Nein, nein und nein!
Ich habe dich allein
Gesäugt an meinem Brust! .
Nu störtade hon med nästan vildt raseri öfver
mullhögen, uppref den med sina händer och
ropade: Mein Kind! mein Kind!
Så här måste man låta det komma till ut-
brott när det så vill! anmärkte åter sköter-
skan. Sedan blir det lugn, gfömn! Den der
mullhögen, som ni ser hon arbetar med, den
har hon sjelf samlat. Hon älskar, äfven un-
der sitt vansinne, blommor. Jag tog mig för
att pryda hennes trädgård med blomsterkru-
kor, men hon uppryckte vexterna och började
sam!a en hög af mullen. Hon tror den vara
en graf der hon söker något som hon älskar,
och hon kommer i raseri om man borttager
den. . Deremot visar hon glädje då man slår
mera mull till. Derför har den blifvit så stor.
Hon gräfver och gräfver, och tror allt jemt att
den döljer hvad hon söker. I dag har jag
jort ett spratt.. ett försök ville jag säga,
för att se, om hon icke skall tro sig finna
det och sedermera komma) från detta eviga
gräfvandet. !
Den vansinniga hade uppwWifvit nästan hela
högen, då hon på botten påträffade en liten
kista. Hennes ögon gnistrade; en förtviflans
glädje målade sig på hennfts förvridna an-
sigte ,. . Mein Kind, mein Kindlo utropade
afslet med blödande fingrar locket.
Ep Fdufva flög upp. Honl fattade deh om
in perile oth tryckte den medben konvulsivisk
Eg retsesti!l tt bröst; hon dartade, hon vack-
7 ;