Ulla Wigblad.
Uti Atterborms rainnestal öfver Bellman i
Svenska akademienk sist utkomna handlingar
meddelas nägra underfättelser om då i Fred-
mans sånger förekommande personer, ur hvilka
vi i dag reproducera hvad som förtöljes om
Ulla Wioblad: i
Företrädesvis blef sålunda till beskädning uppsökt
sjelfva hjeltinnan, eller den qvinnliga hufvudgestalten
på dessa taflor, Ulla Winblad: dotter af en gardes-
korporal, under sin ungdom snymf och öfverprestinna
i BacchiTempel,; — eller hvaåd det lägre mennisko:
spräket kallar krog-jungfru, — och slutligen gift med
den äfvenledes af Bellman förevigade sjötullsbesöka:
ren Norström. . Det säges; att hon omsider flyttade
med honom till Norrköping, och att hon der för nä-
gra ärtionden sedan afsomnat såsom enka. Ait hon
vafit ganska vacker, hörde man hemes skald ofta
försäkra; och det kunde ses ännu i hennes äldre da-
gar. Afgjordt är, att hon var bland alla Fredmans
personerna den enda, till hvilken han stod, eller hade
stätt, i något slags närmare förhällande: Men blott
så mycket vet man derom, att en tid hade gifvits;
då bon sög och hörde honom gerna. Äfven sedan
Han börjat göra henne till ämne för offeötliga qvä:
der, förlorade detta förhållande ingalunda genast sid
vänligt stämpel. Med de första af de visor, i hvilka
ban lät henne uppträda, säges hen varit helt nöjd.
Märkvärdigt nog, berättas detta särskildt om den all:
bekanta skildriog af hennes hemresa från Hessingen,
söm begynner:
, Solen glimmar blank och trind (m. m.);
men det är Möjligt, dtt vissa der nu förekommande
Jäsarter och ställen ej funnos i den äldsta upplagan.
Också förmärkes, att hon ännu säsom nygift — eller
åtminstone såsom fästmö — plägat anlita honom om
biständ och beskydd: ty bennes man erhöll sin syssla