betare, som slafvat hela sitt lif under det
grofva arbetet, i sitt inre förstörda af sin törst
efter insigt i en vetenskap som de icke kunde
sågo såsom ett land utan gränser: dessa båda
slagg olyckliga skola kunna trösta hvarandra.
Derpå komma qväkare, söm i sitt hjerta
hysa krigiska fallenheter, och krigare, som
voro födde till qväkare; författare, åt hvilka
naturen tillika med en dåraktig föreställning
om deras egen förträfflighet gilvit ett ursin-
nigt begär efter ryktbarhet, utan medel att
någonsin förvärfva den; åter andra, med mäk-
tig tankekraft men i saknad af något af dessa
vilkor, oeftergifliga för att göra gällande den
förmåga som deaf naturen fingo sig anför-
trodd: stumma talare, sångare utan röst, stora
härförare utan armåer, vidare offren för en
lysande framgång, som de icke kunna rätt-
färdiga, egare af en oförtjent ryktbarhet, som
icke hafva de erforderliga egenskaperna för
att bevara och föröka den; författare, skåde-
spelare, målare, som se sina lagrar, vunna på
en dag, under hela återstoden af sitt lif fort-
fara att vissna på deras: grånarde hufvuden;
statsmän, som en illvillig slump satt i spet-
sen för affärerna, och hvilka, medan den be-
undrande veriden begapar dem; helt tyst för-
banna på engång lyckan som tjenat dem. så
illa till pass, och sin egen födelsedag; — och
slutligen, såsom motstycken till alla dessa
parvenyer, menniskor af öfverlägsna för-
mågor, åt hvilka endast en revolution skulle
gifva fullt spelrum för deras ovanliga krafter,
men som skickelsen kastat i ett trögt, fred-
ligt och försoffadt samhälle.
1