STOCKHOLM, den 30 Oktober.
Angående Hans Maj:t Konungens helsotill-
stånd meddelar den i dag utgifna
BULLETIN:
; Sedan febern i går på eftermiddagen och än
ytterligare på aftonen ökats, insomnade Hans
Maj:t före midnatten och har under återstå-
ende delen af natten haft mera lugn. Vid
uppvaknandet på morgonen känner Hans Maj:t
sig mera matt än under gårdagen.
Stockholm den 30 Oktober 1852.
Er. af Edholm. P. O. Liljevalch.
P. H. Malmsten. J. D. Grill.
— H. K. H, Prinsessan Zugenie, hvars
helsotillstånd omtalats hafva varit något för-
svagadt i följd af den djupa smärtan efter
hennes broders, Prins Gustafs död, har, enl.
hvad Posttidningen och Svenska Tidningen i
gär omtalat, insjuknat med symptomer af gul-
sot. På förfrågan om någon bulletin om H.
K. Höghets helsotillstånd blifvit utfärdad,
hafva vi erhållit nekande svar, men tillika
den enskilda uppgift att H. K. H. i dag be-
finner sig bättre.
Bland de många och grofva fel som vid-
låda vära tullförtattningar torde särskild upp-
märksamhet böra fästas vid deras orättvisa och
hårdhet emot de fattigare arbetsklasserna. Då
tulltaxan för vissa artiklar, som ansetts, eburu-
väl ofta utan skäl, för öfverflödsvaror, utsatt
öfverdrifvet hög importtull, såsom härom da-
gen visades i afseende på vin, så ådagaligger
deremot samma taxa i andra delar, att den ej
heller har undseende med det fattigaste fol-
kets aldra oumbärligaste nödvändighetsvaror
Då den tager från de i ekonomiskt hänseende
bättre lottade, i föregifvet ändamål att hämma
eller minska konsumtionen af de så kallade
öfverflödsvarorna, tager den åter den fattiges
styfrar, emedan de fattiges konsumtionsartik-
lar ,hvarken kunna umbäras eller smugglas,
och tullen å dem således inbringar en säker
och tillika ganska betydlig statsinkomst.
Ingenting är i sistnämnde hänseende mera
upplysande än införseltullen å salt och sill.
För en större del af vårt arbetsfolk är sill
ett af de nödvändigaste födoämnen och det
som dagligen förbrukas. Den som ej har
tillgång att förskaffa sig bättre sofvel, nöjer
sig med sill till sin potates, och det är till-
räckligt bekant att antalet af dem som måste
hålla sig till denna matordning är högst be-
tydligt. Säledes vore det väl sköligt, att sta-
ten ej genom någon tullafgift bidrog att höja
priset på en sådan nödvändighetsvara som sill,
och ej för dess förtärande pålade det fattiga-
ste folket en skatt, som här alltid blir känn-
bar, äfven om dess belopp icke är betydligt.
Vi ha befriat stenkol frän tullafgift, eme-
dan denna vara är nödvändig för drifvandet
af många verkstäder och råledes bidrager till
utförandet af deras arbeten. Det har ansetts
vara klokt, att machinerna erhöllo sitt födo-
ämne, stenkolen, för så billigt pris som möj-
ligt. Men månne, äfven om man blott håller
sig till klokhetsåtgärder, det icke är lika klokt
att skaffa de lefvande arbetskrafterna sina lef-
nadsmedel för godt köp, som att dermed förse
de döda machinerna? Är icke den förra åt-
gärden till och med från den kalla beräknin-
gens synpunkt lika mycket att rekommendera
som den ,sednare?
Dertill komma mensklighetens och rättvi-
gans fordringar. Samhället har ingen rätt att
hindra arbetarne att skaffa sig föda; men då
det hindrar, försvårar eller fördyrar tillförseln
af de aldra nödvändigaste Iefnadsmedlen, så
tillvällar det sig en sådan rätt.
Man vågar icke säga till den fattige, som
endast med möda kan genom sitt arbete för-
skaffa sig lifvets nödvändigaste behof: så och
så många procent af din dagsverkslön skall
Akt ävUa Aa JAg OLA KALLINGE VI REDANUrs aan Favna gg lent
men i stället säger man: då du köper dina
födoämnen, såsom t. ex. din sill, skall du till
staten betala vissa procent af deras värde, el-
jest får du ej förtära dem. 1 hvilketdera fal-
let som helst blir det i sjelfva verket icke an-
nat än en beskattning på dagsverkslönen; ty
det är med den som sillen kommer att be-
talas.
Då vid sista riksdag grosshandlarne Schwan
från Stockholm, Bergman från Götheborg, hr
DL. J. Hjerta m. fl. i afseende på tullafgitterna
å de nödvändigaste lefnadsmedlen , såsom
strömming, lax, sill och andra fiskvaror,
saltadt kött, smör, m. m., föreslogo dels
at dessa afgifter mätte upphöra och dels
att de skulle nedsättas, afslogos dessa förslag,
emedan de skulle i ganska väsentlig mån
minska statsinkomsten, utan att medföra märk-
bar lindringi varornas utminuteringspriss.
. Som erfarenheten under loppet af många år
fortfarande ådagalagt, att de influtna tullin-
komsterna med betydliga belopp öfverstigit
hvad som från detta håll varit beräknadt för
statsverket samt vid hvarje riksdag bildat
millioner afs. k. öfverskott å statsinkomsterna,
så synes det dock icke medföra minsta fara
för statsverket, om man skulle borttaga en
sådan tull som den å sill. Att afgiften ejl
verkar på utminuteringspriset är åter en af del
orimliga satser, som vederlägga sig sjelf; tyl
allt hvad som höjer eller sänker en varas
pris i allmänhet, måste äfven inverka på ut-
minuteringspriset. Om förändringarne endast
utgöra några styfver eller skillingar ji: den
fattigas konsumtion om dagen, så äro de dock
ganska märkbara för honom.
Hvad som talar för tullfri införsel af silll
kan äfven åberopas om tullfri införsel af salt. !
Största avantiteterna af denna gednarea vara in!