tänker fara varligt med dig och skaffa dig en nätt plats
der nere; och du skall få dig en annan man — vacker
flicka som dä är.
O, masser, om ni bara inte ville tala med mig nu,
sade qvinnan med en röst af sådan djup och häftig ån-
gest, att slafhandlaren fann att der måste vara ugglor i
mossen. Han gick sin väg, och qvinnan bortvände sig
och gömde hufvudet i sin kappa.
Slafhandlaren gick fram och åter en stund, stannade
åter händelsevis, och betraktade henne.
Kostar på, kan jag se,, sade han för sig sjelf; men
hon för dock inte något väsen; — låt henne svettas ut
litet; går nog öfver litet. omsönder.
Tom hade gifvit akt på hela tilldragelsen från början
till slut och fullkomligt väl insett sammanhanget. Hos
nom hade allt detta förefallit såsom någonting outsägligen
gräsligt och grymt, alldenstund han, stackars okunnige
neger! ej lärt sig abstrahera och se sakerna i stort. Om
han bara hade fätt gå i skola hos vissa kristendomslära-
re, så hade han kunnat haft sundare begrepp om saken,
och i densamma endast se en hvardagshändelse, förknips
pad med den lagliga slafhandeln: en handel som utgör
grundpelaren för en sambhällsinrättning, om hvilken en
amerikansk prest) förtäljer: att den ej medför några an-
dra olägenheter än sådana som äro oskiljaktiga från hvarje
annat förhållande inom samhälls- och familj-lifvets. Men
Tom, såsom vi finna, en fattig, okunnig stackare, hvars
läsning varit inskränkt endast till Nya Testamentet, kunde
ej trösta och uppfriska sig med dylika betraktelser. Hela
hans hjerta blödde inom honom af deltagande för nvad
han ansåg för en grym oförrätt, tillfogad det arma tinget
som låg likt ett krossadt rö på däcket; det kännande,
lefvande, blödande tinget, som de amerikanska lagarna
sätta i samma klass med kistorna, balarna och annat
fräktgods bland hvilka hon ligger.
Tom närmade sig henne och försökte säga någonting;
men hon svarade endast med suckar, Han talade redli-
gen, under det tårarna runno utför hans egna kinder, om
stt kärleksrikt hjerta: ofvan skyarna, om en förbarmande
Jesus och en evig fristad; men örat var döft af qval och
let förlamade hjertat hade ingen känsel.
(Forts.)
) Der Joel Parker i Filadelfia, Förf:s anm.