c) TUIDUU IIOL aftpcte på BU0OCK Nogtld5dagar for barn och ungt folk till en viss älder. f) Förbud mot barns användande i vissa farliga och osunda fabriker. g) Förbud mot barns användande till vissa arbeten på de verkstäder der de finnas. h) Bestämmande af arbetssalars och verkstäders storlek efter antalet arbetare deri. i) Arbetssalars och verkstäders behöriga ventilation. j) Föreskrifvande af de machiner och fabrikationssätt som för vissa arbeten befunnits sundast, och hvilka förekomma eller oskadliggöra de olägenheter och vädor dessa arbeten eljest välla arbetarne. k) Förbindelse för arbetscheferne att så ordna machiner, kuggar och remmar, samt så hindra tillträdet till dem, att olyckor genom dem förebyggas. 1) Ansvarighet för arbetscheferna dä olyckor genom deras fel eller värdslöshet hända. m) Makt för vederbörande myndighet att för en tid upphäfva föreskrifterna a, b, c, e. n) Inspektion öfver alla dylika fabriker. 0) Straffbestämmelser för alla förbrytelser mot de gifna föreskrifterna. Nionde Frågan: Hvilka äro de väsendtligaste reglorna för ventilationen af offentliga och enskilda byggnader, och hvilka olika sätt kunna i sädant afseende förordas? Atmosferen icke blott förskaffar menniskan den mängd luft som behöfves för hennes andning, utan genom de vexlande törelser dem de motoriska krafterna i den förorsaka, aflägsnar den äfven frän menniskan de ämnen hon oupphörligt utandas. Denna förening af vilkor för helsan finnes icke eller blott ofullständigt i bostäderna. Detta lifselement blir der otillräckligt eller förändras på sädant sätt att det förbytes till ett af de farligaste gifter för den som inandas detsamma. Mänga orsaker bidraga härtill, såsom: 1:o Andningen, hudoch lungutdunstningen och de animala ämnen menniskan för med sig. 2:o De osunda ängor som uppkomma vid afdunstningen frän flytande eller fuktiga ytor, från diverse saker och möbler, instrumenter eller apparater brukade af den friska eller sjuka menniskan; exkrementer, ängformiga, flytande eller fasta produkter uppkomna vid husliga förrättningar, vid friska eler sjukliga funktioner. 3:o Ämnen som uppstå vid eldning och lysning. Alla dessa orsaker förändra luften inomhus, i det de uppsupa syret och lemna kolsyra, kolväte och andra gaser skadliga för blodbildningen, och frambringa värme samt vattenängor, medel för animaliska äm nens förruttnelse. Att ät denna instängda luft gifva den rörelse den förlorat, att ersätta den med luft som förenar alla de väsendtliga vilkoren för andbarhet, äro de medel man bör använda för fullgörande af helsovärdens fordringar; detta är ock ändamälet med ventilation. De väsendtligaste reglorna för ventilation kunna sammantattas i följande satser: a) den nya ersättande luften bör vara normal; b) den bör vara tillräcklig att ersätta den förskämda luften alltefter som denna bildas; c) denna ersättning bör vara okännbar, d. v. s. ske utan att framkalla skadliga strömmar (drag). Den animala, den konstiga värman, machiner utgöra ventilationens rörelsekrafter. Rörelsekraften bör vara: 1:o Fortgäende. 2:o Så mycket som möjligt oberoende af menniskans biträde. 3:0 I rätt motverkan mot orsakerna till luftens förskämning på de bebodda ställena. Man kan uppställa alla ventilationssätt under följande tvenne kategorier: A. Frivillig eller naturlig ventilation. B. Konstig ventilation. A. Naturlig ventilation grundar sig på den olika tätheten och spänstigheten i luften ute och inne, en skillnad frambragt genom soloch menniskovärmens, eller eldningsoch lysningsanstalternas inverkan. Den är tillräcklig endast i enskilda bostäder, der blott få källor finnas för luftens förskämning. Der äro ock de vanliga öppningarne, dörrar, fönster, skorstenar samt vissa väl kända medel, säsom rörliga rutor, gluggar på rutorna, ramar med metallträd eller härduk, genomborrade zinkskifvor, etc., tillräckliga att hindra det den skämda luften icke stannar i rummen och icke blifver skadlig. Men luftomloppet kan hindras genom dessa öppningars ständiga eller ojemna öppenhällande genom vissa oordningar i atmosferen, genom hastig afkylning af temperaturen, etc. I sådana fall kan man taga sin tillflykt till vissa föga kostsamma men ganska tjenliga medel för vädring af enskilda boningar, äfvensom skolor, asyler, sofrum i kaserner och i allmänhet stängda rum, som begagnay under en viss tid af dagen eiler natten. Ett antal rör af 2—3 alnars längd insättas vertikalt i yttermurarne. Nedre ändan, något vidgad och klädd med metallväf, insuper yttre luften. Öfre eller inre ändan, likaledes klädd med metallväf och försedd med ventil, insläpper frisk luft i det stängda rummet. Den skämda luften, hvars spänstighet är ökad, utsläppes genom en trattformig öppning midt) i taket som stär i förening med ett svagt koniskt rör, hvilket stiger 1!V, till 2 alnar ötver takäsen. I stället för vertikala rör kan man i golfvet göra ett stort antal smä häl i form af lötverk, hvilka, stående i samband med yttre luften genom rör under golfvet, intömma ytterst fint fördelad frisk luft i rummet. 1 alla händelser böra: luftens inoch utgängar vara så fria som möjligt; tvä öppningar finnas, den ena så högt upp som möjligt för den skämda luftens utgång, den andra nära golfvet för ny lufts inträngande; den sednare, skyddad för stormars direkta inflytelse, öppna sig i ett fulltrent luftlager; omfänget af inoch utgängsrör bestämmas efter den vexling som under gifven tid behöfves; öppningarnes antal vara tillräckligt stort för spridande och utbredning af luftmassan, sä att ingen stagnation uppstär; summan af de uttömmande rörens snittytor vara lika med den af de tillförandes; rören för tillförsel öppna sig vid lika höjd; rörens horizontala gäng vara den möjligast korta. B. Konstig ventilation, sker antingen medelst artificiel värme eller mekaniska medel. Den ställes ofta med fördel i samband med eldningen. Den är alldeles oundviklig i alla stängda rum der en större eller mindre folkmassa samlas och der den naturliga ventilationen är otillräcklig. Den sker lätt och lämpligt på följande vis, dä icke uppvärmning på samma gäng behötves: Uti rum med ofvanbeskrif:sa rör eller häl för naturlig ventilation uttömmes den skämda luften genom skorstenårne för angränsande köksspis, för en ängmachin i verksamhet, eller genom antändande af en större eld. Medlen för mekanisk ventilation äro mängahanda, och det är dessa som kallas ventilatorer. Deras olika form och verkningssätt beror på de olika ställen der de äro använda. Van Heckes ventilator ersätter den skämda luften med ren luft af hvad temperatur man sjelf bestämmer, samt utan att framkalla nägra skadliga strömmar. Denna apparat, anbragt vid de belgiska kamrarnas sessionssal 1850, har sedan dess icke kostat en styfver, och likväl uppfyllt alla kraf. Den drifs af monitörens press-äng-machin, men kan röras för hand med lätthet. Den inströmmande luften afkyles, Där så erfordras, om vär och höst genom direkt insläppning af den utanför varande, om sommaren genom att passera i källare afkylda rör. Detta modifieras genom att vrida pål en kran. ?) Dessa atgärder bestå i förstörande af allt i röken innehället sot och vidbrända ämnen, genom en ny väÄlkara ftuhlatanninae TR ne nm 22 a 2