tionellt, om också i hög grad beklagligt, uta
den låter anställa offentligt åtal mot honom
hvilket är ett ganska högt spel. Ty ministe
ren riskerar mycket lätt, att domstolen i sit
domslut kommer att stämma öfverens mec
den allmänna opinionen, hvilket vore en de-
menti, som träftade mycket hårdt.
Man ernrar sig att rikedagen nedsatte et
utskott af 235 personer, för att taga arfföljds-
frågan i öfvervägande. Detta utskott har hafi
konferenser med premierministern Bluhme, :
hvilka denne rörde sig med sin vanliga smi
dighet, men då argumenterna icke stodoinå
gon proportion till smidigheten, blef följden
att utskottets majoritet i sitt betänkande slu-
ter sig till Wegener, så att det liksom denne
går in på antagandet af prins Christign aj
Glicksborg såsom tronföljare, men låter frå-
gan om upphäfvandet af Kongelovens arfföljd
bero, tills saken kan blifva framlagd för en
riksdag för hela monarkien — hvilket natur-
ligtvis är detsamma som att förkasta ministe-
rens förslag. Man bör nu icke föreställa sig
att ministåören, i fall riksdagen antager detta
betänkande, genast skall tacka af. Ack nej!
I våra dagar är det otroligt, hvilken elastici-
tet det finnes i principerna och begreppen om
värdighet. Vi äro öfvertygade att ministerer
med sitt politiska kautschuk-samvete nog skal!
hitta på någon utväg.
. Den gamle exministern, geheimerådet A. 5.
Örsted, som alltid varit en försvarare af ty-
skeriet här i landet, har i förgår utgifvit en
broschyr, riktad emot Wegeners skrift, i hvil-
ken den gamle mannen visar sig lågande af
harm deröfver att en hög embetman kunnat
så uppträda mot ministeren.
Det är naturligt att våra ministeriella taga
denne gamle rättslärdes ord till förmån för sig
och lägga mycken vigt på den berömde gub-
bens beteende i motsats mot hans gamle
kamrats, öfverstekammarherren Stemanns,
som på sätt och vis kan betraktas såsom fad-
der till Wegeners skrift, då han tillåtit att
densamma dedicerades till honom. Det är i
psykologiskt bänseende märkligt att se, huru
dessa tvenne åldrige ännu på grafvens brädd
fortsätta den strid, som de hela lifvet igenom
fört med hvarandra och i hvilken Stemann
alltid häfdat danskhetens rätt emot Örsted,
som alltid varit genomdrönkt af germaniska
sympatler. ;
Fru Heiberg, öfver hvars sjukdom hela Kö-
penhamn svätvat i oro och ängslan, är nu
utom all fara, ehuru hennes tillstånd dock är
sådant, att hon väl icke kommer att upp-
träda mera under denna säsong. Det föl-
jer naturligtvis häraf, att repertoiren är så tarf-
lig som möjligt, och teaterdirektören, som 1
intet hänseende kan berömma sig at publi-
kens ynnest, gör heller ingenting för att gifva
mera dragningskraft åt den kongl. teaterns
representationer. G,