ivi hafve blifvit anklagade inför Hans Kongl. Mej:
med en skrifvelse frän Orsa sokneboar att vi handi
alldeles oskickliga, så vilja vi härmed förklara os:
och omtala rätta sanningen. Vi hafva oss en utu:
vär bop som skall gifva oss Sakramenterna och fram-
I bära för oss Guds ord. Detta hafva vi gjort i krafi
af dessa efterföljande orden ur Concordia Pia Umez-
uppl. 1842 sid. 254. Till det-sista bestyrkes os:
detta igenom Petri spräk: J ären det Konungsligs
presterskapet. Dessa ord höra till den rätta försam-
lingen, hvilken, medan hon allena har presterskapet,
så har hon visserligen rätt att välja och ordinera pre-
ster. Sädant vittnar oss det allmänna församlingen:
bruk: ty fordom valdes herdar och biskopar af fol
ket; sedan kom biskopen i samma församling, eller
en annan som närmast var, och stadfästade honom
som blef utvald, med handens päläggande, och anna:
hafver prestvigningen icke varit än ett sådant gil-
lande. — — —
At allt detta är nu klart att församlingen äger rätt
att välja och ordinera prester. Dörföre när bisko-
parne antingen äro kättare eHer icke vilja ordiners
skickliga och tjenliga prestmän, sä äro kyrkorna för
Gud skyldiga efter gudomlig rätt att ordinera sig
sjelfva kyrkoherdar och kyrkotjenare. Men biskopar-
ne med sin ogudaktighet och tyranni gifva orsak till
tvedrägt och skiljaktighet; ty bjuder oek Paulus, ,att
de biskopar som drifva eller försvara en falsk läre
och orätt Gudstjenst skola bällas såsom förbannade,
och detta bibelspråket (2 Corinth. 6: 14): Drage
nicke uti främmsnde ok med de otrogna; ty hvac
hafver rätttärdigheten beställa med orättfärdigheten?
Eiler hvad delaktighet hafver ljuset med mörkret?
Denne vi hafva valt ur vär hop som skall varå för:
samlingens tjenare gifva vi icke nägon lön eller dock
en obetydlig; ty han är hos sin fader och moder, och
vi skola arbeta när dem i stället för honom, en per-
son hvar dag. Detta se vi ej orätt vara, efter vi ej
kunna vara utan lärare såsom Guds ord säger; ty de
andra äro förförare och predika ej enligt med Guds
ord; och känne vi oss härvid ingen annan råd, för att
kunna behälla vära själar, utan att skilja oss ifrän
dem. Och hvad som hufvudsakligast drifver oss der-
till är, att de bruka en falsk så kallad aflösning, hvtl
ken hvarken löser eller binder, utan är alldeles odug-
lig och falsk, och hafva aldrig Apostlarne och vår Herre
Jesus aldrig så aflöst nägon, eller frisagt någon från
bans synder för hans uppriktiga syndabekännelse och
ånger skull. Christus säger allestädes uti Evange-
lium: Ske dig som du trors. Så ock Petrus i A
postlagerningarne 4: 12.: I ingom androm är salig-
het; ty det är icke heller något annat namn under
bhimmelen menniskomen gifvit; hvilko vi skole salige
varda än Jesu Christi Nazareni namp; med mäng
annror vittnesbörd utur skriften, som här icke kunna
införas, Vare fördenskull detta nog bevisadt, att vära
synders nädiga förlätelse ej beror af vär änger eller
syndakännedom ;eller af nägra vära gerningar, och
att denna nu brukliga aflösningen är falsk. Sä äro
ock. mänga andra böcker falska, som äro brukliga i
den svenska statskyrkan, till att nu förtiga, emedan
här blefve alltför vidlyftigt att det bevisa, ej heller
är här värt rätta göromäl att det göra.
Nu sade de (nerxaligen i sin skrifvelse, den ofvan-
för omnämd är) att han, vår lärare, har döpt barn,
kyrkotagit barnaföderskor, besökt de sjuka och gifvit
dem Nativarden, det han har visserligen gjort. Har
ock gifvit unga flickor Nattvarden, som häfva nöd-
gals gå ifrän deras. sk. lor för deras falska lära skull:
ty de förstodo hvad Sakramentet var och hvartill de
det fingo. Detta allt har ban gjort efter den gamla
handboken, som är rätt kristlig till sitt innehäll och
skulle brukas eller efterlefvas af hvar och en prest i
den svenska statskyrkan.
De hafva ock anklagat oss att. vi yvilia bringa eller
intala alla att icke lyda öfverhöten, hvilket är idel
lögn. Men att vi afräåda barnen att ej. gä i dessa
vanliga eller allmänna skolor att lära sig nägot falskt
och onödigt ord, isynnerhet den falska Lindblomska
katekesen, som mänga hafva anmärkt emot med Guds
ord; det hafva vi visserligen gjort.
Att man skulle räda nägon att ej lyda öfverheten,
det vore alldeles okristligt och emot Guds ord; hvil-
ket öfverheten ej lyda skall utan straffa det med all-
var. Men vill man det räkna att ej lyda öfverhe-
ten, att vi samlas om söndagarna att höra Guds ord
oeh anamma Sakramenterna för oss sjelfva utan pre-
sternas lof och ätgärd; i den saken kunne vi ej lyda
nägon acnan än vär Herre Christus allena, som sä
ger: Tager och äter, detta är min lekamen som för
eder utgifven varder till. syndernas förlåtelse m. m.
Dricker häraf ale, detta är min blod dess nya Te-
stamentsens; hvilken för eder och för mängom utgju-
ten varder till syndernas förläselses m. m. dd
Männe man skulle töfva med Nattvardens annam-
mande, tills det blefve slut på allt hvad de hafva an-
klagat oss töre, för hvilket de hafva dragit oas fram
för rätta? Men sådant vore ju ej att efterkommal.
Christi ord, som vi ofvanföre hafva anmält, nemli-
gen: Tager, äter, detta är min lekamen o. s. v.;l
och då kunde vi få vara utan detta Sakramentet hela
vär lifstid och aldrig få ätnjutat.
Att vi blifvit anklagade, det vi varit i nästgrän-
sande socknen Mora är ju ock sannt. Ty erkänne vi
ock allt hvad vi hafve gjort som,är sannt, hvilket vi
ej heller blygss för att sä göra.
Att de anklaga oss för att vi ej vilja lyda öfverhe-
ten, sä vilje vi ännu äter ytterligare förklara oss, att
vi vilje visserligen lyda den uti allting, säsom att
gifva skatt, tull, heder som heder tillhöra, rädsla som
rädsla tillhörer och allt hvad som hörer till detta ut-
värtes och kroppsliga lifvet, hvilket, som före sagtl.
är, bör visserligen ätlydas och efterkommas hvad som
stadgadt är och icke kan vara emot Guds ord. Ty
hvilket oväsende skulle;det icke blifva att hvar och
en skulle lefva efter sitt eget hufvud och som honoml
lyster, hvilket ej mä tillåtas.
Väl skulle det synas såsom orätt att vi gilve pre-
sterna lönen, dock vilje vi ej klandra ej heller be-
höfve vi det, utan måge lefva i frid och rolighet,
under Hans Kongl. Maj:ts nädiga omvärdnad om sitt
kära fidernesland. Vi bedje derföre Hans Kongl.
Maj:t att Han ville beställa allt väl om sitt rikes in-
byggar, särdeles hvad som angär den kristliga och
rätta rligionen ?) som borde tillåtas, att mänga fal-
ska tilkatser skulle få afrensas och i det stället den
rätta samingen få i gäng återställas; att icke nägot
anstötlig. och förderfligt blefve pälagt de svaga sam-
veten, som de omöjligen kunna bära, efter man skall
vara sä uldeles bunden vid att lära sig samt be-
känna en falsk lära,
Hvad om angår oss och hvad vi bruke för lära,
så bruke vi ej annat än den Heliga Skrift, Lutheri
Skrifter och någon annan renlärig utom dessa. Och
erkänna vi lessa Skrifter vara sannerligen den rätta
himlaläran, af Gud oss gifven, till att få den rätta
sanningens kunskap till att tå veta vägen till salig-
heten; hvilket vi betyge för hvarjom och enom och
uppmane dem att läsa dessa omtalta skrifter flitigt.
Och vete vi oss ingen annan räd, än att blifva fli-
tigt vid denra läran som deri föreskrifves; och Gud
förbjelpe oss allom att blifva vid den rätta läran!
Såsom det oh i synnerhet äligger Konuogar och För-
star, att vars snälle att se efter sina rikes inbyggare
och förskaffa att Läran måtte vara ren och oförfal-
skad, att sätt: allting i god ordning till sina undersä-
tares bästa sisom i den 2 Psalmen står: Sä läter nu
undervisa edet j k.nungar och låter tukta eder j do-
mare på jordea.
Och böra urdersäterna gerna foga sig efter öfver-
hetens lagar, Jå det vi mäge lefva i ett roligt och
stilla lefverne i all. Gudsfruktan och ärlighet.
Denna vär förklaring bedje vi att Hans Kongl.
Maj:t täcktes-upptaga med all tolsamhet; ty vi haf-
va det skrifvit i:stor enfalldighet och icke med nä
gon hög ord; och att Hans Kongl. Maj:t ville upp-
taga det med all fördragsamhet att vi icke så skönt
mAh mel at nen nn Pas 2 PR EE SE a