Handels- och Näringsfriheten.
Om detta ämne läses i Bohus Läns Tidning
följande:
Ibland försöken att inskränka de allmänna frihe-
ter, som i sednare tiderna äfven hos oss börjat ut-
bilda sig, och hvilka försök nu synas grundas på stora
förhoppnivgar på reaktionens seger, äro de som äsyfta
återgäendet till gamla skräväsendet och handelstvän-
get förtjenta af all uppmärksambet. Man har nem-
ligen sett det konservativa partiets organer framträda
med sina gamla klagovisor öfver handels- och närings-
friheten, samt göra allt hvad de kunna för att för-
villa begreppen em nyttan och nrödvändigheetn af de
principer, som legat till grund för de nya, visst ej
på längt när enskilda friheten tillräckligt skyddande,
men dock något gynnande, lagstadganden.
Det kan säledes icke betviflas, att ju man på det
hället tänker att begagna tillfället om ett sådant yp-
par sig att inskränka de få friheter, af hvilka natio-
nens stora majoritet dock redan befunnit sig väl, och
säkert skulle finna för sig ännu lyckligare, om de pä
ett klokt och konseqvent sätt efterhand utvidgades och
stadgades. v
Ibland andra tidningar, som uppträdt med anmärk-
ningar och framkastat tvifvelsmäl mot närings- och
handelsfrihetens lämplighet för värt land och folk, är
äfven den Svenska Tidniogen,. Den har nyligen
blottat en del af de skefva äsigter, som konservatis-
mens kämpar alitid hyst och fortfarande hysa i detta
ämne. Nägra deribland äro likväl nu på ett så eget
sätt framställda, att vi tro oss böra framhälla dem
till en kort granskning.
Svenska Tidningen, som ej kan bestrida, att ju
handels- och näringsfriheten, öfverallt i verlden der
den fätt göra sig gällande, gagnst och befordrat fol-
kets välstånd och upplysning, pästäår likväl att den
icke duger för Sverige. Den är blott nyttig i län-
der, som antingen hafva mycket ringa befolkning och
äro föga uppodlade, eller ock hafva en mycket talrik
befolkning. Satsen synes just vara ett bevis för mot-
satsen af Svenska Tidnirgens pästäende; ty dettorde
icke vara mänga länder, som på samma gäng visa
sä stora skiljaktigheter i foikantal och uppodliog:som
värt land. Jemförom t. ex. Skäne och nägra delar
af medlersta Sverige med de öfriga och isynnerhet
norra provinserna! Man skall dä genast finna, att
de begge ytterligheterna, som Svenska Tidningen an-
ser såsom gagnade af de nämnde friheterna, hos oss
finnas mähända i starkare proportion än nägorstädes.
Vidare pästär Sv. Tidniogen, att dessa friheter
skulle utöfva ett menligt inflytande på husslöjd och
husflit. Nägot mera barrockt än detta påstäende kan
man väl knappast tänka sig. Hvad är väl t. ex. nä-
ringsfriheten annat än just högsta utvecklingen af
hemfliten och husslöjden? Är det icke sjelfva erfa-
renheten om den skyhöga galemskapen att instänga
alla slags handtverk och slöjder i städerna och hin-
dra landtfolket att bedrifva dem i landsbygderna, som
under mer än 100 är hos oss efterhand föranledt ef-
tergifterna för det ena yrket efter det andra, att få
utöfvas friare och allmänligare? Är det ej denna
erfarenhet, som ännu i dag gör att folket ropar på
mera utsträckt frihet, under det att nägra få klass-
och en del rent personliga intressen motsätta sig en
sådan? Och huru är det väl möjligt att busslöjd
och husflit kunna framgå till någon lönande produk-
tion eller lösrycka sig ur det tynande tillstånd, hvari
de under näringstvänget befinna sig, om de icke kunna
tillgodogöra sig de fördelar, som uppfinningar och
förbättringar i tillverkningssätt, lättade kommunika-
tioner, säkrare och lifligare afsättning m. m. erbjuda,
och utan hvilkas begagnande hvarje utbyte eller rea-
liserande af hemmets tillverkningar blifver försväradt
eller nästan omöjligt.
Lika enfaldigt är räsonnemanget, att handelsfrihe-
ten skulle vara skadlig derigenom att t. ex. allmo-
gen frestades att köpa öfverflödsvaror och grannläter
m. m.; ty det vissa är, att allmogen, bättre än nä-
sonsin de högre klasserna i städerna, vet att lämpa
sin hushällning efter sina ringa tillgångar, tvingad
af skatter och onera utan tal att inskränka sig till
det mest nödvändiga. Men det är just handelsfrihe-
ten, som skulle sätta allmogen och folk af alla slag
i tillfälle att närmare sina hemvist och på fördelak-
tigare vilkor kunna afsätta hvad dess jord, dess bo-
skapsskötsel, dess bergsbruk, dess skogshushällning,
dess hemslöjd o. s. v. frambringat; och om detta er-
bjuder större fördel åt alla, hvarföre då med så oför-
nuftigt förmynderskap vilja hindra folket att njuta
litet mera af lifvets goda, att ega en och annan öf-
verflödsartikel eller bestå sig nägra nöjen och för-
friskningar? Skulle det då verkligen vara endast för
RET na Lä TR a feg ak a Re RE RR FR RR