STOCKHOLM, den 11 Oktober.
Man hörer ofta envåldsgrundsatsernas för-
svarare såsom något för deras intressen syn-
nerligen bevisandeframdraga den korruption och
den utländska makters inblandning i våra ange-
lägenheter, som i Sverige egde rum under fri-
hetstiden. Deremot synes man blunda för hvadl
som i enahanda riktning hos oss inträffat både
före och efter nämnde period äfvensom för
hvad som samtidigt passerat i andra, äfven de
mest absolutistiska och all politisk frihet beröf-I
vade länder. Af dessa oförnekliga förhållan-j
den i andra länder och i Sveriges flerahanda
tidehvarf borde väl dock den slutsats ej ligga
alldeles oåtkorslig att hvad som hos oss i nämn-
de afseende förekommit mindre tillhör ett visst
politiskt tillstånd än en tidsålder, hvarunder
de grundsatser som äro gällande för det en-
skilda lifvet ännu ej kunnat vinna fast til-
lämplighet i det politiska.
Korruptionssmittan sträckte sig både före och
under frihetstiden öfver hela Europa. Det är
temligen kändt, att t. ex. ryska rikskansleren
Bestuscheffs falhet icke var någon hemlighet
i Europa. Walpole skref till Fleury, att han
besoldade halfva engelska parlamentet för att
kunna hålla det inom fredliga skrankor; men
såsom konungen — tillade han — ej har nog
penningar, och alla de som jag ej ger pen-
ningar förklara sig för krig, vore det väl om
eders eminens skickade mig tre millioner för
att minska skrikarnes antalo.
Swedenborg, som under frihetstiden ofta
och länge vistades i England, yttrade att kor-
ruptionerna i Sverige äro helt ringa mot dem
som ske i England, och dessutom äro kor-
ruptioner i fria regeringar som små vågor
emot stora böljor uti enväldenn.
Att utländska makters inblandningar ej en-
samt tillhöra parlamentariska regeringar bör
inses af det förhållandet, att i det enväldiga
Ryssland inträffade för hundrade år sedan ej
mindre än tre sammansvärjningar inom ett år,
hufvudsakligen tillställda af utländska makter,
— af Österrike, England och Danmark.
Om korruptionen vore något nödvändigt
och oundkomligt tillbehör till parlamentariskt
styrelsesätt, så skulle den väl ej saknasinu-
tidens friare stater.
Emellertid visar sig, att ej endast Sverige med
sin fria författning, utan sjelfva det abzoluti-
stiska Ryssland var underkastadt fremmande
inflytelse under en tid, då hofven samvets-
löst stämplade emot folkens lugn till om-
vexling med andra hazardspel. Denna anda,
ofta inblåst af mätresser hos furstarne, eller
af deras vederlikar hos furstinnorna, öfvergick
mot tidehvarfvets slut till folken, som derige-
nom fått smak på omstörtningar.
Redan långt före frihetstiden yttrade Baril-
lon, att konungen i Sverige vore en legokung.
Med franska penningar inverkade Gustaf III i
flera väsendtliga afseenden på Sveriges öden.
Under den mest enväldige af våra konungar,
Carl XI, öfvade utländska penningar en stor
inflytelse på svenska angelägenheterna. Vi
anföra derom följande, hemtadt ur den nyss
utkomna delen af Fryxells Berättelser.
Bengt Oxenstjernas grefvinna erhöll 1690 at
England 1000 pund och från samma tid tyc-
kes äfven Oxenstjerna sjelf ha uppburit ett
betydligt årsunderhåll af England. Samme
man erhöll 1691 af Österrike 2000 dukater,
af England 8000, af Holland 8000, af Bran-
denburg 5000 rdr. Hans grefvinna fick till
julen af. England 1000 pund sterling och so-
nen - Bengt ett regemente i holländsk tjenst.
Af Danmark fingo Oxenstjerna, Wrede och
Gyldenstolpe 2000 dukater hvardera. För de
törott80et Rapafetskilvoa utländska Vibteö
svenska köpmännen stundom ingen ersättning.
Men Oxenstierna tyckes af England fortfa-
rande ha åtojutit ett årligt underhåll af 3000
ecus och Österrike gaf honom årligen 8000
rdr samt en öfversteplats åt hang måg, M.
Stenbock. Vid samma tid kommo till hol-
RO sändebudet 20,000 rdr att i Stock-
holm utdelas. Ofvannämnde penningar hade
till hufvudmål att draga Sverige från förbund
rfed Frankrike. Från denna makt kommol
äfven penningsändningar. Men någon när-!
mare underrättelse ha vi blott om en enda,
Den skedde kring nyåret 1694 och bestod il
8000 rår åt Hastfer och 4000 åt Olivecrantz.
Franska penningar utdelades äfven 1690 ; men
Oxenstierna vägrade då antaga anbud å 20,000:
kronor kontant, lifstidsunderhåll af 10,000 åtl:
honom och efter hans död 7000 åt grefvinnan
årligen, hvarförutan lofvades att Frankrike l;
ville i sin tjenst antaga äldsta sonen som vice l:
amiral och den andre som öfverste, samt attli
pra åt den tredje ett årsunderhåll jemte åtlt
var och en af döttrarna 6000 livres. Ernstlr
August af Lineburg gaf Oxenstierna 4000 ecus
samt anslog i ett hannoveranskt jungfrustift,
åt dottren Anna en plats, som skulle gifvalf
henne i årlig inkomst 450 rdr. Derjemte fingo;
Hastfer, Vellingk och Gyldenstolpe 4000 ecusl,
hvar för sig.
— H. M. Konungen har behagat förära
Christiania teaters pensionskassa en gåfva af
200 speciedaler. : :
— Den 4 dennes: ankom till Christianial,
från Christiensand en deputation för au be-l,
tyga H. M. Konungen nämnde stads lifligal,
deltagande i den Kongl. familjens djupa sorg.l;
— Den 7 uppkom i Christiania hamn ång-
korvetten. Nidaros, som skall föra H. K. H.
Prins Gustafs lik till Stockholm. Man bör-
jade genast å detsamma inreda ett litet kapell
för prinsens lik. Korvetten, som föres af kap-
ten Hagernp; har gjort en profresa, som var
tillfredsställande, i det fartyget för full machin
gjorde I mil i vakten,
— H. K. H. Prins Oscar gjorde den 5, i
sällskap med amiral Petersen, en tur medång-
fartyget Halden till Horten för atttaga marin-
etablissementet i ögonsigte samt återkom till F
Christiania den 7. : Ih
LONE 1 te RRD LA td NV RES
MM OM M Må HM MA At rm