En Skapelserepresentation i Berlin. Hvem har icke i gamla sagor hört berättas om talande stenars? De förgångna tidernas vidskepelse anade icke hvilken djup visdom låg förborgad bakom dess fantastiska drömmar, och huru dessa symboliskt antydde vigtiga sanningar, till hvilkas erkännande man i framtiden skulle komma. Stenarne äro i sanning icke stumma; stenlagren äro blad uti jordklotets annaler. Af dem lära vi känna jordens daningshistoria i dess särskilda perioder. ! Herrar Siegmund och Rohde i Berlin hafva kommit på den ideen, att enligt resultaterna af de nyaste forskningarme isynnerhet efter Alex. v. Humboldts Kosmos, söka förklara denna skapelsehistoria för publiken genom bildliga framställningar, ifrån den första perioden, jordkroppens gasformiga glödande tillstånd ända till den period då den högsta och ädlaste skapelseprodukten, menniskån, framträdde. Representationerna hafva redan börjat i det stora Krollska etablissementet i Berlin. Ett klart mundtligt föredrag följer de bildliga framställningarne och tyder de stora naturundren, för hvilkas följande på spåren den djerfvaste fantasi behötver hela sin spännkraft. Sedan måhända öfver 250 millioner år åtgått till jordklotets småningom skeende afkylande, bildade sig den första skorpan af granit. Vattnet och luften från ofvan och elden nedifrån äro verkmästare för de följande daningarne, som lagervis ega rum öfver graniten. Representationerna gifva flera afbildningar från hvarje period af skapelsehistorien: ett tvärsnitt genom jordskorpan, en bild af ytans förmodade landskapliga karakter samt de förnämsta vegetabiliska och animaliska produktioner från denna tid, sådana man finner dem i aftryck och petrifikater. I den följande perioden visar sig på en landskapsmålning en ofantligt rik och kolossal vegetabilisk utveckling (till exempel Lepidodendron, fjällträdet), hvilkens förstöring gaf anledningen till den fjerde perioden, då kolformationen aflagrade sig. Sedan följa i ordningen: kopparchifterbergens period, epoken för den stora grönstensoch porfyrrevolutionen, som frambryter ur jordens nre och tiden för den så kallade Trias, d. v. 8. den flerfärgade sandstenen, musselkalken och stensaltet. Under det man förut endast sett vattendjur t. ex. Calymene, Leptaena, Orthoceras, Pterichtys, Cephalaspis o. s. v. visa sig nu de första landtjuren, Chirosaurerna, Labyrinthodon m. fl. och på florans område de första barrträden. Den följande perioden Jurabildningarnes) är en tid af hvila, i hvilken man ser de. underligaste. blandningsformer af djur, t. ex, Plesiosauros, ett komposium af svan, fisk och ödla, eller Pterodaktylos som förenar formerna af flädermus, krokodil och fogel — till dess ett nytt frambrytande af porfyrer ur det gäsande inre stör lugnet. Utvecklingen öfvergår sedermera till kritformationen och till den stora basaltoch grafitrevolutionen, tills ändtligen det första dläggdjuret, Mammuth, visar sig. Den sista perioden, diluvialbilden, gifver jordklotets yta dess närvarande form. Vulkanerna blifva öppna såsom säkerhetsventilers och jorden är nu färdig, för att menniskan skall kunna uppträda på densamma, menniskan, som efter några årtusenden af utveckling kommer derhän att med sitt andliga ögas jätteteleskop kunna blicka tillbaka genom millioner af år. Man genomlefver sålunda i Krollska etablissementet på en timma denna universalhistoria af millioner är, med alla dess väldiga elementarstrider och får en totalföreställning om dessa myriader af produktioner, som ligga begrafna ander oss i de tysta hemlighetsfulla djupen.