NYSRE ETS RE SEEKASKREA RR VN SIM MVA A ERAVe UTRIKES KORRESPONDENS. (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 1 Oktober. De direkta underrättelserna om presidentens resa gå ännu ej längre än till Toulon. Femton eller sexton stora städer återstå ännu att besöka, enligt den uppgjorda reseplanen, men det mottagande Louis Napoleon röner är redan karakteriseradt. Embetsmän, armåe, marin och folkmassor helsa i honom en kejsare. Entusiasmen är mer eller mindre prononcerad. I Marseille har måhända ej försports så mycken värma som i några föregäende städer, men detta är en nyans, som ieke rubbar den allmänna färgtonen. Aix, Nimes, Montpellier, Narbonne, Carcassanne, Toulouse, Montauban och sjelfva. Ayen, orter kända såsom uteslutande Zvita eller röda, borde, enligt vanliga probabiliteter, endast svagt stöta i grönt; men tonen är gifven, och allt ger anledning förmoda att det skall blifva der som annorstädes. Koramer derefter Bordeaux, Bordeaux som lidit så mycket af kriget, af kontinentalblockaden, och som i sanning icke hade någon böjelse för 1804 års kejsaredöme, men dock, efter hvad man påstår, lika mycket som de öfriga städerna trängtar efter 1852 års kejsaredöme, och förbereder åt Louis Napoleon en af dessa mottagningar, hvartill det storartade i dess geografiska läge och dess praktälskande sinne beundransvärdt väl lånar sig. Derifrån kommer presidenten till de tvenne Charentes, hvilkas bonapartistiska tänkesätt äro kända. : De fredliga trakter han derefter har att genomtåga skola säkert ej protestera mot de allmänna acklamationerna. Det är således till full: evidens bevisadt, att kejsaredömet är färdigt i opinionen, och om senaten icke genast sätter sig i rörelse för att låta helga det genom omröstningen, så är det emedan Louis Napoleon har något särskildt skäl att icke sätta på sig den kejsarekrona, som så att säga sväfvar öfver honom, Ni känner redan den tilldragelse som i Margeille kom att afbryta enformigheten i redoörelserna för presidentens färd. Jag är icke 1 tillfälle att kunna afgöra hvad som kan vara grundadt af de rykten som hviskas man och man emellan om denna helvetesmaschin. Nog af, officielt är den ett verk af demagogien och en förträfflig anledning att öfvertyga en och hvar om nödvändigheten af att det sjuka samhället kommer under vården af en kraftig och skicklig operatör, att en varaktig, stark, diktatotisk makt måste upprättas. Midt under den rörelse, som sålunda bortförer oss, stadnar man och frågar sig hvart det bär. Denna fråga delar sig alltid i tvenne andra. Kan man tro på ett ärftligt kejsardöme, då den prins, vid hvars person det skulle fästas, ännu icke eger någon arfvinge? Kan det kejserliga systemet, d. v. s. hela regeringen i en enda mans hand, länge passa för Frankrike? Om detta system qväfver farorna för ögonblicket, hopar det dem icke på framtiden? På sådana frågor kan ingen afgifva ett tillfredsställande svar; det är mycket i händelsernas utveckling som ej af någon kan förutses, men enligt min åsigt gäller dock uti allt detta åtminstone en obestridlig sanning. Nej, Frankrike skall icke länge låta sig nöjas med ett system, som man visserligen gifvit ett sken af att hafva sin rot och sitt upphof i den allmänna valrätten, men som man dock måst inse genom en enorm koncentrering af den politiska makten utgöra en endas absoluta välde. Ett sådant system kan endast genom sammansräffandet af en mängd tillstötande omständigheter för någon tid ega bestånd. En bland dessa omständigheter är utan tvifvel sjelfbevarelseinstinkten, vid detta tillfälle väckt genom den med mycken konst frambragta skräcken för det röda spöket. Men en nation, som sålunda anser sig hotad, fördrager icke det såsom räddningsmedel framställda förtrycket länsgre än dess fruktan varar, men då denna är förbi göra sig de hos hvarje upplyst folk naturliga känslorna åter gällande. Det förråder en önskan, ett behof att framträda, att visa sig lefvande och verksamt, icke endast i medvetandet att Ba haft någon andel i upprättandet af den iherrskande makten, utan i alia dess utvecklingar, och samtycker ingalunda att öfverTemna allt åt denna herrskande makt, af det enda skälet, att den har sitt ursprung hos folket. Hvem är den landtman, som, för att vattna sina fält, nöjer sig med att öppna kälJan och afstår från att !eda henne? Det ges utan tvifvel källor, som endast bringa fruktbarhet, men det ges äfven andra som ödeVäigga; det bästa är således alltid att vaka öfver deras lopp. Och huru mycket lifligare, huru mycket allmännare skulle :cke dessa idger blifva, om. enom Cet ärftliga kejsaredömets upprättande. rankrike förlorade ända till skenet af rätt ati ega en andel i skapande af den makt, som skall herrska öfver dess öden. Det är möjligt att det engelska sys emet icke passar helt och hället för Frankrike. -I afseende på institutioner finnes svårligen någon filosofisk, någon absolut sanning; men under en eller annan fora skall Frankrike snart, var öfvertygad derom, på ett mera verkligt och kraftigt sätt ingripa i sin regering. LITTERATUR. Försök till lärobok i Mnemoniken eller minneskonsten, af J. A. W. Busch. 1—4-häftena. TY RR oh Cart RR Rn 9 AT TAGE fr ant