rätta något godt för landet. Jag tillstår visserligen att jag för min del icke tycker om att se en nation resumera sig i en enda man; men om ett sådant förhållande inträder och man icke kan neka att det till en del är straffet för detta folks egna fel och söndringar. så såge jag dock heldre att de felande med värdighet lede sitt straff, och denna sista tillfredsställelse måste jag och de, såsom jag hoppas ganska många, med mig liktänkande, för närvarande sakna. Önskan om kejsaredömets återupprättande må nu vara mer eller mindre allmän, så borde man dock kunna inviga den nya kejserliga regimen utan att nedsmutsa den genom en låghet i uppförande och språk som är så mycket ovärdigare, som det till största delen utgör en skamlig sjelfförnekelse. Är då Frankrike dömdt att icke kunna jiakttaga måtta i något? Man skulle vara frestad att tro det, då man läser de lumpna tal hvarmed man firat Louis Napoleons återkomst. Seineprefekten (en af de bråksammaste medlemmarne af den fordna oppositionen) förtjenar i detta afseende att srskildt omnämnas. Ni känner den första frasen af hans tal till prinsen: Monseigneur, Paris, eder trogna huf,vudstad, är lycklig att återse er inom sina amurar. Hvad synes er, min herre, om detta eder trogna hufvudstad? Och dä man tänker sig att detta är sagd: till en man som enligt sjelfva den konst:tution han gifvit Frankrike, ännu icke, i sjelfva verket är något annat än president i en republik; eder trogna hufvudstad, öfverträffar det icke allt hvad man rimligtvis kunnat vänts sig Det är på detta sätt Frankrikes första embetsmän för närvarande visa aktning för sig sjelfva och lagarne och föregå oss med exempel. I sanning, då man hör dylika saker, så förlåter man Paul Courrier att hafva kallat oss ett folk af betjenter. 4. H.