den karrikerade latinen på triumfbågarne — serviat et conciliat är ett enstaka exempel — talar högt om den klassiska undervisningens förfall; och den allmäxna Htteraturen ör förtrarmpad, såsom det måste ske då ri tranderätt är fö tranderätten, sjelj i vas, ty tankefrihet är demokr är det reaktiontöra systemets farligaste finde. Och nu är denua fiende ärorikt besegrad, åt minstone för en tid. Lyckliga Frankrike, som ej mer oroas af den upproriska tanken! Lefv: fäderneslandets räddare! Men, invänder man, hvad gör det ocks? om deu högre odlingen någon tid får stå tillbaka, endast lugnet och ordningen återställes, endast det mareriella välbefinnandet upprätthålles, ty det är ändå den stora massans närraaste behof? Utan att inläta oss på den frå gan, huruvida industrien, uppfinningen och arbetet kunna umbära den fra int i vilja vi blott uppställa en mot : hvari består Frankrikes stora omskrutna materiella lycka, och hvilken borgen har den för sitt bestånd? Elysgens tidningar innehålla esomoftast, fö att bevisa den, sifteruppgitter öfver statsinkomsternas förökning mat förra å är sannt, intraderna och oms något stigit och det tvungan H varit utan en vises fördelaktig inver 1 på arbetet. Men hvilka äro på det he!a de glönsande resultaterna af snart ott rs despot? Plundringen af de orleanska domänerna, s länge rofvet ännu ej hunnit helt och hålle förslösas! — Några jernvägskorcessioner till enski!dt gynnade individers förmån. — Någrr lyxarbeten i Paris, såsom förlängningen af Rue Rivoli, och som man företagit endast för att skaffa arbetsförtjenst! — — Det ör ej nog med fraser, man fordrar äfven bevis på väl stigande. Sådana bevig kunna en despotisk regerings tidningar aldrig lemna, ty de få ju ej kontrolleras och kunna följaktligen aldrig vinna någon tillförlitlighet. Mo-dar dessa mörkrets och despotismen: organer lydigt låta inspirera sig af Frankrike: föregifna materiella lycka, äro de nitiska iatt beljuga och nedsätta de få konstitutionelia regeringar som ännu finnas qvar i Europa. I deras ögon skockas beständigt nya moln på Albions himmel,, samla sig nya faror för Belgiens liberala regering, med ett ord hotas samhällena med upplösning öfver allt der det ännu finnes qvar en smula frihet. Som vanligt har framgången uppkallat ett öfvermod, som i sin blindhet rusar till sin egen undergång. Vi hafva mer ön en gång framlagt för våra läsare sådana statistiska uppgifter som kuuna kontrolieras, och derföre hafva något värde. öfver de materiella framstegen i de länder som hafva lyckan att ega en konstitutionell regering. Dessa siffror visa de välgerningar som fribandeln, den internationella reciprociteten och andra frisinnåde åtgärder hafva skänkt åt de stora massorna, och kunna ej vedersägas. Den som älskar sanningen och vågar bekänna sin öfvertygelse skall ej vilja eller kunva neka, att hvad angår verkliga framsteg i andlig odling, i materieit välbefinnande, i sedlighet och lycka, så är det de fria länderna, England, Belgien och Holland, som gå i spetsen för Europa.