sar ett debet med kassabehållning 3,520 rd 8 sk. 10 rst., samt årsbidrag, tillfälliga gåf vor, sjukhusafgifter — ty hvarje sjuk betala 8 sk. bko om dagen i de allmänna rumme; och 32 sk. i det enskilda — samt intresse och andra inkomster, tillsammans 2,556 rd 20 sk. Credit visar kassabehållningen öka till 3,636 rdr 27 sk. 9 ret. Den största ut giften var mathållningen, 1062 rdr 37 rk l( rst., hyran 343 rdr 16 sk. och löner 364 rd 16 sk. Medikamenter äro upptagne till 12: rdr 43 sk. allt banko. Apotekaren har er. bjudit anstalten 15 procents rabatt, och de som besörjt den ekonomiska förvaltninger hafva ej för sitt besvär mottagit något arfvode Det synes häraf att inrättningen i ekono. miskt afseende bär sig väl och icke saknai välvilliga vänners understöd. Dess. yttre anordning visar också denna glada trefnad, som talar till bjertat. Lokalen, belägen vid Pilgatan å Kungsholmen, är sund och angenäm. läget är stilla och fredligt, en vacker utsigt öpp nar sig från sjukrummens fönster, och en liten trädgård erbjuder patienterna en välkommen förfriskningsort. Den inre trefnaden motsvarar den yttre; snygghet, ordning och beqvämlighet äro utmärkta och det fromma, hjertliga och förnöjsamma uttrycket i allas ansigten tyckes erinra snarare om en i välvilja och ömhet tätt sluten familjekrets än om en offentlig barmhertighetsanstalt. Ett särskildt intresse får denna vackra anstalt genom den omständigheten, att den tvärtemot allmänna vanan utgått från en ringa början och är i synbart tilltagande. De flesta inrättningar hos oss hafva börjats med: aett stort anlopp och mycket hojtande, såsom en oförgätlig författare uttrycker sig. I början är intresset mycket stort, småningom aftager det, och efter några år släpar detnyss så omskrikna företaget en tynande tillvaro mot den slutliga glömskan. Allt för många politiska, litterära eller ekonomiska företag. hafva i vårt fädernesland fått en sådan snöplig utgång. Vi böra derföre så mycket heldre göra rättvisa åt klokheten af Diakoniss-sällskapets motsatta handlingssätt, och vi äro förvissade att det genom en stadig och säker tillvext skall ädagalägga riktigheten af sin praktiska princip och genom en utvidgad verksamhet mer och mer skörda lidande medmenniskors tacksamhet och välsignelse. Vi kunna i sammanhang härmed ej undertrycka en allmän betraktelse. Man förundrar sig ofta, att det finnes så mycken välmening. så många som vilja hjelpa och att det oaktadt så liten hjelp blifver af. Vi tro att det till-en stor del kommer deraf, att man vill sträcka sitt deltagande för vidt. Man ser hundra nödlidande, man kan ej hjelpa mer än en, och då tycker man att detta ej lönar mödan, när man ej kan hjelpa alla på en gång. En så oriktig och tröstlös äsigt måste bortarbetas. Väl må den som så resonnerar påminna sig Frälsarens ord: phvad J hafven gjort en af dessa små, det hafven J gjort mig,. Hvarje mensklig individ för sig är ju så oändligt vigtig, hvarje odödlig menniskosjäl så dyrbar, att det menniskolif är långt ifrån förspildt, som lyckas rädda en enda menniska från last, elände, vantro och förtviflan. Och dessutom äro ej sådana menniskovänliga bemödanden i sina verkningar inskränkta till den individ som närmast är föremål för de samma. Han verkar i sin ordning på andra, och dessa åter på andra, och så sprider sig den enskilda kärlekstjensten såsom en droppa olja kring hela samhället. Detta har äfven sin giltighet i rent materiellt afseende. Den obetydligaste skärf, det eländigaste bohag, den simplaste klädespersedel blir af värde, när den kommer i den menniskoälskande omtankäns händer. Vi påminna derom med afseende på den annalkande vintern, så mycket mer som man af föreliggande berättelse får en så tydlig bekräftelse på sanningen af det gamla ordspråket om många bäckar smås. Menniskor äro i allmänhet alltför benägna att glömma värdet af troheten i det lilla, och välsignelsen af äfven den obetydliga gåfvan. sd korr