Ulla Wigblad. Uti Atterborms rainnestal öfver Bellman i Svenska akademienk sist utkomna handlingar meddelas nägra underfättelser om då i Fredmans sånger förekommande personer, ur hvilka vi i dag reproducera hvad som förtöljes om Ulla Wioblad: i Företrädesvis blef sålunda till beskädning uppsökt sjelfva hjeltinnan, eller den qvinnliga hufvudgestalten på dessa taflor, Ulla Winblad: dotter af en gardeskorporal, under sin ungdom snymf och öfverprestinna i BacchiTempel,; — eller hvaåd det lägre mennisko: spräket kallar krog-jungfru, — och slutligen gift med den äfvenledes af Bellman förevigade sjötullsbesöka: ren Norström. . Det säges; att hon omsider flyttade med honom till Norrköping, och att hon der för nägra ärtionden sedan afsomnat såsom enka. Ait hon vafit ganska vacker, hörde man hemes skald ofta försäkra; och det kunde ses ännu i hennes äldre dagar. Afgjordt är, att hon var bland alla Fredmans personerna den enda, till hvilken han stod, eller hade stätt, i något slags närmare förhällande: Men blott så mycket vet man derom, att en tid hade gifvits; då bon sög och hörde honom gerna. Äfven sedan Han börjat göra henne till ämne för offeötliga qvä: der, förlorade detta förhållande ingalunda genast sid vänligt stämpel. Med de första af de visor, i hvilka ban lät henne uppträda, säges hen varit helt nöjd. Märkvärdigt nog, berättas detta särskildt om den all: bekanta skildriog af hennes hemresa från Hessingen, söm begynner: , Solen glimmar blank och trind (m. m.); men det är Möjligt, dtt vissa der nu förekommande Jäsarter och ställen ej funnos i den äldsta upplagan. Också förmärkes, att hon ännu säsom nygift — eller åtminstone såsom fästmö — plägat anlita honom om biständ och beskydd: ty bennes man erhöll sin syssla