2UCIA UTULULCL. Sädan var, så vidt vi kunnat se, denna besynner. liga familj-histöria, som gjort sin rund kring alla ho och i alla anteckningar om denna tid. Gustat Adolf, född i purpurn, kunde åtminstone aldrig på grund a: dessa obevista, ehuru sannolika uppgifter, förklaras illegitim, men de kommo till hans kunskap och grämde honom djupt. Hans slutna, misstänksamma lynne trodde sig deruti se en orsak till folkets förakt, och hans sorg gick ofta derhän, att han var färdig afsäga sigkroban 4). Vi sluta med nägra ord om Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas båda yngsta barn. Begge, nui deras mest blomstrande ålder och utmärkta af ganska lysande yttre företräden, voro oupphörligt föremål fö deras moders outsägliga, nästan barnsliga ömhet. Prins Fredrik Adolf, af mången kallad Europas bildskönaste prins, var för öfrigt på intet sätt utmärk: genom nöägon af de egenskaper, hvilka, ehuru så olika, i hög grad utmärkte hans bäda bröder. Har var en skön och vek yngling, med en afgjord smak för kärleken — det var allt. Hans förbållande tili den sköna och kloka fröken Sofi Fersen är bekant Hän brann af lidelsefull kärlek till denna dotter at Sveriges första aristokrat, hvilken ej ansäg öfver sin värdighet att tillåta sitt barn ge korgen ät en — furste! Hertigen insjuknade af grämelse häröfver, och konungen, som rördes af medlidande öfver broderns hårda öde, och hvars fåfänga måhända äfver sårades af ett afslag, som han tyckte på sätt och vi rörde honom sjelf, beslöt att uppträda till! hans fördel; hos den sköna; men förgäfves; hon förblef obeveklig, och — dygdig! Gustaf lät dä sin broder. för att skaffa honom förströelse och komma honon; att glömma sin olyckliga kärlek, i sällskap med sin förtrogne, baron Evert Taube, göra en resa till Italien. Hertigen befann sig häraf bättre, blef till helsan fullkomligt äterställd, samt lärde sig snart, under söderns blidare luftstreck och dess mängfaldiga nöjen, att öppna sitt hjerta för nya, ofta ännu mera ljufva och retande förförelser. Prinsessan Sofia Albertina var sin moders ögonsten, ung, skön ochrintagande. Utrustad med större för ständ än sin yngste broder, kunde hon gerna kallas en med de ypperligaste själsgätvor utrustad prinsessa. och dä hon dessutom var öm, liflig och deltagande, hvarföre skulle ej kärleken hittat sig väg äfven till hennes bjerta? — — — Vi .känna icke huru härmed förhällit sig, och anse det af föga vigt, men vilja icke underläta att här genårifva några rykten och dikter, som biifvit utspridda om prinsessan. Man har remligen påstätt att hon, förälskad i en ättling af förra konungahuset, furst Hessenstein; blifvit: med: honom, på sin moders inrädan, i hemlighet vigd, samt att då konungen, hennes broder, vägrade att till denna förening lemna sitt bifall, hon, för att dölja frukterna af densamma, blifvit nödsakad att i sin moders sällskap företaga den bekanta resan till Berlin om vintern 1771. Privsessan skall härunder gifvit lifvet ät ett flickebarn, som nägon tid derefter under, namn af Lolotte Forsberg uppträdde i hennes moders hof. Denna Lolotte njöt, så länge prinsessan lefde, hennes vänskap och tillgifvenhet, hvarpå hon ej kunde gifva henne nägra större prof, än att, dä hon blifvit gift med prinsessans stallmästare, grefve Gustaf Stenbock, hon. blef hennes hofmästarinna, samt slutligen, vid prinsessans död, genom tastamente erhöll: all bennes egendom, ;) Under loppet, af är 1795 kommo vidare i dager några märkliga akter och dokumenter, hvilka voro egnade att gifva en fullkomligt ny äsigt af saken. Prinsessar, som i Lolotte Forsberg dittills skulle sett en älskad dotter, blir dä helt oförmodadt upplyst derom, att samma Lolotte är hennes — syster! Skulle man väl kunna tro det? Vi känna icke hvad Lolotte sjelf och hennes blifvande man derom trodde, men prinsessan kände sig utan tvifvel ganska öfvertygad ort: sakens riktighet, och förmodligen annu i sista ögonblirken af sitt lif, eftersom hon kunde göra det testamente, hvarom vi talat. : i Sådan är den historia, som först förekommit hos en utländsk författare, som vi anse ega ingen trovärdighet; den har sedermera blifvit eftersagd af-andra och utpyntad med vissa behagliga tillägg och vas riationer, hvilka vi gerna medgifra må hatva gjort den mera smaklig för allmänheten. Men läto oss pu se, huru den kan hälla stånd inför kritiken! Om prinsessan på sin moders inrådan blifvit i hemlighet vigd med furst Hessenstein, har vill det då rimma sig, alt dennes svärmoder kunde nära på vid samma tid yttra sig i bref.till Gustaf: Du är ganska oförsigtig med Hessgnstein. Denne uwusling eftersträfvar konungavärdigheten. Det är flera år som jag derför misstänkt honom. Det är af yttersta vigt att ena en sådan person ur Sverige, Behåll ej detta odjur omkring dign. Detta skulle säledes vara en moders spräk om en svärson, som hon ansäg värdig att bereda sin dotters lycka — en dotter, som hon nästan tillbad och för hvars skull hon förmenas hafva blottställt sig för förödmjukelsen, att nästan jagas ur fäderneslandet af en son, hvilken hon nu i sin ordning anmodar drifva den förstnörande säsom en afskyvaärd brottsling ur riket, —-— f Vi fråga läsaren, hvad värde han härefter kan skänka denna historia om furst Hessenstein och Sofis Albertina, deras hemliga vigtel samt resan till Berlin, i ändamäl att ge lifvet ät Lolotte ? Dertill kommer, att furst Hessenstein blott nägra veckor efter det vigseln skall hafvå egt rum, således nära på i sjelfva smekmänaden, företog en vidlyftig utrikes resa, veterligen utan annat ändamäl än att förströ sig. Man känfier för öfrigt nu tullkomligt orsaken till Lovisa Ulrikas resa till Berlin i sin dotters sällskap om vintern 1774. Hon säger sjelf i bref till Gustaf, att hon efter sin gemäls död behöfde förströ sig; och att hon medtog prinsessån Sofia Albertina, bade sitt giltiga skäl i Fredrik II:s egen begäran derom, emedan denna unga prinsessa var den enda af hennes familj sonr han ej: sett; Hvad ändtligen beträffar dessa 1795 framkomne dokumenter, som skulle bevisa att Lolotte Forsberg vore Sofia Albertinas syster, sä bära de alla inre kriterier af att vara falska. Vi skola äterkomma dertill sedermera. Vi anmärka bär endast, att de äro hvarandra ganska motsägande, i det att det första, söm kom i dagen, tyckes antyda Lovisa Ulrika säsom Lolottes moder, medan i det andra Adolf Fredrik bestämdt uppgifves säsom fadren; under det i alla fall Lolotte i bäda dokumenterna förutsättes såsom dotter erdast af endera af dessa höga makar. Men i hvilket fall som helst, så har Lovisa Ulrikas äktenskspstrobet blifvit vitsordad af män, som bättre än andra synas hafva varit i tillfälle att derom döma, och hertig Fred:iik nekade bestämdt, under hänfulla uttryck, att erkänna Lolotte säsom naturlig anförvandt. Det skulle dessutom varit nog förvänande, om Adolf Fredrik, efter att 15 är veterligen hafva varit utan arfvingar, helt plötsligen på sitt 61:sta är skulle få njuta faderslyckan, utan att-ens hofsqvallret om ett sö be synnerligt förhällande haft nägot att förmäla, förrän verlden helt oförmodadt 24 är derefter blir öfverråskad af denna oväntade upptäckt! Slutligen förnekade Lolottes s. k. fostermoder, fru Forsberg, vid efterfrågan bestämdt, att Lolotte var nägon annan, än hennes egen dotter. g-— pe fr AR 3 T laga mot modren: men att göra det brottsligt och anse det som en följd af en utaf hertigen uppgjord fin beräkning för framtiden, att göra den oväntade tronarfvingen omöjlig, genom befästandet af missitankarne om hans börd och derigenom förbereda sin egen upphöjelse — vore utan tvifvel att till: skrifva denna unga furste alltför mycken slughet och. elakhet. 4) Eft koncept till abdikation hittades 1809 af grefye Axel Fersen i Gustaf Adolfs efterlemnade papper. Det är af ät 1795, och förvaras nu i E. S. Jfr tredje delen af detta arbete.