vinter. Också är julens egentliga glädje en-
samt tillhörande familjekretsen; det är de
medlemmar af familjen, som inom densamma
ännu uteslutande hafva sin verld, nemligen
barnen, som taga den rikaste anparten af dessa
nöjen, och det är kanske hufvudsakligen från
julens fröjder som de hamta många af de
minnen, hvilka binda dem vid hemmet.
Lifligt önska vi, att alla nationella seder,
till grund för hvilka något godt, ädelt och be-
tydelsefullt ligger, måtte upprätthållas. Alltef-
ter som menskligheten utvecklag, behöfver hon
allt mindre och mindre yttre ståt och cere-
monier, för att leda hennes tankar inom högre
sferer. Men menniskan är dock ett sinnligt
väsende och yttre symboler och tecken skall
hon aldrig kunna helt och hållet undvara. Det
finnes så mänga andra fester och födelseda-
gar, som firas, ehuru de ega ringa betydelse.
Rättmätigt och billigt är då, att den stora fö-
delsedagen, ljusetz högtid, firas gladare och
festligare än alla andra.
I är tillkomma vid julen flera särskilda
större och mindre anledningar till glädje
inom vårt land, Alla fosterländska sinnen
ha nyligen blifvit befriade från en ängslig
spänning af oro och sorgligt deltagande. Sjelf-
va årstidens vexling synes vilja bidraga till
ökandet af den fröjdefulla stämningen. En
frisk nordisk vinter och ett klingande släd-
före, som anses utgöra en af fordringarne för
en riktigt treflig svensk jul, ha ocksä i dessa
dagar inträdt och äfven i sin mån bidragit att
öka glädjen och lifligheten.
Det är en af de svenska julsederna, som
i sin gammaldags enfald är mycket vacker
och betecknande. Man utsätter nemligen ofta
på landsbygden en otröskad kärfve till spis
för småfoglarne. När meniskan sjelf känner
sig glad och lycklig vill hon äfven gerna se
sin omgifning förnöjd. I detta afseeende kan
hvar och en, särdeles här i hufvudstaden öpp-
na sig en ännu. rikare och ädlare källa till
julnöjen. Viha sett berättas från Christia-
nia, huru mån der yttrat sin glädje öfver de
sednaste lyckliga förändringarne inom vårt
konungahus på ett enklare och värdigare sätt
än genom tal, skålar och parentationer, nem-
ligen genom att bereda alla stadens fattiga
tillfälle till; glädje och nödtorftig undfögnad
under Julen. Vi pläga icke förorda almosegif-
vande, emedan de på intet sättafbjelpa nöden
och eländet. Men att den, som rikligen är
försedd med sina lefnadsbehof, vid en sådan
allmän glädjefest gifver något af sitt öfverflöd,
för att förskaffa den utblottade och verkligt
nödställde någon. glädje eller lindring. äricke
Aonat än en billig fordran bland kristliga
menniskor. Här finnas verkligen i Stockholm
många nödlidande, många fattiga familjer, som
oaktadt ärligt sträfvande föremikta i brist och
elände; och ofta komma de mest nödställda
minst till synes; dessa afhållas ofta af blyg-
samhet från att anlita den offentliga välgören-
heten och sluta sin klagan inom de trånga
väggarne af sin torftiga boning. I sådana fall
innebär den förståndiga välgörenheten ett af
de redbaraste nöjen.
Måtte julens frid sända sin lifvande fläkt
öfver hela vårt samhälle, och glädje och till-
fredsställelse blifva julens gäster i palats och
hyddor!
ENN
— Uppå hemställan ef Koögl. Maj:ts befållnings-
hafvande i Calmar län har Kongl. Maj:t tillätitatt af
de 8 riksstatens andra hufvudtitel anslagne och be-
sparade medål till extra utgifter ett belopp af 50 rdr
bko må utbetalas ååsom belöning för 2:ne brottslin-
gars gripande. R .
— Kongl. Maj:t har, uppä ansökningar, till sven-
ska medborgare upptagit mekanikus E. M. T. War-
necke från konungariket Sachsen och slagtaregesäl-
1en Jons Möller från Danmark, samt tillåtit danska
undersåten enkan Sophia Hedvig Berling att besitta