c) TUIDUU IIOL aftpcte på BU0- OCK Nogtld5dagar for
barn och ungt folk till en viss älder.
f) Förbud mot barns användande i vissa farliga och
osunda fabriker.
g) Förbud mot barns användande till vissa arbeten
på de verkstäder der de finnas.
h) Bestämmande af arbetssalars och verkstäders
storlek efter antalet arbetare deri.
i) Arbetssalars och verkstäders behöriga ventilation.
j) Föreskrifvande af de machiner och fabrikations-
sätt som för vissa arbeten befunnits sundast, och
hvilka förekomma eller oskadliggöra de olägenheter
och vädor dessa arbeten eljest välla arbetarne.
k) Förbindelse för arbetscheferne att så ordna ma-
chiner, kuggar och remmar, samt så hindra tillträdet
till dem, att olyckor genom dem förebyggas.
1) Ansvarighet för arbetscheferna dä olyckor genom
deras fel eller värdslöshet hända.
m) Makt för vederbörande myndighet att för en
tid upphäfva föreskrifterna a, b, c, e.
n) Inspektion öfver alla dylika fabriker.
0) Straffbestämmelser för alla förbrytelser mot de
gifna föreskrifterna.
Nionde Frågan: Hvilka äro de väsendtligaste re-
glorna för ventilationen af offentliga och enskilda bygg-
nader, och hvilka olika sätt kunna i sädant afseende
förordas?
Atmosferen icke blott förskaffar menniskan den
mängd luft som behöfves för hennes andning, utan
genom de vexlande törelser dem de motoriska kraf-
terna i den förorsaka, aflägsnar den äfven frän men-
niskan de ämnen hon oupphörligt utandas. Denna
förening af vilkor för helsan finnes icke eller blott
ofullständigt i bostäderna. Detta lifselement blir der
otillräckligt eller förändras på sädant sätt att det för-
bytes till ett af de farligaste gifter för den som in-
andas detsamma.
Mänga orsaker bidraga härtill, såsom:
1:o Andningen, hud- och lungutdunstningen och de
animala ämnen menniskan för med sig.
2:o De osunda ängor som uppkomma vid afdunst-
ningen frän flytande eller fuktiga ytor, från diverse
saker och möbler, instrumenter eller apparater bru-
kade af den friska eller sjuka menniskan; exkremen-
ter, ängformiga, flytande eller fasta produkter upp-
komna vid husliga förrättningar, vid friska eler sjuk-
liga funktioner.
3:o Ämnen som uppstå vid eldning och lysning.
Alla dessa orsaker förändra luften inomhus, i det
de uppsupa syret och lemna kolsyra, kolväte och an-
dra gaser skadliga för blodbildningen, och frambringa
värme samt vattenängor, medel för animaliska äm
nens förruttnelse.
Att ät denna instängda luft gifva den rörelse den
förlorat, att ersätta den med luft som förenar alla de
väsendtliga vilkoren för andbarhet, äro de medel man
bör använda för fullgörande af helsovärdens fordrin-
gar; detta är ock ändamälet med ventilation.
De väsendtligaste reglorna för ventilation kunna
sammantattas i följande satser:
a) den nya ersättande luften bör vara normal;
b) den bör vara tillräcklig att ersätta den förskämda
luften alltefter som denna bildas;
c) denna ersättning bör vara okännbar, d. v. s.
ske utan att framkalla skadliga strömmar (drag).
Den animala, den konstiga värman, machiner ut-
göra ventilationens rörelsekrafter.
Rörelsekraften bör vara:
1:o Fortgäende.
2:o Så mycket som möjligt oberoende af menni-
skans biträde.
3:0 I rätt motverkan mot orsakerna till luftens för-
skämning på de bebodda ställena.
Man kan uppställa alla ventilationssätt under föl-
jande tvenne kategorier:
A. Frivillig eller naturlig ventilation.
B. Konstig ventilation.
A. Naturlig ventilation grundar sig på den olika
tätheten och spänstigheten i luften ute och inne, en
skillnad frambragt genom sol- och menniskovärmens,
eller eldnings- och lysningsanstalternas inverkan. Den
är tillräcklig endast i enskilda bostäder, der blott få
källor finnas för luftens förskämning. Der äro ock
de vanliga öppningarne, dörrar, fönster, skorstenar
samt vissa väl kända medel, säsom rörliga rutor,
gluggar på rutorna, ramar med metallträd eller här-
duk, genomborrade zinkskifvor, etc., tillräckliga att
hindra det den skämda luften icke stannar i rummen
och icke blifver skadlig.
Men luftomloppet kan hindras genom dessa öppnin-
gars ständiga eller ojemna öppenhällande genom vissa
oordningar i atmosferen, genom hastig afkylning af
temperaturen, etc. I sådana fall kan man taga sin
tillflykt till vissa föga kostsamma men ganska tjen-
liga medel för vädring af enskilda boningar, äfven-
som skolor, asyler, sofrum i kaserner och i allmän-
het stängda rum, som begagnay under en viss tid af
dagen eiler natten.
Ett antal rör af 2—3 alnars längd insättas verti-
kalt i yttermurarne. Nedre ändan, något vidgad och
klädd med metallväf, insuper yttre luften. Öfre eller
inre ändan, likaledes klädd med metallväf och för-
sedd med ventil, insläpper frisk luft i det stängda
rummet. Den skämda luften, hvars spänstighet är
ökad, utsläppes genom en trattformig öppning midt)
i taket som stär i förening med ett svagt koniskt
rör, hvilket stiger 1!V, till 2 alnar ötver takäsen.
I stället för vertikala rör kan man i golfvet göra
ett stort antal smä häl i form af lötverk, hvilka, stå-
ende i samband med yttre luften genom rör under
golfvet, intömma ytterst fint fördelad frisk luft i
rummet.
1 alla händelser böra:
luftens in- och utgängar vara så fria som möjligt;
tvä öppningar finnas, den ena så högt upp som
möjligt för den skämda luftens utgång, den andra
nära golfvet för ny lufts inträngande;
den sednare, skyddad för stormars direkta inflytel-
se, öppna sig i ett fulltrent luftlager;
omfänget af in- och utgängsrör bestämmas efter
den vexling som under gifven tid behöfves;
öppningarnes antal vara tillräckligt stort för spri-
dande och utbredning af luftmassan, sä att ingen
stagnation uppstär;
summan af de uttömmande rörens snittytor vara
lika med den af de tillförandes; -
rören för tillförsel öppna sig vid lika höjd; rörens
horizontala gäng vara den möjligast korta.
B. Konstig ventilation, sker antingen medelst arti-
ficiel värme eller mekaniska medel.
Den ställes ofta med fördel i samband med eld-
ningen. Den är alldeles oundviklig i alla stängda
rum der en större eller mindre folkmassa samlas och
der den naturliga ventilationen är otillräcklig.
Den sker lätt och lämpligt på följande vis, dä icke
uppvärmning på samma gäng behötves:
Uti rum med ofvanbeskrif:sa rör eller häl för na-
turlig ventilation uttömmes den skämda luften genom
skorstenårne för angränsande köksspis, för en ängma-
chin i verksamhet, eller genom antändande af en
större eld.
Medlen för mekanisk ventilation äro mängahanda,
och det är dessa som kallas ventilatorer. Deras
olika form och verkningssätt beror på de oli-
ka ställen der de äro använda. Van Heckes ven-
tilator ersätter den skämda luften med ren luft af
hvad temperatur man sjelf bestämmer, samt utan att
framkalla nägra skadliga strömmar. Denna apparat,
anbragt vid de belgiska kamrarnas sessionssal 1850,
har sedan dess icke kostat en styfver, och likväl upp-
fyllt alla kraf. Den drifs af monitörens press-äng-
-machin, men kan röras för hand med lätthet. Den
inströmmande luften afkyles, Där så erfordras, om
vär och höst genom direkt insläppning af den utan-
för varande, om sommaren genom att passera i källare
afkylda rör. Detta modifieras genom att vrida pål
en kran.
?) Dessa atgärder bestå i förstörande af allt i röken
innehället sot och vidbrända ämnen, genom en ny
väÄlkara ftuhlatanninae TR ne nm 22 a 2