Jag har sagt rhitt pris., sade Haley, med en afgö rande nickning. 07 Jag bjuder tretti för honormn, sade fremlingen, me aldrig en styfver-deröfver.n Vet ni hvad?, sade Haley, återigen spettande, me förnyad beslutsamhet. sJag vill gå halfva vägen, och sä ger fyrtifem; längre går jag ej.a Nå så topp då! sade mannen efter en stunds be tänkande. i Topp!, sade Haley, ,Hvar går nii land? I Louisville, sade männen. : Louisvilles, sade Haley: Passar sig bra; vi korara dit i skymningen: Ungen ligger då och sgofver — i al ro — skaffar honom undan behändigt och stilla, uta skrik och skrän — passar sig just galant; jag har en af sky för allt slags klamamus och stoj.d Hvarefter, sedar vissa tryckta papperslappar flyttat öfver från den frem mandes plånbok till Haleys, denne åter satte sig. i al rö att fökas i Det var en vacker, lugn afton då fartyget lade till vic skeppsbron i Louisville; Qvinnan hade guttit med git barn i skötet, hvilket nu djupt insomnat. När hon hördåt namnet Louisville ropas, nedlade hon skyndsamt gosser på en liten bädd, som hon tillagat. i en fördjupning blanc däckgodset af sin höpvikna kappa; sedan skyndade hor fråm till relingen, i förhoppning -att hon bland de många värdshus-uppassarne, som trängdes kring landgången, skulle få, Bigte på sin mans I denna förhoppning trängde hon. sig fram så långt som möjligt, lutadesig fram öfver relingen och spejade med spända ögon bland: den hvimlande mängden: af. hufvuden på kajen; under det en mängd menniskor trängdes mellan henne och barnet. Passnu pår, sade Haley, i det han upptog det sof. vande barnet och. räckte det åt fremlingen. Väck bars inte upp-honom, så att han börjar skrika; det skulle bl ett fanders väsen med jäntan. Mannen tog. varsamt bör. dan och försvann snart bland hopeny sem strömmade ut på skeppsbron. ; Sedan fertyget, rykande, hväsande och plaskande, lagt ut från bron och småningora börjat öka farten, återvände jvionan till sin förra plats. Slafhandlaren satt der; bar. et var borta! 2 LOS Hvad, hvad — bver? började hon i vild öfverraskNing: Lucy sade sa handlaren, ditt barn är borta; du nå så gerna veta det först som sist. Serdus jeg kunde