sar ett debet med kassabehållning 3,520 rd
8 sk. 10 rst., samt årsbidrag, tillfälliga gåf
vor, sjukhusafgifter — ty hvarje sjuk betala
8 sk. bko om dagen i de allmänna rumme;
och 32 sk. i det enskilda — samt intresse
och andra inkomster, tillsammans 2,556 rd
20 sk. Credit visar kassabehållningen öka
till 3,636 rdr 27 sk. 9 ret. Den största ut
giften var mathållningen, 1062 rdr 37 rk l(
rst., hyran 343 rdr 16 sk. och löner 364 rd
16 sk. Medikamenter äro upptagne till 12:
rdr 43 sk. allt banko. Apotekaren har er.
bjudit anstalten 15 procents rabatt, och de
som besörjt den ekonomiska förvaltninger
hafva ej för sitt besvär mottagit något arfvode
Det synes häraf att inrättningen i ekono.
miskt afseende bär sig väl och icke saknai
välvilliga vänners understöd. Dess. yttre an-
ordning visar också denna glada trefnad, som
talar till bjertat. Lokalen, belägen vid Pil-
gatan å Kungsholmen, är sund och angenäm.
läget är stilla och fredligt, en vacker utsigt öpp
nar sig från sjukrummens fönster, och en li-
ten trädgård erbjuder patienterna en välkom-
men förfriskningsort. Den inre trefnaden mot-
svarar den yttre; snygghet, ordning och be-
qvämlighet äro utmärkta och det fromma,
hjertliga och förnöjsamma uttrycket i allas an-
sigten tyckes erinra snarare om en i välvilja
och ömhet tätt sluten familjekrets än om en
offentlig barmhertighetsanstalt.
Ett särskildt intresse får denna vackra an-
stalt genom den omständigheten, att den tvärt-
emot allmänna vanan utgått från en ringa
början och är i synbart tilltagande. De flesta
inrättningar hos oss hafva börjats med: aett
stort anlopp och mycket hojtande, såsom en
oförgätlig författare uttrycker sig. I början
är intresset mycket stort, småningom aftager
det, och efter några år släpar detnyss så om-
skrikna företaget en tynande tillvaro mot den
slutliga glömskan. Allt för många politiska,
litterära eller ekonomiska företag. hafva i vårt
fädernesland fått en sådan snöplig utgång.
Vi böra derföre så mycket heldre göra rätt-
visa åt klokheten af Diakoniss-sällskapets mot-
satta handlingssätt, och vi äro förvissade att
det genom en stadig och säker tillvext skall
ädagalägga riktigheten af sin praktiska princip
och genom en utvidgad verksamhet mer och
mer skörda lidande medmenniskors tacksam-
het och välsignelse.
Vi kunna i sammanhang härmed ej under-
trycka en allmän betraktelse. Man förundrar
sig ofta, att det finnes så mycken välmening.
så många som vilja hjelpa och att det oak-
tadt så liten hjelp blifver af. Vi tro att det
till-en stor del kommer deraf, att man vill
sträcka sitt deltagande för vidt. Man ser
hundra nödlidande, man kan ej hjelpa mer
än en, och då tycker man att detta ej lönar
mödan, när man ej kan hjelpa alla på en gång.
En så oriktig och tröstlös äsigt måste bort-
arbetas. Väl må den som så resonnerar på-
minna sig Frälsarens ord: phvad J hafven
gjort en af dessa små, det hafven J gjort
mig,. Hvarje mensklig individ för sig är ju
så oändligt vigtig, hvarje odödlig mennisko-
själ så dyrbar, att det menniskolif är långt
ifrån förspildt, som lyckas rädda en enda men-
niska från last, elände, vantro och förtviflan.
Och dessutom äro ej sådana menniskovänliga
bemödanden i sina verkningar inskränkta till
den individ som närmast är föremål för de
samma. Han verkar i sin ordning på andra,
och dessa åter på andra, och så sprider sig
den enskilda kärlekstjensten såsom en droppa
olja kring hela samhället. Detta har äfven
sin giltighet i rent materiellt afseende. Den
obetydligaste skärf, det eländigaste bohag, den
simplaste klädespersedel blir af värde, när den
kommer i den menniskoälskande omtankäns
händer. Vi påminna derom med afseende på
den annalkande vintern, så mycket mer som
man af föreliggande berättelse får en så tyd-
lig bekräftelse på sanningen af det gamla ord-
språket om många bäckar smås. Menniskor
äro i allmänhet alltför benägna att glömma
värdet af troheten i det lilla, och välsignel-
sen af äfven den obetydliga gåfvan.
sd korr