jande fråga: Skall Napoleon Bonaparte vara
konsul för lifstiden? Härpå erhölls ett jakande
svar af 3,568,885 röster, hvarefter ett senatus-
consult utkom den 2 Augusti 1802, hvari de-
kreterades, att franska folket utnämnt och se-
naten proklamerast Napoleon Bonaparte til
konsul på lifstid samt att en fredsstaty medl.
segrens lager i ena handen och förevarande
senatsbeslut i den andra skulle för efterverl-
den bära vittnesbörd om nationens tacksam-
het. Ännu 2 år förflöto, hvilka utmärktes at
konsularperiodens: förnämsta storverk och dess
mörkaste förbrytelse. I början af år 18041.
fullbordades Code civil, och hertigen af Enghien
mördades i Vincennes fästningsgrafvar. Några
dagar sednare inkommo adresser från valkor-
porationerna och de förnämsta städer, hvilka
enträget uppmanade förste konsuln att inom
gin egen familj bibehålla den makthan af na-
tionen mottagit.
Drifven af sin äregirighet, hade Fouch satt
polisens mekanism och regeringens inflytande
den lagstiftande församlingen i rörelse, och
det återstod intet annat än att förmå senaten,
den högsta korporationen i staten, att fram-
lägga ett förslag om återupprättandet af mo-:
narkien. Cambaceres, i egenskap af president
I senaten och Napoleons kollega i konsulatet, :
tillkallades och rådfrågades. Han afstyrktel
planen och anmärkte, att ingen titel kunde
öka den makt förste konsuln redan i verklig-
heten innehade, samt att det torde vara svårt att
få det nya kejsaredömet erkändt af de öfrige
europeiska makterna, äfvensom att han i ett
dylikt steg såg ett nytt bevis på en farlig och
omättlig ärelystnad. Då Cambaceres samma
natt reste tillbaka till Paris med Lebrun yt-
trade han: Saken är sfgjord — monarkien är
återupprättad, men jag anar att denna bygg-
nad ej kommer att blifva varaktig och att)
Frankrike slutligen skall uttröttas genom dessa
extravaganta företago.
På Fouchås föranstaltande begagnade sig
senaten af första sig erbjudande tillfälle att
framlögga förslaget, men icke i officiel form,
ej heller genom ett budskap.
Napoleon låtsade emellertid besinna sig;
han fordrade att saken skulle hållas hemlig,
samt öfvervägde hvilken verkan en dylik re-
volution sannolikt skulle hafva på armeen och
på de fremmande makter, med hvilka han be-
fann sig i fred. Hvad armåen angick, erhöll
han från Soult och de förnämsta franska ge-
neraler, äfvensom från alla större städer il
Frankrike, de kraftigaste försäkringar till för-
mån för den ärftliga monarkiens återupprät-
tande. Med afseende på de utländska mak-
terna på fasta landet gaf han sig tid att till-
ställa dem ett meddelande samt mottaga deras
svar härå. Konungen af Preussen begagnade
sig med begärlighet af tillfället att bifalla för-
slaget. Wienerhofvet begärde att Frankrike
måtte erkänna kejsarvärdigheten hos österri-
kiska huset, såframt vid ett framtida val öf-
verhufvudet för nämnde hus icke skulle blifva
tysk kejsare.
Med England och Ryssland skedde ej nå-
got meddelande, alldenstund Bonaparte krigade
mot förstnämnde land, hvaremot förbindelsen
med BEyssland knappast hunnit att återknytas,
hvartill kom, att kejsar Alexander nyss hade
ådagalagt sin utomordentliga harm och afsky
öfver hertigens af Enghien arrestering och
mord.
Dessa underhandlingar upptogo största de-
len af April månad 1804 och först den 25
April besvarade Napoleon senatens adress,
som förelades honom den 27 Mars. Man hade
kommit öfverens om, att det första offentliga
och öppna förslag om den monarkiska mak-
tens återupprättande skulle väckas af hr Cu-
råe i lagsuftande församlingen. En strid om
frågan uppstod, Hvarunder den stora majori-
teten af talarne med ifver uttalade sig för kej-
sardömet. Det var vid detta tillfälle Carnot
i ett tal utmärkt af värdighet och moderation
för sista gången protesterade mot tillintetgö-
relsen af sitt lands frihet; Jag erkänner,
sade han, de stora tjenster förste konsuln
gjort; hans triumfer öfver, våra,
mnedsätta dessa tjenster, frågar jag, om det
då ej gifves någon annan belöning att bjuda
shonom än uppoffringen af Frankrikes frihet.
Skola vi aldrig njuta af-den frihet, som, en-
oligt min öfvertygelse, ej allenast är möjlig,
utan äfven lätt, och somiär en säkrare grund-
val för regeringen än både den godtycklga
soch den oligarkiska makten? Den 3 Maj
attade tribunalet ett formligt beslut till för-
nån för kejsaredömet, hvilket sedan förelades
jenaten. .
En kommitte nedsattes bestående af med-
jemmar utaf begge kamrarne samt af de 3
konsulerna, för att granska den nya kejserliga
örfattningens form, och den 18 blef det se-
latus-consult, som dekreterade dessa nya vär-t
ligheter, utfärdadt af Napoleon med Guds li
låde och i kraft af republikens konstitutioner, k
ransmännens kejsare o. 8. V.
Följande dagen, således efter det denna ti-
el blifvit antagen och den nya kejsarkonsti-
utionen promulgerad, uppmanades hela fran-
ka folket att rösta, liksom förut, huruvidalk
let biföll kejsarevärdighetens ärftlighet på Na-
oleon Bonapartes naturliga, legitima och adop-
va arfvingar i rak nedstigande linie, äfven-
om Joseph Bonapartes och Ludvig Bona:
artes direkta, naturliga och legitima arfvin-
ar. Detta voterades af 3,521,675 rösteroch k
van torde kunna antaga, att detta votumskalllli
den bonaparteska dynastiens annaler kommas
tt anses såsom i sig innebärande en legitim iti
tkomst af kronan. Det var dock först flerelu
nada ARR I RGttann AKT RA RN Än sRATÅ