STOCKHOLM, den 11 Oktober. Man hörer ofta envåldsgrundsatsernas försvarare såsom något för deras intressen synnerligen bevisandeframdraga den korruption och den utländska makters inblandning i våra angelägenheter, som i Sverige egde rum under frihetstiden. Deremot synes man blunda för hvadl som i enahanda riktning hos oss inträffat både före och efter nämnde period äfvensom för hvad som samtidigt passerat i andra, äfven de mest absolutistiska och all politisk frihet beröf-I vade länder. Af dessa oförnekliga förhållan-j den i andra länder och i Sveriges flerahanda tidehvarf borde väl dock den slutsats ej ligga alldeles oåtkorslig att hvad som hos oss i nämnde afseende förekommit mindre tillhör ett visst politiskt tillstånd än en tidsålder, hvarunder de grundsatser som äro gällande för det enskilda lifvet ännu ej kunnat vinna fast tillämplighet i det politiska. Korruptionssmittan sträckte sig både före och under frihetstiden öfver hela Europa. Det är temligen kändt, att t. ex. ryska rikskansleren Bestuscheffs falhet icke var någon hemlighet i Europa. Walpole skref till Fleury, att han besoldade halfva engelska parlamentet för att kunna hålla det inom fredliga skrankor; men såsom konungen — tillade han — ej har nog penningar, och alla de som jag ej ger penningar förklara sig för krig, vore det väl om eders eminens skickade mig tre millioner för att minska skrikarnes antalo. Swedenborg, som under frihetstiden ofta och länge vistades i England, yttrade att korruptionerna i Sverige äro helt ringa mot dem som ske i England, och dessutom äro korruptioner i fria regeringar som små vågor emot stora böljor uti enväldenn. Att utländska makters inblandningar ej ensamt tillhöra parlamentariska regeringar bör inses af det förhållandet, att i det enväldiga Ryssland inträffade för hundrade år sedan ej mindre än tre sammansvärjningar inom ett år, hufvudsakligen tillställda af utländska makter, — af Österrike, England och Danmark. Om korruptionen vore något nödvändigt och oundkomligt tillbehör till parlamentariskt styrelsesätt, så skulle den väl ej saknasinutidens friare stater. Emellertid visar sig, att ej endast Sverige med sin fria författning, utan sjelfva det abzolutistiska Ryssland var underkastadt fremmande inflytelse under en tid, då hofven samvetslöst stämplade emot folkens lugn till omvexling med andra hazardspel. Denna anda, ofta inblåst af mätresser hos furstarne, eller af deras vederlikar hos furstinnorna, öfvergick mot tidehvarfvets slut till folken, som derigenom fått smak på omstörtningar. Redan långt före frihetstiden yttrade Barillon, att konungen i Sverige vore en legokung. Med franska penningar inverkade Gustaf III i flera väsendtliga afseenden på Sveriges öden. Under den mest enväldige af våra konungar, Carl XI, öfvade utländska penningar en stor inflytelse på svenska angelägenheterna. Vi anföra derom följande, hemtadt ur den nyss utkomna delen af Fryxells Berättelser. Bengt Oxenstjernas grefvinna erhöll 1690 at England 1000 pund och från samma tid tyckes äfven Oxenstjerna sjelf ha uppburit ett betydligt årsunderhåll af England. Samme man erhöll 1691 af Österrike 2000 dukater, af England 8000, af Holland 8000, af Brandenburg 5000 rdr. Hans grefvinna fick till julen af. England 1000 pund sterling och sonen Bengt ett regemente i holländsk tjenst. Af Danmark fingo Oxenstjerna, Wrede och Gyldenstolpe 2000 dukater hvardera. För de törott80et Rapafetskilvoa utländska Vibteö svenska köpmännen stundom ingen ersättning. Men Oxenstierna tyckes af England fortfarande ha åtojutit ett årligt underhåll af 3000 ecus och Österrike gaf honom årligen 8000 rdr samt en öfversteplats åt hang måg, M. Stenbock. Vid samma tid kommo till holRO sändebudet 20,000 rdr att i Stockholm utdelas. Ofvannämnde penningar hade till hufvudmål att draga Sverige från förbund rfed Frankrike. Från denna makt kommol äfven penningsändningar. Men någon när-! mare underrättelse ha vi blott om en enda, Den skedde kring nyåret 1694 och bestod il 8000 rår åt Hastfer och 4000 åt Olivecrantz. Franska penningar utdelades äfven 1690 ; men Oxenstierna vägrade då antaga anbud å 20,000: kronor kontant, lifstidsunderhåll af 10,000 åtl: honom och efter hans död 7000 åt grefvinnan årligen, hvarförutan lofvades att Frankrike l; ville i sin tjenst antaga äldsta sonen som vice l: amiral och den andre som öfverste, samt attli pra åt den tredje ett årsunderhåll jemte åtlt var och en af döttrarna 6000 livres. Ernstlr August af Lineburg gaf Oxenstierna 4000 ecus samt anslog i ett hannoveranskt jungfrustift, åt dottren Anna en plats, som skulle gifvalf henne i årlig inkomst 450 rdr. Derjemte fingo; Hastfer, Vellingk och Gyldenstolpe 4000 ecusl, hvar för sig. — H. M. Konungen har behagat förära Christiania teaters pensionskassa en gåfva af 200 speciedaler. : : — Den 4 dennes: ankom till Christianial, från Christiensand en deputation för au be-l, tyga H. M. Konungen nämnde stads lifligal, deltagande i den Kongl. familjens djupa sorg.l; — Den 7 uppkom i Christiania hamn ångkorvetten. Nidaros, som skall föra H. K. H. Prins Gustafs lik till Stockholm. Man började genast å detsamma inreda ett litet kapell för prinsens lik. Korvetten, som föres af kapten Hagernp; har gjort en profresa, som var tillfredsställande, i det fartyget för full machin gjorde I mil i vakten, — H. K. H. Prins Oscar gjorde den 5, i sällskap med amiral Petersen, en tur medångfartyget Halden till Horten för atttaga marinetablissementet i ögonsigte samt återkom till F Christiania den 7. : Ih LONE 1 te RRD LA td NV RES MM OM M Må HM MA At rm