jande fråga: Skall Napoleon Bonaparte vara konsul för lifstiden? Härpå erhölls ett jakande svar af 3,568,885 röster, hvarefter ett senatusconsult utkom den 2 Augusti 1802, hvari dekreterades, att franska folket utnämnt och senaten proklamerast Napoleon Bonaparte til konsul på lifstid samt att en fredsstaty medl. segrens lager i ena handen och förevarande senatsbeslut i den andra skulle för efterverlden bära vittnesbörd om nationens tacksamhet. Ännu 2 år förflöto, hvilka utmärktes at konsularperiodens: förnämsta storverk och dess mörkaste förbrytelse. I början af år 18041. fullbordades Code civil, och hertigen af Enghien mördades i Vincennes fästningsgrafvar. Några dagar sednare inkommo adresser från valkorporationerna och de förnämsta städer, hvilka enträget uppmanade förste konsuln att inom gin egen familj bibehålla den makthan af nationen mottagit. Drifven af sin äregirighet, hade Fouch satt polisens mekanism och regeringens inflytande den lagstiftande församlingen i rörelse, och det återstod intet annat än att förmå senaten, den högsta korporationen i staten, att framlägga ett förslag om återupprättandet af mo-: narkien. Cambaceres, i egenskap af president I senaten och Napoleons kollega i konsulatet, : tillkallades och rådfrågades. Han afstyrktel planen och anmärkte, att ingen titel kunde öka den makt förste konsuln redan i verkligheten innehade, samt att det torde vara svårt att få det nya kejsaredömet erkändt af de öfrige europeiska makterna, äfvensom att han i ett dylikt steg såg ett nytt bevis på en farlig och omättlig ärelystnad. Då Cambaceres samma natt reste tillbaka till Paris med Lebrun yttrade han: Saken är sfgjord — monarkien är återupprättad, men jag anar att denna byggnad ej kommer att blifva varaktig och att) Frankrike slutligen skall uttröttas genom dessa extravaganta företago. På Fouchås föranstaltande begagnade sig senaten af första sig erbjudande tillfälle att framlögga förslaget, men icke i officiel form, ej heller genom ett budskap. Napoleon låtsade emellertid besinna sig; han fordrade att saken skulle hållas hemlig, samt öfvervägde hvilken verkan en dylik revolution sannolikt skulle hafva på armeen och på de fremmande makter, med hvilka han befann sig i fred. Hvad armåen angick, erhöll han från Soult och de förnämsta franska generaler, äfvensom från alla större städer il Frankrike, de kraftigaste försäkringar till förmån för den ärftliga monarkiens återupprättande. Med afseende på de utländska makterna på fasta landet gaf han sig tid att tillställa dem ett meddelande samt mottaga deras svar härå. Konungen af Preussen begagnade sig med begärlighet af tillfället att bifalla förslaget. Wienerhofvet begärde att Frankrike måtte erkänna kejsarvärdigheten hos österrikiska huset, såframt vid ett framtida val öfverhufvudet för nämnde hus icke skulle blifva tysk kejsare. Med England och Ryssland skedde ej något meddelande, alldenstund Bonaparte krigade mot förstnämnde land, hvaremot förbindelsen med BEyssland knappast hunnit att återknytas, hvartill kom, att kejsar Alexander nyss hade ådagalagt sin utomordentliga harm och afsky öfver hertigens af Enghien arrestering och mord. Dessa underhandlingar upptogo största delen af April månad 1804 och först den 25 April besvarade Napoleon senatens adress, som förelades honom den 27 Mars. Man hade kommit öfverens om, att det första offentliga och öppna förslag om den monarkiska maktens återupprättande skulle väckas af hr Curåe i lagsuftande församlingen. En strid om frågan uppstod, Hvarunder den stora majoriteten af talarne med ifver uttalade sig för kejsardömet. Det var vid detta tillfälle Carnot i ett tal utmärkt af värdighet och moderation för sista gången protesterade mot tillintetgörelsen af sitt lands frihet; Jag erkänner, sade han, de stora tjenster förste konsuln gjort; hans triumfer öfver, våra, mnedsätta dessa tjenster, frågar jag, om det då ej gifves någon annan belöning att bjuda shonom än uppoffringen af Frankrikes frihet. Skola vi aldrig njuta af-den frihet, som, enoligt min öfvertygelse, ej allenast är möjlig, utan äfven lätt, och somiär en säkrare grundval för regeringen än både den godtycklga soch den oligarkiska makten? Den 3 Maj attade tribunalet ett formligt beslut till förnån för kejsaredömet, hvilket sedan förelades jenaten. . En kommitte nedsattes bestående af medjemmar utaf begge kamrarne samt af de 3 konsulerna, för att granska den nya kejserliga örfattningens form, och den 18 blef det selatus-consult, som dekreterade dessa nya vär-t ligheter, utfärdadt af Napoleon med Guds li låde och i kraft af republikens konstitutioner, k ransmännens kejsare o. 8. V. Följande dagen, således efter det denna tiel blifvit antagen och den nya kejsarkonstiutionen promulgerad, uppmanades hela franka folket att rösta, liksom förut, huruvidalk let biföll kejsarevärdighetens ärftlighet på Naoleon Bonapartes naturliga, legitima och adopva arfvingar i rak nedstigande linie, äfvenom Joseph Bonapartes och Ludvig Bona: artes direkta, naturliga och legitima arfvinar. Detta voterades af 3,521,675 rösteroch k van torde kunna antaga, att detta votumskalllli den bonaparteska dynastiens annaler kommas tt anses såsom i sig innebärande en legitim iti tkomst af kronan. Det var dock först flerelu nada ARR I RGttann AKT RA RN Än sRATÅ