ONKEL TOMS STUGA) ELLER NEGERLIFVET I AMERIKANSKA SLAFSTATERNA. Ar om HARRIET BEECHER STOWE. Ynglingen blickade tankfullt en stund och tycktes ämna säga någonting mer, då fartyget stoppade, och sällskapet kom i den vanliga ångbåts-uppståndelsen fö att se hvar man hade lagt till. Styfva predikanter båda två de ders, sade John ti) en af sällskapet under den allmänna uppståndelsen, Mannen nickade. s s I detsamma fartyget stannade kom en ung qvinn vildt framrusande på landgången, trängde gig fram mel lan passagerarna till platsen der slafdriften var instutva och slog sina armar kring ofvanbemälda varuartikel John, trettio år,, — det var hennes man, Men hvarför åter förtälja den allt för ofta förtäljda hvarje dag förtäljda — berättelsen om brustna, blödand bjertan — om huru den svage trampas och förkrossö för den mäktiges nyttag och beqvämlighets skull! De behöfver ej förtäljas; — hvarje dag förtäljer den och förtäljer den i Dens öra som icke är döf, ehuru he är långmodig. Ynglingen, gom förut hade talat för Guds och mens! lighetens sak, stod med hopslagna armar och betraktat detta uppträde. Han vände sig om, och Haley stod v hans sida. Min väns, sade han, huru kan ni, hu djerfs ni idka en sådan handel? Se på dessa arma v relser! Här står jag och gläder mig i mitt hjerta åt komma hem till min hustru och mina barn; och samr skeppsklocka, som ger signalen till mitt närmande m hemmet, kommer at skilja denna stackars man och h stru för alltid. Lita på det: Gud skall ställa er till sv: för sådant. Slafhandlaren bortvände sig tigande. ;) Se A. B, n:o 248—265 och 267,