ligaste träff i verlden. Jag är i en fanders klämma och
du måste hjelpa mig: derur. .
,Uff! äh! kunde just tro det! grymtade hans artiga
vän. nDet kan en ge sig dje—n på när du visar fägnad
att :se en, att man skall nyttjas till någonting. Nå hvad
är det nu?? : :
sDu har med dig en vän här?, sade Haley, i det han
kastade en forskande blick på Marks; en kompanjon:
kanske ?
Ja, så har jag. Det här, Marks, är den der karler
som jag var ihop med i Natchez.,
,Skall för mig vara en fögnad att göra hans bekant
skap, sade Marks och räckte fram sin hand, snarlik er
korpklos - sHerr Haley, förmodar jag?
;Densamme, sir,, sade Haley. Och nu, go herrar,
efter vi träffat så lyckligen tillsammans, så hoppas jag
att jag för bjuda er på en tår der inne i salen. Hör på
krögares, sade han åt mannen vid disken, skaffa oss ir
kokhett vatten och socker, och cigarrer, och konfonium
sen, så att det förslår, du förstår, så skola vi laga Oss
nögra sängfösare. ;
Vi se nu ljusen tända, brasan med tillbjelp af myc:
ket pustande och blåsande kommen i ful! liflighet, och
våra tre hedersmän sittande kring ett bord, väl försed
med de nyss uppräknade muntrationsmedlen, — -
Haley började en patetisk beskrifning på sina ut
ständna vederraödor. ZLoker sperrade upp munnen oc
jyssnade på honom med en arg och sur uppmärksam
Het. Merks, som ifrigt och med mycket fjesk och Pe
tillagade en toddy åt-sig efter sin egen :smak, tittad
upp då och då från sitt göromål, och, i det han me
gin skarpa nösa och haka kom nästan alldeles inpå Ha
lys ansigte, 1;esnade med den mest spända uppmärk
samhet till Haleys berättelse. Slutet derpå tycktes ro
2 obeskritligt, ty han skakade sina axlar och sido
tizunde, och slickade sina tunna läppar med en min a
stor förnöjelse. . å
Och på det viset har ni blifvit hyggligt uppskörtad
jag lofvarls eade hang shi, hi, hi! Det var en rasand
nätt historiats ;
xEu0 sådan ; händelse är en olycka för hela skrået
de Haley sorgset.
1