nvaranuaria mca iotvaänllinpg. Mal Haut anstUURtL Ull-
vuxit i betydenhet och man fruktade icke längre: att
tillstå en opposition, som motiverades af högre poli-
tiska vyer och icke mer nägot lumpet agg. Hr Trop-
long uppläste sitt betänkande: det gick ut på arfs-
rättens öfvergående på sidogrenarne och blef genast
lifligt bekämpadt. Men hvad viljen j då?. frägade
hr Troplong. — Vi- vilja tillerkänna kejsaren full
adoptionsrätt äfven utom sin familj. — Däå kejsa-
ren icke adopterar en enskild person, ätertog hr
Troplong, så vore det dä mera rakt på saken att
genast begära det Han adopterar en Bourbon
Denna ironi blef icke tillrättavisad, mendiskussio-
nen fortsattes i en ganska bitter ton, utan att leda
till något resultat. Om aftonen samlades man änyo
och Bourboniderna, som framryckt alltför djerft, sägo
sig nödsakade att ingå på en jemkning, hvilken äf-
ven antogs af regeringens representanter hrr Baroche,
Rouher och Delangle, och på grund af hvilken kej-
sarens adoptionsrätt är begränsad inom medlemmarne
af hans familj.
Så hänger det rätteligen tillsammans med det se-
natusconsult som senaten voterat, och som endast hade
emot sig hr Vieillard, en ganska god bonapartist, men
icke imperialist.
Jag uttrycker den äsigt som är rädande i hela det
öfver denna sak reflekterande Paris, dä jag säger-er
att detta är en legitimistisk seger, vunnen på tröskeln
till kejsaredömet. Olyckligtvis äro segrarne alltför
oförbehållsamma; de triumfera alltför bullrande, och
de skola väcka den besegrade, som ännu icke är af-
väpHäd. Jag beundrar sannerligen den snabbhet hvar-
rägd allt tillgår här i landet. För åtta dagar sedan
voro alla tal kryddade med bin, och i gär afton yt-
trade till mig en legitimist med trygg uppsyn:
Barn som j ären, hafven j någonsin betvifat att
icke senaten var böjd att äterkalla Henrik V?
De mest äfventyrliga gå ända derhän att påstå det
allt detta skett med presidentens goda minne och man
har velat anse valet af hr Baroehe till regeringens
kommissarie såsom ett bevis att han icke var sams
med sin onkel och sin kusin. Härpä måste man dock
svara att statsrådets vicepresident svärligen kunde för-
bigås vid detta tillfälle.
Den för ögonblicket i Paris rådande opinionen är
att presidenten velat gäckas med sin onkel; och att
han sjelf blifvit gäckad af senaten och plötsligen öf-
verflyglad genom en legitimistisk öfverrumpling. Min
öfvertygelse är, att prinsen handlade på god tro och
skall taga sig revanche.,
Mellan det senatus-consult, genom hvilket
år 1804 det första kejsaredömet uppträdde,
och det genom hvilket i dessa dagar denna
styrelseform för andra gången införes, an-
ställer en korrespondent till sVIndpendance
Belge, följande ganska pikanta jemförelse:
Det första man anmärker vid det senats-consult,
hvarigenom kejsardömet äterställes, är dess korthet.
Det organiska senats-consult, som medförde upp-
rättandet af kejsarestyrelsen af den 28 floreal
är XII (18 Maj 1804) innehöll en alldeles ny konsti-
tution. Det utgjordes af-16 afdelningar och 142 ar-
tiklar. De första afdelningarne näst efter den, som
proklamerade Napoleon Bonaparte till fransmännens
kejsare, handlade om ärftligheten, om kejserliga fa-
miljen, om regentskapet, om stordignitärvärdigheterna i
kejsardömet, om de högsta embetena, om trohetseden, se-.
naten 0. 8. v. Det nya senats-corsultet inskränker
sig till proklamerandet af kejsardömet och kejsaren,
samt att reglera eller ät kejsaren uppdraga omsorgen
att uppställa vissa vilkor för ordnandet aftronföljden
och den ställning medlemmarne af den kejserliga fa-
miljen böra intaga.
Det saknar ej sitt intresse att visa de hufvudsak-
ligaste skiljaktigheterna mellan det nyss upprättade
kejsardömet och det som skapades 1804. Jag vill
först visa hvad som kommer att blifva resultatet afll
det nya senats-consultet, sedan hvad som kommer
att blifva följden af hvad som blifvit uteslutet utur
det nya senatus-consultet och der ej: blifvit äterupp-
lifvadt.
Redan i 1 art. förekommer en vigtig skiljaktighet.
Det nya senatus-consultet förklarar Frankrike till
kejsarevärdigheten äterstäldt genom att göra Frank-
rike till ett kejsardöme. Det gamla senatus-consul-
tet uppdrog åt en kejsare styrelse öfver republiken.
Kejsar Napoleon kunde adopter3 endast barnen till
dem utaf hans bröder, som uti senats-consultet dertill
blifvit bestämda — Joseph och Louis — och dessa
barn borde hafva fyllt aderton är. Art. 3 uti det
nya senats-consultet gifver Napoleon III rättighet att
adoptera afkomlingarne af alla kejsar Napoleons brö-
der samt utan afseende på äldern:
Senats-consultet af 1804 innehöll, att civillistan
skulle förblifva sädan den varit enligt 1:a och 4:e
art. utaf dekretet af den 26 Maj 1791 — dd. v. s.
Ludvig XVI:s civillista, som uppgick till 24 millio-
ner — samt att de franska prinsarne och för framti-
den kejsarebs naturliga och legitima yngre söner
skulle behandlas i öfverensstämmelse med dekretet af
den 21 December 1790.n
Det nya senats-consultet innehåller ej något för-
ordnande om civilljstan. Det hänskjuter till ett nytt
senatsbeslut regleriogen af den kejserliga familjens
ställning.
En annan olikhet erbjuder sig uti art. 4, hvari
Louis Napoleon Bonaparte, i brist på legitim eller
adoptiv arfvinge, ordnar tronföljden inom sin familj.
Denna bestämdes genom art: 5, 6 och 7 uti första
senats-consultet, hvartill sedermera kom senäts-kon-
sultet af 1808, som särskildt angick Jeröme Bona-
partes slägt.
Den sista paragrafen uti art. 6, som gifver kejsa-
ren full myndighet öfver alla medlemmar at sin fa-
milj, är mycket mera absolut än art. 14 uti 1804
Ers akt, hvilken är affattad i följande ordalag: Na-
oleon Bonaparte: bestämmer genom statuter, efter
hvilka hans efterträdare hafva att rätta sig, de plig-
ter mot kejsaren, dem medlemmarne utat begge kö-
nen af kejserliga familjen Hafva att uppfylla.. I
detta sednare afseende hade medlemmarne vissa fö-
reskrifter att följa. I deras nya belägenhet kommer
hela deras uppförande och hvarje handling att un-
derkastas kejsarens bedömande och vilja.
Olikheterna af andra ordningen äro ganska många.
I dep nya politiska statsorganisationen äterfinner man
hvarken kejsaredömets stordignitärsvärdigheter: eller
dess Höga embeten, hvilkas fuaktioner för öfrigt mera
voro hedersposter än verkliga embeten. De voro
dessutom särdeles dyra. De sex stordignitärerna,
storelektorn, kejsardömets storkansler, statsstorkans-
Jern, storskattmästaren, konnetabeln och storamiraln
hade hvardera sexbundratusen francs omm äret i lön.
Dessutom hade de nästan alla suppleanter, vice stor-
elektor, Vice storkansler o. 8. v., alla frikostigt lönta.
Ämnar den nye kejsaren genom ett dekret äter-
upplifva dessa värdigheter? Hårom är man ännu i
fullkomlig ovisshet.
Den första artikeln under afdelningen om eden är
1804 rörde den ed som kejsaren borde afgifva. Den
var sålunda affattad: Jag svär att bibehålla repu-
blikens omrädei dess helhet; att akta och skafta akt-
Bing åt konkordatets lagar och lagarne för religions-
friheten; att sjelf akta och skaffa aktning ät likheten
i rättigheter, den politiska och borgerliga friheten
samt nationalegendomens oafytterlighet; att ej upp-
taga någon skatt eller pälägga nägon afgift utan i
stöd af lag; att vidmakthålla hederslegions-institutio-
nen, samt att styra endast ur synpunkten af franska
folkets fördel, lycka och ära.
Något om baron von Rosens uppträdande
emot Victor Hugo.