Sp UN VISSMIDVERvAe hd
Polemik.
Våra läsare torde erinra sig, att dagarne näst före
afgörandet af frägan om oktroy för: Köpiog-Hult-
bolaget meddelade den konservativa tidningen tvenne
artiklar, som båda instämde deri att jernvägen icke
borde oktrojeras längre än till Svartå och frägan om
vägens riktniog derifräån till Wenern ä nyo under-
ställas ständernes pröfnins, men den första artikeln
förordade att berörde :iainipg mätte tagas till Chri-
stinehanin, då den andra äter ville hafva vägen till
Hajstorp i Westergöthland. Insändaren af sistnämnde
artikel tillvitade derjemte oss att i jernvägsfrägan
förfäkta egna fördelar och äfven att i en uppsats om
det till förmän för Christinebamn gjorda uppskofs-
förslaget hafva gjort oss skyldiga till origtigheter i
uppgifter och pätagliga förtydningars. Den första
tillvitelsen blef straxt derpä äterkallad, men i sista
n:r af Svenska Tidningen har insändaren försökt att
bevisa den andra.
Sedan sjelfva frågan längesedan blifvit genom re-
geringens beslut afgjord, anse vi för en skyldighet
att egna så litet utrymme sora möjligt ät denna tvist
mellan insändaren cch oss, och skola derföre om hans
fullföljda anmärkningar utläta oss i största korthet.
Insändarens bevis att vi begätt pätaglig förtydning
hemtas derifrån att vi sagt det Kongi. Maj:ts redan
fattade tvenne beslut rörande Köpiog-Hultbanan skulle
tillintetgöras och hela jernvägsfrägan uppskjutas till
nästa riksdag, i fall det först gjorda förslaget om
oktroj encast till Svartå vunne bifall. Insändaren
säger: förslaget innehöll ju intet annat än uppskof
med bestämmandet af vägens riktning frän Svartä,
så att ständerna finge ånyo pröfva ändpunkterna Hults,
Getholmens och Christinehamns relativa företräden.
Om bolaget antog oktrojen med detta vilkor, huru
kan dä A. B. säga att regeringens redan fattade be-
slut blefve tillintetgjorde ?,
Härtill svaras: Sedan Kongl. Maj:t genom beslu-
ten af den 29 Maj och den 6 Augusti afgjort dels
att vägen skulle gä till Hults omräde och dels att
ifrägakomna bolag skulle under förutsatta förhöllan-
den få öfvertaga utförandet af denna väg, sä kunde
icke utan upphäfvande af dessa beslut sedermera vid-
tagas den ätgärd, att läta vägen stanna vid Svartå,
för att framdeles få den till Wermland eller Wester-
göthland i stället för till Bults omräde. Icke heller
kunde en dylik ätgärd ske utan rubbning af ständer-
nas i ämnet fattade beslut, och säledes hade det-
samina änyo mäst i sin helhet underställas deras pröf-
ning. De ba nemligen lemnat garanti för en jern-
väg mellan Köping och Hult, med vilkor att ett bo-
lag för denna väg inom detta ärs utgäng antoges
och päbörjade arbetet. Denna garanti mäste natur-
ligtvis gälla med de stadgade vwilkoren. Om vägen
stannat vid Svartä, hade säledes derföre icke kuunat
användas den garanti, kom var lemnad för en bana
ända till Hult, helst som arbetet på den sednare ba-
nan skulle inom detta ärs utgäng vara päbörjadt,
sävida garantien ansäges gällande. ,
Detta är sä tydligt att det endast genom den
orimligaste förtydning kan annorlunda fattas, och in-
sändaren bar ju derföre sjelf i sin uppsats talat om
att regeringen kunnat päräkna en bill of indemnity för
den föreslagna ätgärden.
Lika klent förhäller det sig med bevisningen, att
vi begått origtiga uppgifters. De skola förefinnas
åeri, alt vi i n:r 260 at Aftonbladet emot försvararen
af Christinehamnsintresset yttrat, att hans åsigt att
pröfningen af Köpiog-Hultlinien borde uppskjutas till
dess föreslagna sidobanor kunde i sammanhang der-
med tagas i skärskädande, skulle försvära jernvägs-
sakens framgång äfven derigenom, att ju flera vägar
som på en gäng hänvisades till representationens un-
derstösjande med pengar, desto svärare blefve det
att erhälla understödet.
Insärdaren förklarar nu att försvararen af Chri-
stinehamnsintresset aldrig ifrågasatt nägra penningar
från ständerna till sidobanorna. Men dä han talat
bland andra om den stora sidolinien som skulle gå
gecom Skaraborgs lån mot Götheborg, hvilken efter all
sannolikhet icke för närvarande kan utföras utan nägot
statsbidrag eller garanti, så torde det vara pätagligt,
att det är för att erhålla nägot dylikt som saken
skulle underställas ständernas godkännande. Vore det
ej fräga om pengar, finnes ju dessutom icke nägot
binder för regeringen att pröfva huru mänga jern-
vägslinier som beist. När man säledes ifrågasätter
a:t en sädan pröfning först skall hänskjutas till stän-
derna, är det uppenbart att fröga är om pengar.
Men det lönar icke mödan att vidare inläta sig i
svar emot dylika bevis. I anledning af insändarens
uppgift att Aftonbladet vägrat att införa hans upp-
sats, få vi blott erinra, att dä polemiken börjats ge-
nom anfall i Svenska Tidningen, kunde det icke vara
nägon skyldighet för oss att uppläta vära spalter för
den polemiska insändarens vidare utgjutelser. Vi skulle
eljest blifva nödsakade att upplåta vär tidning ät hela
den här at insändare, som i Sv. T. börja sina anfall
på Aftonbladet. Vi se helst att de fortsätta sina ma.
növrer, der de börjats.
Hvad slutligen vidkommer Svenska Tidningens vid
intagandet af insändarens berörde bevis hafda utlä-
telse om att Attonbladet yttrat, att insändarens först
gjorda tillvitelse om vära egna intressen i jernvägs-
frägan erinrade om pöbelpressen, sä anse vi oss,
icke för insändarens räkning, som äterkallat denna
tillvitelse, utan till upplysning ät nämnde tidning böra
meddela, att tillvitelsen smakat bemälte press så väl,
att den aftryckt en god del deraf och deri funnit de
mest lämpliga argumenter emot oss för egennyttiga
afsigter. Vär erinran var ju således fullkomligt be-
fogad.
Loss stnstsgekadtens
Hålet emellan landskamereraren Langelius
cch landshöfding Cynther.
- (Slut fr. N:o 271.)
Såsom ett bevis på br landshöfdiögens sätt att be-
trekta underordnades medverkan i embetsförrättvin-
gar och vigten af riktiga protokollers förande, torde
jag få nämna att vid en Dyligen: hafd sammankomst
ned en direktion, br landsböfdingen bade protokollet