änta sig finna samlade hvad landet har ädast af upplyste, oväldige män ! Mitt arma fosterland!s sade generalen. Har det då kommit derhän, ätt dessa män, t hvilka man uppdrager de högsta förtroenlevärf, trampa rättvisa, sanning, ära och tro inder fötterna, och hvad värre är, icke sky tt ansticka dessa unga, som en dag, i gin rdning, skola blifva sitt fäderneslands stöd ch värn, med giftet af medborgerliga laster? Tvilka frukter skall framtiden häraf hösta? Ivad skall historien skrifva? Hvad skall folket vänta af sina store? Hvilken mur skall skydda Sveriges framtida sjelfetändighet, sedan fund, partihat och gjelfviskhetens usla pasjoner fätt fräta de manliga dygdernas kraft ir dess söners hbjertan? Han Jutade pannan i banden, som det synes färdig att sjunka i djupa tankar, men hor este sig hastigt och sade: xsOch de trettio ? Gemensamt intagne af lika mycken harm tom förakt för detta nedriga förslag, ilade vi ill riddarhuset, att der, inför det församlade tåndet, gifva tillkänna den ekymf som blifrit 088 tillfogad, men här... . Hen hejdade ig, liksom saknade hen styrka att fullfölja, sOch der?s frågade Lewenhaupt. O, herr grefve, att jag kunde döda ordet vå mina läppar och minnet i min själ! Da svarade oss ståndet, det svenska ridderckajets högste representant, landtmarskalken . srefve Ungern von Ste att det blir kommissionens ensak att svara för den handingen, men att i närvarande ögonblick foriras kraftiga medel. 6). nUngern von Sternberg är min fiende sedan sriget, der han aldrig ville underkasta sig en vögre befölbefvares makt; men till en såden irelöshet trodde jag honom icke i stånd !s