ivi hafve blifvit anklagade inför Hans Kongl. Mej: med en skrifvelse frän Orsa sokneboar att vi handi alldeles oskickliga, så vilja vi härmed förklara os: och omtala rätta sanningen. Vi hafva oss en utu: vär bop som skall gifva oss Sakramenterna och framI bära för oss Guds ord. Detta hafva vi gjort i krafi af dessa efterföljande orden ur Concordia Pia Umezuppl. 1842 sid. 254. Till det-sista bestyrkes os: detta igenom Petri spräk: J ären det Konungsligs presterskapet. Dessa ord höra till den rätta församlingen, hvilken, medan hon allena har presterskapet, så har hon visserligen rätt att välja och ordinera prester. Sädant vittnar oss det allmänna församlingen: bruk: ty fordom valdes herdar och biskopar af fol ket; sedan kom biskopen i samma församling, eller en annan som närmast var, och stadfästade honom som blef utvald, med handens päläggande, och anna: hafver prestvigningen icke varit än ett sådant gillande. — — — At allt detta är nu klart att församlingen äger rätt att välja och ordinera prester. Dörföre när biskoparne antingen äro kättare eHer icke vilja ordiners skickliga och tjenliga prestmän, sä äro kyrkorna för Gud skyldiga efter gudomlig rätt att ordinera sig sjelfva kyrkoherdar och kyrkotjenare. Men biskoparne med sin ogudaktighet och tyranni gifva orsak till tvedrägt och skiljaktighet; ty bjuder oek Paulus, ,att de biskopar som drifva eller försvara en falsk läre och orätt Gudstjenst skola bällas såsom förbannade, och detta bibelspråket (2 Corinth. 6: 14): Drage nicke uti främmsnde ok med de otrogna; ty hvac hafver rätttärdigheten beställa med orättfärdigheten? Eiler hvad delaktighet hafver ljuset med mörkret? Denne vi hafva valt ur vär hop som skall varå för: samlingens tjenare gifva vi icke nägon lön eller dock en obetydlig; ty han är hos sin fader och moder, och vi skola arbeta när dem i stället för honom, en person hvar dag. Detta se vi ej orätt vara, efter vi ej kunna vara utan lärare såsom Guds ord säger; ty de andra äro förförare och predika ej enligt med Guds ord; och känne vi oss härvid ingen annan råd, för att kunna behälla vära själar, utan att skilja oss ifrän dem. Och hvad som hufvudsakligast drifver oss dertill är, att de bruka en falsk så kallad aflösning, hvtl ken hvarken löser eller binder, utan är alldeles oduglig och falsk, och hafva aldrig Apostlarne och vår Herre Jesus aldrig så aflöst nägon, eller frisagt någon från bans synder för hans uppriktiga syndabekännelse och ånger skull. Christus säger allestädes uti Evangelium: Ske dig som du trors. Så ock Petrus i A postlagerningarne 4: 12.: I ingom androm är salighet; ty det är icke heller något annat namn under bhimmelen menniskomen gifvit; hvilko vi skole salige varda än Jesu Christi Nazareni namp; med mäng annror vittnesbörd utur skriften, som här icke kunna införas, Vare fördenskull detta nog bevisadt, att vära synders nädiga förlätelse ej beror af vär änger eller syndakännedom ;eller af nägra vära gerningar, och att denna nu brukliga aflösningen är falsk. Sä äro ock. mänga andra böcker falska, som äro brukliga i den svenska statskyrkan, till att nu förtiga, emedan här blefve alltför vidlyftigt att det bevisa, ej heller är här värt rätta göromäl att det göra. Nu sade de (nerxaligen i sin skrifvelse, den ofvanför omnämd är) att han, vår lärare, har döpt barn, kyrkotagit barnaföderskor, besökt de sjuka och gifvit dem Nativarden, det han har visserligen gjort. Har ock gifvit unga flickor Nattvarden, som häfva nödgals gå ifrän deras. sk. lor för deras falska lära skull: ty de förstodo hvad Sakramentet var och hvartill de det fingo. Detta allt har ban gjort efter den gamla handboken, som är rätt kristlig till sitt innehäll och skulle brukas eller efterlefvas af hvar och en prest i den svenska statskyrkan. De hafva ock anklagat oss att. vi yvilia bringa eller intala alla att icke lyda öfverhöten, hvilket är idel lögn. Men att vi afräåda barnen att ej. gä i dessa vanliga eller allmänna skolor att lära sig nägot falskt och onödigt ord, isynnerhet den falska Lindblomska katekesen, som mänga hafva anmärkt emot med Guds ord; det hafva vi visserligen gjort. Att man skulle räda nägon att ej lyda öfverheten, det vore alldeles okristligt och emot Guds ord; hvilket öfverheten ej lyda skall utan straffa det med allvar. Men vill man det räkna att ej lyda öfverheten, att vi samlas om söndagarna att höra Guds ord oeh anamma Sakramenterna för oss sjelfva utan presternas lof och ätgärd; i den saken kunne vi ej lyda nägon acnan än vär Herre Christus allena, som sä ger: Tager och äter, detta är min lekamen som för eder utgifven varder till. syndernas förlåtelse m. m. Dricker häraf ale, detta är min blod dess nya Testamentsens; hvilken för eder och för mängom utgjuten varder till syndernas förläselses m. m. dd Männe man skulle töfva med Nattvardens annammande, tills det blefve slut på allt hvad de hafva anklagat oss töre, för hvilket de hafva dragit oas fram för rätta? Men sådant vore ju ej att efterkommal. Christi ord, som vi ofvanföre hafva anmält, nemligen: Tager, äter, detta är min lekamen o. s. v.;l och då kunde vi få vara utan detta Sakramentet hela vär lifstid och aldrig få ätnjutat. Att vi blifvit anklagade, det vi varit i nästgränsande socknen Mora är ju ock sannt. Ty erkänne vi ock allt hvad vi hafve gjort som,är sannt, hvilket vi ej heller blygss för att sä göra. Att de anklaga oss för att vi ej vilja lyda öfverheten, sä vilje vi ännu äter ytterligare förklara oss, att vi vilje visserligen lyda den uti allting, säsom att gifva skatt, tull, heder som heder tillhöra, rädsla som rädsla tillhörer och allt hvad som hörer till detta utvärtes och kroppsliga lifvet, hvilket, som före sagtl. är, bör visserligen ätlydas och efterkommas hvad som stadgadt är och icke kan vara emot Guds ord. Ty hvilket oväsende skulle;det icke blifva att hvar och en skulle lefva efter sitt eget hufvud och som honoml lyster, hvilket ej mä tillåtas. Väl skulle det synas såsom orätt att vi gilve presterna lönen, dock vilje vi ej klandra ej heller behöfve vi det, utan måge lefva i frid och rolighet, under Hans Kongl. Maj:ts nädiga omvärdnad om sitt kära fidernesland. Vi bedje derföre Hans Kongl. Maj:t att Han ville beställa allt väl om sitt rikes inbyggar, särdeles hvad som angär den kristliga och rätta rligionen ?) som borde tillåtas, att mänga falska tilkatser skulle få afrensas och i det stället den rätta samingen få i gäng återställas; att icke nägot anstötlig. och förderfligt blefve pälagt de svaga samveten, som de omöjligen kunna bära, efter man skall vara sä uldeles bunden vid att lära sig samt bekänna en falsk lära, Hvad om angår oss och hvad vi bruke för lära, så bruke vi ej annat än den Heliga Skrift, Lutheri Skrifter och någon annan renlärig utom dessa. Och erkänna vi lessa Skrifter vara sannerligen den rätta himlaläran, af Gud oss gifven, till att få den rätta sanningens kunskap till att tå veta vägen till saligheten; hvilket vi betyge för hvarjom och enom och uppmane dem att läsa dessa omtalta skrifter flitigt. Och vete vi oss ingen annan räd, än att blifva flitigt vid denra läran som deri föreskrifves; och Gud förbjelpe oss allom att blifva vid den rätta läran! Såsom det oh i synnerhet äligger Konuogar och Förstar, att vars snälle att se efter sina rikes inbyggare och förskaffa att Läran måtte vara ren och oförfalskad, att sätt: allting i god ordning till sina undersätares bästa sisom i den 2 Psalmen står: Sä läter nu undervisa edet j k.nungar och låter tukta eder j domare på jordea. Och böra urdersäterna gerna foga sig efter öfverhetens lagar, Jå det vi mäge lefva i ett roligt och stilla lefverne i all. Gudsfruktan och ärlighet. Denna vär förklaring bedje vi att Hans Kongl. Maj:t täcktes-upptaga med all tolsamhet; ty vi hafva det skrifvit i:stor enfalldighet och icke med nä gon hög ord; och att Hans Kongl. Maj:t ville upptaga det med all fördragsamhet att vi icke så skönt mAh mel at nen nn Pas 2 PR EE SE a