NYSRE ETS RE SEEKASKREA RR VN SIM MVA A ERAVe
UTRIKES KORRESPONDENS.
(Från Aftonbladets korrespondent.)
Paris den 1 Oktober.
De direkta underrättelserna om presidentens
resa gå ännu ej längre än till Toulon. Fem-
ton eller sexton stora städer återstå ännu att
besöka, enligt den uppgjorda reseplanen, men
det mottagande Louis Napoleon röner är re-
dan karakteriseradt. Embetsmän, armåe, ma-
rin och folkmassor helsa i honom en kejsare.
Entusiasmen är mer eller mindre prononcerad.
I Marseille har måhända ej försports så myc-
ken värma som i några föregäende städer,
men detta är en nyans, som ieke rubbar den
allmänna färgtonen. Aix, Nimes, Montpel-
lier, Narbonne, Carcassanne, Toulouse, Mon-
tauban och sjelfva. Ayen, orter kända såsom
uteslutande Zvita eller röda, borde, enligt van-
liga probabiliteter, endast svagt stöta i grönt;
men tonen är gifven, och allt ger anledning
förmoda att det skall blifva der som annor-
städes. Koramer derefter Bordeaux, Bordeaux
som lidit så mycket af kriget, af kontinen-
talblockaden, och som i sanning icke hade
någon böjelse för 1804 års kejsaredöme, men
dock, efter hvad man påstår, lika mycket som
de öfriga städerna trängtar efter 1852 års kej-
saredöme, och förbereder åt Louis Napoleon
en af dessa mottagningar, hvartill det stor-
artade i dess geografiska läge och dess prakt-
älskande sinne beundransvärdt väl lånar sig.
Derifrån kommer presidenten till de tvenne
Charentes, hvilkas bonapartistiska tänkesätt äro
kända. : De fredliga trakter han derefter har
att genomtåga skola säkert ej protestera mot
de allmänna acklamationerna. Det är således
till full: evidens bevisadt, att kejsaredömet är
färdigt i opinionen, och om senaten icke ge-
nast sätter sig i rörelse för att låta helga det
genom omröstningen, så är det emedan Louis
Napoleon har något särskildt skäl att icke
sätta på sig den kejsarekrona, som så att säga
sväfvar öfver honom,
Ni känner redan den tilldragelse som i Mar-
geille kom att afbryta enformigheten i redo-
örelserna för presidentens färd. Jag är icke
1 tillfälle att kunna afgöra hvad som kan vara
grundadt af de rykten som hviskas man och
man emellan om denna helvetesmaschin. Nog
af, officielt är den ett verk af demagogien och
en förträfflig anledning att öfvertyga en och hvar
om nödvändigheten af att det sjuka samhället
kommer under vården af en kraftig och skick-
lig operatör, att en varaktig, stark, diktato-
tisk makt måste upprättas.
Midt under den rörelse, som sålunda bort-
förer oss, stadnar man och frågar sig hvart
det bär. Denna fråga delar sig alltid i tvenne
andra. Kan man tro på ett ärftligt kejsar-
döme, då den prins, vid hvars person det
skulle fästas, ännu icke eger någon arfvinge?
Kan det kejserliga systemet, d. v. s. hela re-
geringen i en enda mans hand, länge passa
för Frankrike? Om detta system qväfver fa-
rorna för ögonblicket, hopar det dem icke på
framtiden?
På sådana frågor kan ingen afgifva ett till-
fredsställande svar; det är mycket i händel-
sernas utveckling som ej af någon kan förut-
ses, men enligt min åsigt gäller dock uti allt
detta åtminstone en obestridlig sanning.
Nej, Frankrike skall icke länge låta sig nöjas
med ett system, som man visserligen gifvit
ett sken af att hafva sin rot och sitt upphof
i den allmänna valrätten, men som man dock
måst inse genom en enorm koncentrering af
den politiska makten utgöra en endas abso-
luta välde.
Ett sådant system kan endast genom sam-
mansräffandet af en mängd tillstötande om-
ständigheter för någon tid ega bestånd. En
bland dessa omständigheter är utan tvifvel
sjelfbevarelseinstinkten, vid detta tillfälle väckt
genom den med mycken konst frambragta
skräcken för det röda spöket. Men en nation,
som sålunda anser sig hotad, fördrager icke det
såsom räddningsmedel framställda förtrycket län-
sgre än dess fruktan varar, men då denna är förbi
göra sig de hos hvarje upplyst folk naturliga kän-
slorna åter gällande. Det förråder en önskan,
ett behof att framträda, att visa sig lefvande
och verksamt, icke endast i medvetandet att
Ba haft någon andel i upprättandet af den
iherrskande makten, utan i alia dess utveck-
lingar, och samtycker ingalunda att öfver-
Temna allt åt denna herrskande makt, af det
enda skälet, att den har sitt ursprung hos
folket. Hvem är den landtman, som, för att
vattna sina fält, nöjer sig med att öppna käl-
Jan och afstår från att !eda henne? Det ges
utan tvifvel källor, som endast bringa frukt-
barhet, men det ges äfven andra som öde-
Väigga; det bästa är således alltid att vaka öf-
ver deras lopp.
Och huru mycket lifligare, huru mycket all-
männare skulle :cke dessa idger blifva, om.
enom Cet ärftliga kejsaredömets upprättande.
rankrike förlorade ända till skenet af rätt ati
ega en andel i skapande af den makt, som
skall herrska öfver dess öden.
Det är möjligt att det engelska sys emet
icke passar helt och hället för Frankrike. -I
afseende på institutioner finnes svårligen nå-
gon filosofisk, någon absolut sanning; men
under en eller annan fora skall Frankrike
snart, var öfvertygad derom, på ett mera verk-
ligt och kraftigt sätt ingripa i sin regering.
LITTERATUR.
Försök till lärobok i Mnemoniken eller minnes-
konsten, af J. A. W. Busch. 1—4-häftena.
TY RR oh Cart RR Rn 9 AT TAGE fr ant